The Welcome Table

Jag vill se denna vackra stad

Ja jag vill se denna vackra stad

Tja jag

Jag vill se denna vackra stad

Jag skulle vilja se den vackra staden Någon gång framöver

Någon gång framöver och jag

Jag vill sitta vid välkomstbordet

Ja jag vill sitta vid Välkomstbordet

Nå jag vill sitta Vid välkomstbordet

Jag vill sitta vid välkomstbordet

Se den vackra staden

Någon gång framöver

Åh någon gång framöver, och jag

Vill sjunga och aldrig tröttna

Nå jag vill sjunga Och aldrig tröttna

Ja, jag vill sjunga och aldrig tröttna

Jag vill sjunga och aldrig tröttna

Sitta vid välkomstbordet

Se den vackra staden Någon gång framöver

Någon gång framöver

Folk har alltid migrerat.

Alltid sökt det gäckande hemmet i horisonten.

Vad säger att vi är välkomna?

Vad säger att vi är hemma?

Var är hemma?

Hemmet säger oss vilka vi är.

Hemmet säger oss vad vi gillar.

Det visar oss vem vi älskar.

Vad vi äter.

Vad vi säger.

På vilket språk.

Hemma är hur solen bör kännas på din hud.

Det är så månen bör luta på himlen.

Sättet stjärnorna cirklar ovan.

Ingen vill lämna grunden de rotats i.

Lukterna, ljuden.

Leendena, förtrogenheten.

Tryggheten i allt vi känner till.

Av allt vi är födda och gjorda av.

Men ibland.

Har vi inget val.

Utom att flytta.

Här är det svåra.

Vi har alla lämnat hemmet.

Vi har alla migrerat utan att veta det.

Vi har flyttat till en annan planet.

En klimatförändrad planet.

En planet som är väldigt olik en människor någonsin levt på.

Och vi flyttar alla dit nu.

Vare sig vi vill det eller inte.

Och det innebär att allt kommer att förändras.

Och vi kanske aldrig återvänder hem.

Allt som finns kvar av stadigheten i denna värld

håller på att gå upp i rök.

Klimatet förändras bortom allt kontrollerbart.

En av tre människor på planeten

förutspås förlora sina hem på grund av klimatförändringar.

Miljarder människor kommer förlora sina hem.

Vi kommer ta del av den största massmigrationen i människans historia.

Regeringar vet att detta är på väg,

men de bygger inte hjälpstationer och migrationscenter.

De bygger murar och förvarsenheter.

När det blir värre och folk vill flytta mer och mer,

blir skriken efter muren högre och högre.

Denna plats. Gud välsigne Amerika.

Jag hoppas han bygger muren. Att han får pengarna.

Vi behöver den muren här.

Detta är ingen lek. Detta är Amerika.

När du har 15 000 som marscherar fram,

hur stoppar du dessa människor?

Det kan du inte. Det finns inget...

Regeringar runt om i världen investerar i gränsbevakning

och förvar.

Och murarna står för rasism.

Militarisering.

Nationalism.

Fascism.

Detta är vår plats. Det där är ert.

ÅTERTA AMERIKA

Så när alla behöver flytta, vart tar vi vägen?

Hur blir det när vi kommer dit?

Är vi välkomna?

Välkomnar vi dem som kommer till vår dörr?

Muren står för allt det hatet.

Men vad är motsatsen till en mur?

Vi bjuder in er till vårt bord på vallen.

Det finns ingen duk,

men tråden i var och en av våra berättelser bildar en väv.

Människorna vid detta bord korsade många floder för att komma hit.

Folk från alla kontinenter som tvingats på flykt av klimatförändringar.

Gav sig av hit för första gången

för att ställa frågan

var är hemma nu?

Sitt med oss och hör våra berättelser.

Vi börjar med en familj vars paradis brann ner runtomkring dem.

Hej, jag heter Ali.

Mitt liv var vackert och välsignat.

Vårt hem var en så speciell plats.

När branden rasade och trafiken stod still satt vi alla fast.

Brandmännen satt också fast.

Och det spelades en låt.

En Bee Gees-låt tror jag, på radion.

Propantankar exploderar.

Och typ "Stayin alive, stayin alive, ah ah ah."

Och sen sa brandmännen åt oss

att överge våra fordon och springa till närmsta parkering

för att elden kom.

Stayin alive stayin alive

PARADISE, KALIFORNIEN

Det var här.

Det var min JBL PRX dual 15 professionella högtalare.

Jag gör ljudförstärkning.

DJ och sånt.

Vi fick ingen officiell varning.

-Ingen varning? -Nej.

Det kom ingen officiell varning.

Vi hörde bara explosioner.

Konstanta explosioner.

Vi hörde propantankar börja explodera.

Och det var då jag visste att elden var inom två km från oss.

Okej.

Jag ringer.

Härifrån kunde man se elden.

Det var orange.

Vilket nummer sa de, typ 800 fotbollsplaner?

Åttio fotbollsplaner i minuten.

Det är stort. Det är snabbt.

PARADISE KALIFORNIEN

Precis här var vårt sovrum.

Hon föddes därborta.

Hemmet var det första hon kände till.

Och jag såg mig om och typ, vad tar jag?

Mhm.

Och jag hade bebisen, du vet,

som grät för hon var hungrig.

Och så försöker jag packa åt oss alla samtidigt.

Vägen vi satt fast på är i princip bakom träden här.

Vi tog oss ut på vägen och fastnade direkt.

Jag tror inte vi kom mer än tre km hemifrån.

Jag satt i bilen.

Och jag tänkte bara, det är inte så här det slutar.

Det är inte så det slutar.

Jag förde precis ett barn till världen.

Det slutar inte så här. Jag har alla dessa barn med.

Det tar inte slut här.

Ali, Jason och deras familj hade tur.

Åttiofem människor dog

och allt i Paradise brann ner.

På vår nya klimatförändrade planet är det varmare och torrare än nånsin.

En vanlig skogsbrand är nu ett klimathelvete.

En glimt av apokalypsen.

Uppbrända och smälta bebisflaskor.

-Däck. -Instrumentbrädor.

Köksbänksskivor, mikros.

Tv-apparater med LCD-skärm.

-Parabolantenner. -Sneakers.

Plastbehållare för ekologisk babyruccola.

Kamera, kläder.

Enda stället som inte brann var parkeringsplatser.

Du kan lämna tillbaka vagnen i sitt ställ,

men stormarknaden finns inte längre.

Till slut föste en polis ut alla ur sina bilar

och sa att nu är vi till fots.

Så alla på vägen bara sprang.

De hade sagt åt oss att gå till en parkeringsplats.

Hela parkeringsplatsen var full av evakuerade, ja.

Först var det riktigt skrämmande.

Omringande av eld var vi fast där.

Det bara regnade aska.

Sedan sa de, "Okej, vi har röjt en väg."

"Om ni fortfarande har en bil, ta den."

"Fortsätt. Vik inte av."

"Du riskerar alla. Bara åk."

Inhalerade ni mycket rök?

O ja. De hade inga masker.

Mina pojkar hade en bit tyg

som de använde och när jag sedan tvättade dem,

de var så smutsiga.

Helt svarta.

Du ser husbilar överallt

eller i folks trädgårdar och du kan se

att de är riggade för att leva i.

Antalet jag har hört om

fördrivna människor ligger på runt 22 tusen.

De är nutidsflyktingar.

Klimatflyktingar

som bor 48 km längre ned på vägen i en skåpbil i Chico.

Är detta en framtid?

Den amerikanska drömmen kollapsar runt oss.

Från hav till glittrande hav, finns ingen säkerhet.

Var kommer vi att vara säkra?

Det finns inget geografiskt svar.

Från kust till kust,

bränder, översvämningar, extremt väder av alla sorter.

Den amerikanska stabilitetens väv har börjat repas upp,

tråd för tråd.

Amerikanska städer förstörs snabbare än de kan byggas upp.

Ett hjärta som

Fyllts upp som en soptipp

Ett jobb som långsamt dödar dig