Aladdin

Jag kommer frånt ett land långt långt borta

Där kameler leds i karavan

Där lagen är ett öga för ett öga och en tand för en tand

Ej den lag som man var van

Där kom vindar från öst Man såg solen i väst

Medan timglasets sand rann bort

Ta en matta å sen flyger du in i den

Orientaliska natten igen

Arabiska natt

Å arabiska dag

Där hettan e het Skonas, så vitt jag vet

Varken stark eller svag

Arabiska natt

Månen lyser som att

Se upp med vad du gör Du bör tänka dig för

En främmande natt

Salaam och god afton, värderade vän.

Kom närmare, snälla du.

Lite för nära.

Så där, ja.

Välkommen till Agrabah.

En stad full av gåtor.

Av förtrollning.

Och de finaste varorna på den här sidan Jordanfloden.

Titta här. Vattenpipa och kaffekokare i ett.

Också göra pommes frites.

Spricker aldrig.

Den sprack.

Jag har algrig sett en sån här i oskadat skick.

Det här är den berömda Döda havets plastburk. Hör här.

Duger fortfarande.

Vänta.

Jag märker att du är intresserad av det ovanligt sällsynta.

Då kan du med största fördel fundera på den här.

Låt dig inte luras av dess alldagliga utseende.

Det är inte vad som är utanpå som räknas, utan vad som är inuti.

Det här är ingen vanlig lampa. Den ändrade en ung mans livsöde.

En man som, likt den här lampan, var mer än vad han syntes vara.

En oslipad diamant.

Vill du kanske höra berättelsen? Den börjar en mörk natt.

Där en ung man väntar i ont uppsåt.

Du är sen.

Tusen ursäkter, du tålmodige.

- Har du den? - Jag skar halsen av några.

Men jag har den.

Skatten.

Tro mig, min vasseggade vän. Du ska få vad du förtjänar.

Fort, följ spåret.

Fortare!

Äntligen, efter alla mina år av sökande.

Undrens grotta.

Allah är med mig.

Minns nu detta. Ge mig lampan.

Resten av skatten är din, men lampan är min.

Lampan.

Jösses, var grävde du fram den här dumskallen?

Vem stör mig i min slummer?

Det är jag, Gazeem.

En enkel tjuv.

Vet detta. Endast en må träda in här.

En vars värde är i hans sinne.

Den oslipade diamanten.

Vad väntar du på. Seså.

Sök upp den oslipade diamanten.

Det här är inte sant. Det är bara inte sant.

Vi kommer aldrig att finna den fåniga lampan. Glöm det.

Titta här. Jag är så upprörd att jag ruggar.

Tålamod, Jago. Tålamod.

Gazeem var tydligen inte värdig uppgiften.

Vilken överraskning!

Jag kommer att dö i hjärtattack efter den överraskningen.

Vag ska vi göra? Vi har ett svårlöst problem här.

Just det.

Endast en får träda in.

Jag måste hitta den, den oslipade diamanten.

Stanna, tjuv!

Jag ska ta dina händer som trofé, gatpojke.

Allt det för en brödlimpa?

- Där är han. - Så lätt kommer du inte undan.

Trodde ni att det var lätt?

Ni tar den vägen. Och du följer med mig. Vi ska hitta honom.

- God morgon, mina damer. - Du är tidigt i knipa i dag.

Inte sant, Aladdin?

Knipa? Inte alls. Det är bara om man åker fast.

Där fick jag dig. Och den här gången...

I rättan tid, Abu. Som vanligt.

Kom igen, vi drar.

Ett steg före min hunger

Ett sving före mitt svärd

Jag stjäl bara sånt som jag är värd

Nämligen allt!

Ett steg precis före lagen

Ett steg, det räcker bra

De är tuffa de här killarna

- Snorvalp - Slödder

- Usling - Avskum

Tar en liten smakbit

Ge'na på nöten, ta tillbaks den

Jag förstår en vink Fattar alltför väl

Du är min enda vän, Abu

Aladdin, nu har han tappat stilen

Han har blivit fräck och kriminell

Ja, men har man sett gangsterprofilen

Måste stjäla mat, jag är desperat Hur ska jag dessutom kunna vara snäll?

Ett hopp, håll undan tre busar Ett skutt från min sista sång

Jag tar mig ett täcknamn nästa gång

Där är han.

Ett skutt, jag undviker slagsmål Ett slag, förbi med ett skrik

Vill ha en säng som är utan spik

- Stopp där, tjuv! - Vandal.

- Abu. - Skandal.

Ta det lugnt det räcker

Än så är han ung och läcker!

Måste stjäla mat, jag är desperat Bara så jag klarar mig

Nej!

Ta fast honom!

Han ha ett svärd.

Idiot. Alla har vi svärd.

Ett hopp, håll undan för sparkar Ett steg förbi varje stropp

Ett knep och faran är över Jag vet vad jag behöver

Det är dags, jag drar mig tillbaka Det är det enda raka

och jag gör det med ett hopp!

TOKIGA HAKIMS GÖDSEL

Och nu, ärade Effendi, ska vi festa.

Här.

Ta för er.

Nej, inte så.

På väg till palatset, antar jag.

Ännu en av prinsessans friare.

Ur vägen, era smutsiga snorvalpar!

Om jag vore så rik som du skulle jag veta att uppföra mig.

Jag ska lära dig gott uppförande.

Titta där, Abu. Det är inte var dag man ser en häst med två rumpor.

Du är en värdelös gatpojke.

Du föddes som gatpojke, du kommer att dö som gatpojke,

och bara dina löss kommer att sörja dig.

Jag är inte värdelös. Och jag har inte löss.

Kom igen, Abu. Vi går hem.

Snorvalp, slyngel

usling, yngel

Kom bara lite närmre

En fattig vanlig kille

Som ni ser

Men mitt liv

är faktiskt nånting mer...

En dag, Abu, kommer saker och ting att bli bättre.

Vi kommer att vara rika, bo i ett palats och leva ett bekymmersfritt liv.

- Vilken förolämpning! - Prins Achmeg?

Ni ska väl inte ge er av så snart?

Försök du gifta bort henne.

Jasmin.

Fy på sig, Rajah.

Så det var därför som prins Achmeg stormade ut.

Snälla pappa. Rajah bara lekte med honom. Inte sant, Rajah?

Du bara lekte med den där utstyrge och självupptagne prinsen.

Min kära, du kan inte bara avvisa varenda friare som dyker upp.

Lagen säger att du måste ha gift dig meg en prins före din nästa födelsedag.

- Lagen har fel. - Du har bara tre dagar kvar.

Jag avskyr att bli tvingad till det här, pappa.

Gifter jag mig, så ska det vara av kärlek.

Det är inte bara lagen, Jasmin.

Jag kommer inte att leva i evighet, och...

Jag vill bara se till att du är i goda händer.

- Att du är försörjd. - Snälla pappa, försök förstå.

Jag har algrig gjort något på egen hand, algrig haft riktiga vänner.

Förutom dig, Rajah.

Jag har inte ens varit utanför palatsets murar.

Men du är ju prinsessa, Jasmin.

Jag kanske inte vill vara prinsessa längre.

Allah förbjude att du föder några döttrar.

Jag vet inte var hon har fått det ifrån. Hennes mamma var inte alls lika kräsen.

Jafar, min betrodde rådgivare.

Jag är i största behov av din visdom.

Mitt liv består av att tjäna dig, min herre.

Det gäller friarna. Jasmin vägrar att välja en make.

Jag vet varken ut eller in.

Ett kex, min papegoja.

Ers majestät kan hantera oskäliga gjur.

Nåväl. Kanske anar jag en lösning på det här kniviga problemet.

Om någon kan, så är det du.

Men det kräver användandet av den magiska blå diamanten.

Min ring?

- Den har hört till familjen i åratal. - Den behövs om vi ska hitta en friare.

Oroa dig inte.

Allt kommer att ordna sig.

Diamanten.

Här, Jafar.

Vag du än behöver, så ta det.

Du är i sanning gunstig, herre.

Seså, roa dig nu meg dina små leksaker.

Det där blir riktigt bra.

Jag pallar inte längre.

Om jag måste kvävas av de där mögliga och avskyvärda kexen...

Lugna ner dig, Jago.

Snart är det jag som är sultan, inte den där vimsige dumskallen.

Och då kör jag ner kexen i halsen på honom.

Förlåt mig, Rajah. Men jag kan inte stanna här och låta andra leva mitt liv.

Jag kommer att sakna gig.

Adjö.

Apelsiner från Jaffa.