Needful Things

Svensk Text: Big Boss

Herregud...

Det är markiser på den nya affären.

Det är fortfarande tvål på alla fönster.

-Och? -Och...

De försöker dölja nåt.

Jag tror inte det, Nettie. Det ska nog bara bli en antikvitetsaffär.

Jag tänker då aldrig gå dit.

Hej, Raider. Hur är det med dig?

-Hej, Nettie. -Hej.

-Är Polly här? -Såklart. Det är ju lunchtid.

Hej.

-God morgon, Frank. - Fader Meehan. -God dag.

-Rökt kalkon på rågbröd? -lnte i dag. Jag tar en specialare.

Det där tar jag. Salami, provolone, sallad, tomat, majonnäs i pitabröd.

-Det skulle inte jag göra. -Då tar jag rökt kalkon på rågbröd.

Smart. - Rökt kalkon. Rågbröd.

Och en stor bit av Netties äppelpaj.

Hur har dagen varit hittills?

-Hektisk. Jag har hämtat korten... -"Ni kommer inte att tro era ögon."

"Needful Things - en ny sorts affär. Ni kommer inte att tro era ögon."

-Det står här, svart på vitt. -Då måste det vara sant.

-Vem är den nye ägaren? -lngen vet. Det är ingen härifrån.

-Borde inte du vara i skolan? -Jag är snuvig.

ÖPPET

Hallå!

Hallå?!

-Är det nån här? -Jag är här.

Dörren var olåst. Jag bröt mig inte in.

Det är klart det är olåst. Jag har ju öppet.

Du har varit här förut.

-Nej. -Det är klart att du har.

Jag har bra ansiktsminne.

-Vem är ni? -Jag heter Leland Gaunt.

-Och vem är du? -Brian Rusk.

-Trevligt att träffas, sir. -Ett nöje att göra er bekantskap.

-Vad vill du ha? -Vill ha?

Ja, allt här är till salu, men allt är inte här. Jag har en källare.

-Kommer du från utlandet? -Jag kommer från Akron.

-Var ligger det? l England? -l Ohio.

Ser man på. Det är Wilma Jerzyk och hennes man Pete.

-Vad tror du de håller på med? -Köper foder till sin kalkonfarm.

-Jaså, ugnsstekt kalkon? -Hon är galen.

Vad vill du ha? En walkman? En mountainbike?

Jag har redan en.

-Ett par Air Jordan? -Visst. Jag antar det...

Nej, du har rätt. Det är ju bara materiella ting. lnget viktigt.

Om du fick en önskan, Brian. Vad skulle du önska dig då?

-En önskan? -Bara en. Vad skulle göra dig glad?

Var ska vi börja? Vad kan jag tänkas ha att erbjuda?

-Mickey Mantle? -Är han inte lite före din tid?

Jag menar basebollkortet. Jag och pappa samlade.

-Topps eller Fleers? -Topps. Vi hade 56 kort.

-Kaline, Campanella... Såna killar? -Vi hade alla Yankees, utom Mantle.

Moose Skowron kostade mer än 65 dollar.

Moose Skowron är en sak...

Mickey Mantle måste kosta 600-7 00 dollar.

-Du frågade ju. -Jag har nog nåt som gör dig glad.

Vänta här.

Herregud! Titta på min häck.

-Jag ser hemsk ut. -Du är jättesnygg.

Du brukar ju säga att jag inte är allvarlig när det gäller oss...

Det är väl kameran? Jag ser väl inte ut så? Då begår jag självmord.

Du, Polly...

-Vill du gifta dig med mig? -Visst, när du menar allvar.

Bränner ni vid stripsen igen hamnar jag på fattighus.

Polly...

Jag menar allvar.

Mickey Mantle.

Topps. 1956...

Tillägnat: "Min gode vän Brian."

-Det heter jag. Det är omöjligt. -"Hälsningar, Mickey Mantle."

Blunda.

Hur mycket skulle du betala för det här kortet, Brian?

Mickey Mantle. Topps, 1956.

Tillägnat: "Min gode vän Brian."

-Nej, jag har bara... -Sch...

Köpare ska aldrig tala om vad de har. Kan du inte ljuga, så var tyst.

Första affärsregeln, unge herr Brian.

-Vad tycker du? -Jag kan inte andas.

Äh, jag köpte den från tv-shop.

Du ljuger.

Sätter du på den?

Betyder det "ja"?

Ja.

Ja.

Nej.

95 cent.

Nu börjar vi komma nånvart.

Det är inte riktigt tillräckligt, men det är ändå ett intressant bud.

Ska vi säga att det är halva priset?

Ja. Det är halva priset. 95 cent.

Det är det du betalar kontant.

Resten, den andra halvan...

...är en gärning. Förstår du vad det är?

-En gärning? -Ja, eller snarare ett litet bus.

Det är inget speciellt. Ingen kommer att misstänka dig, det lovar jag.

Minns du damen vi iakttog genom fönstret? Som köpte foder?

Ja, Wilma Jerzyk. Hon som är kalkonfarmare.

Vet du var hon bor?

Ut ur bilen.

Ut ur bilen, sa jag.

Nu.

Var det du som skrev den här parkeringsboten, Ridgewick?

-Du stod på invalidplats. -På vad?!

Handikapplats. Jag har varnat dig, Buster.

-Kallade du mig "Buster"?! -Rör du mig igen, burar jag in dig!

Jag heter Danforth Keeton III och är kommunstyrelsens ordförande.

Jag kan få dig sparkad på tv... en röd sekund.

-Fattar du? -Jag bad honom skriva boten.

-Förlåt så hemskt mycket, då! -Vad är det med dig i dag, Dan?

Inget! Jag är trött på små jävla viktigpettrar...

...fega små skitar...

Jag försöker göra saker för stan. Jag är den här stan.

Jag är trött på att bli förföljd.

-Jag förföljer dig inte. -Han sa "Buster" till mig!

Då kommer han att be om ursäkt. - Eller hur, Norris?

-Det vet jag inte om jag tänker. -Jo, det ska du. Nu!

Förlåt att jag sa "Buster" till dig.

-Din lilla morsgris... -Håll käft, din fete bilförsäljare.

Båtar! Jag säljer bättre begagnade jakter, din jävla sopa.

Håll käft! Håll käft!

När jag flyttade hit från storstan trodde jag folk skulle vara vänliga.

"På sin höjd rädda katter", tänkte jag.

Men inte! Alla är helt jävla galna!

Gör upp det här själva. Den ene blir dödad och jag burar in den andre.

Jag är övertygad om att du klarar det. Han bits inte.

Vad...

-Vad ska jag säga? -Du presenterar dig.

-"Hej, jag heter Nettie." -Och sen, då?

Gå dit, bara. Det kommer att gå bra.

Hej, jag heter Nettie.

Tack, miss Butterfield. - Tack, miss Butterfield.

Det är bara 1800-tal, tyvärr.

Mycket nöje med era inköp.

Är det här ett gammalt stämjärn?

Den tillhörde en möbelsnickare vid Ludvig XVI:s hov.

-Kolla, Pete. Den ser gammal ut. -Japp.

Jag trodde inte en själ till fick plats.

Hej, jag heter Nettie.

Skäller den korkade jycken på mig igen ringer jag inte sheriffen...

-...utan flår den levande. -Nej, inte här, för Guds skull.

Setzen Sie sich .

-Släng ut baptistkvinnan. -Nej. Vi kan väl vara vänner?

Inte en chans!

Förlåt, mina damer.

Ursäkta... Mrs Jerzyk!

Plocka upp den, ni.

Det är ingen fara, miss Cobb.

Jag hade precis en sån förut, men den gick sönder.

-Min man... -Er man? Då är det mrs Cobb.

Men min George gick bort för länge sen.

-Han dog i förtid. -Det var mycket tråkigt att höra.

-Ingen fara. Det är sju år sen... -Mord är hemska saker.

-Jag menade inte... -Självklart inte.

Det var inte ni som stack serveringsgaffeln i mr Cobbs hals.

Ska ni gå, mrs Roberts?

Jag måste tänka över det. Det är mycket pengar.

Tänk över det. Det ska även jag göra.

Har ni bakat den?

Javisst.

Hembakt varje dag, gjord på äpplen från Mayflowers.

Min chef Polly Chalmers skickade den.

Se så. Plocka upp honom, nu.

-Jag är rädd att tappa den igen. -Det kommer ni inte att göra.

Kom här, mrs Cobb.

Varsågod och sitt.

Lyssna...

Ibland tycker jag att jag kan höra små skratt.

Jag tycker om dig, Netitia.

Jag ska inte skrika åt dig, som George gjorde.

Idiot!

Han borde bli din, Netitia.

Jag måste till jobbet.

Vi ses snart. Jag kommer förbi och äter en bit.

Mr Keeton äter väl där nästan varje dag?

Danforth Keeton.

Men alla kallar honom Buster bakom hans rygg.

Varför det? Var snäll och berätta.

-Jag vet inte. -Nån borde spela Buster ett spratt.

Lära honom att vara snäll.

Min man spelade mig många spratt.

Det kan vara kul att skoja med nån. Ingen kommer veta att det var du.

Välkommen till Needful Things.

Jag heter Alan Pangborn. Jag är sheriff här.

Leland Gaunt, ägare.

-Vad kan jag sälja till er? -Till mig?

Jag har allt jag behöver, tack.

Okej.

Vad sägs om en bit paj? Er fästmö, miss Chalmers, skickade över den.

-Min fästmö? -Vacker... Ni är lyckligt lottad.

Du store tid!

Om jag ändå hade lite cheddarost.

Men man får inte vara så nogräknad.

Har vi inte setts förut?

-Du och jag? -I en stor stad...

Du ser bekant ut.

Du ser lite malplacerad ut här, faktiskt.

Det gör du också, om du ursäktar.

Varifrån kommer du?