The Space Between Us

"Jag vill resa till Mars."

"Inte bara på besök, utan för att bo där."

"För då skulle jag bevisa att det går att leva på Mars."

"Bevisa att om det blir nödvändigt, kan människan börja om på nytt."

"Vi har satt oss själva i klistret, och tiden är knapp."

"Moder Jord förhandlar inte."

"Vi kan inte ge upp -inte nu."

"Mars är en planet som är redo att hysa liv."

"Våra naturtillgångar må vara uttömda, men en tillgång får vi inte glömma."

"Den mest värdefulla, den som inte har någon gräns."

"Mod."

Det skrev jag...

Det skrev jag när jag var tolv år.

Mitt brev till Vita huset. Jag kunde inte föreställa mig-

- att presidenten skulle läsa det när vi sörjde ännu en astronautbesättning.

Jag kunde aldrig drömma om att kallas "en sinnebild för tapperheten".

"En ung man med en enastående vision."

Och resten är... ja, inte historia.

Det är bara början.

Här är vi nu. Tack vare Genesis Space Technologies-

- ska Magellan 61 inom 20 timmar föra sex astronauter till Mars.

Inte på besök, utan för att bo där. De första verkliga Marsmedborgarna!

Från barndomsvision till det största rymdäventyret någonsin:

Bosättningen East Texas på Mars!

Vi säger det tillsammans. "Tillsätt bara vatten!"

Vad jag än är -

- kan jag absolut inte mäta mig med dessa sex hjältar.

Levande exempel på ett mod utan gränser.

Därmed lämnar jag över till den som har befälet-

över denna historiska expedition.

Chefsastronaut Sarah Elliot.

Vi har tyvärr bara tid för ett par frågor.

Ni vet hur det är kvällen före en resa.

Scott Hubbard från Aerospace Times.

Hur känns det att offra fyra år på Mars?

Det är ingen uppoffring, utan en möjlighet.

Jag är vördnadsfull och tacksam inför möjligheten att få bli nybyggare.

Miss Elliot, är ni inte rädd med tanke på riskerna?

Det är klart.

Jag är rädd att inte räcka till.

Jag har fått höra att de som tar risker utan fruktan är modiga.

Men det är modigare att ta risker trots sin fruktan.

"Mod är fruktan som bett en bön."

Och där lyfter Magellan 61.

Förbereder dockning med Marsraketen.

Magellan har bra hastighet. Pass på avdriften.

- Kontakt. - Än är vi inte i hamn!

Dockning slutförd.

Vi ska till Mars! Vi ska till Mars!

TVÅ MÅNADER SENARE

- Hur mår du? - Bra.

- Kan vi snacka, Sarah? - Vad är det?

Visa mig.

De kan inte vända om, visst?

- Hur mår hon? - Förutom skammen?

Det här är en katastrof. Hon föder strax efter ankomsten.

Vi måste förbereda oss.

Nasa fattar beslut så snart barnet är fött.

- Ett beslut om vad? - Om när de ska tas hem.

Tom... Frågan är större än så.

Ett foster i nollgravitation under hela graviditeten...

Det är okänd mark.

Inte ett knyst till pressen. Vi måste ha mer information först.

- Vad menar du? - Dr Loh sköter förlossningen på Mars.

Vi tystar ned det och väntar.

Sarah må ha varit oansvarig-

- men hon är inte bara astronaut nu, och det är inte bara Genesis beslut.

Hon är -

mamma nu.

Det är hennes beslut också.

Ta ett djupt andetag. Och krysta!

Andas djupt.

Krysta!

Fortsätt andas. Du är jätteduktig.

En sista gång!

Mår han bra?

Han ser kry ut.

Sarah...?

- Pulsen sjunker. - Det är eklampsi. 2 mg lorazepam.

- Hon krampar. - Ta barnet.

Ge två milligram till.

Sätt syrgas.

- Ingen reaktion. - Ge 20 milligram.

Skynda på! Hjärtstillestånd.

- Hur länge? - 30 minuter utan puls.

Sluta, sluta...

Hon är död. Hon är död.

Mr Shepherd... Är ni där?

Vi har förlorat henne.

Okej, det här är vad vi vet.

I den låga gravitationen förändras organen.

Hjärtat kommer inte att bli starkt nog att pumpa blod i jordgravitation.

- Skelettet blir skört och förstorat. - Han överlever aldrig resan hit.

Men i världens ögon är väl hela East Texas ett experiment?

- Skulle man inte förlåta... - "Experiment"? Tom!

Det är ingen mus eller apa, det är en människa!

Uppdragets chefsastronaut blev inte bara gravid-

- utan dog och gav sitt barn en moderlös tillvaro i yttre rymden!

Tänk dig vilket ramaskri!

East Texas drivs av pengar, forskning och god vilja.

Och framförallt bra pr.

Vi har dessutom mörklagt det.

Företaget kommer att gå under.

- Såvida inte... - Vad?

Vi mörklägger ingenting, utan tar fullt ansvar för saken!

Tom...

- Jag vill följa med på nästa resa. - Som passagerare? Snälla du!

- Men vilken solidaritetsdemonstration. - Tack, Alice.

- Tänk er deras moral utan ledare... - Det kommer inte på fråga, Nathaniel.

- Vad är det jag inte vet? - Berätta för Alice, doktorn.

Hydrocefalus. Mr Shepherd har en medfödd hjärnavvikelse.

- Ett lindrigt fel. - Om man inte vill ut i rymden, ja.

- Tänk om jag vill ta risken, då? - Det är uteslutet.

Så barnet blir kvar på Mars?

Jag har inte...

Vi har inget val.

Om vi går ut med det kan vi förlora finansieringen.

Om vi ger upp allt vi kämpat för...

Tar vi hem dem, överlever barnet inte hemresan.

Håller vi det hemligt, räddar vi företaget.

Då räddar vi bosättningen, och då räddar vi barnet.

Alltså förblir barnet en hemlighet?

Ja.

Tyvärr, men ja.

Ska jag hämta er bil?

Vi når nu stratosfären.

Vi når nu stratosfären.

Vi når nu exosfären.

Maxhöjd uppnådd.

Yttre rymden är nära.

Sänk hastigheten. Fara!

Sänk hastigheten. Fara!

FARKOSTEN TOTALFÖRSTÖRD ALLA OMKOMMER

"Alla omkommer"...

16 ÅR SENARE

Där är du ju!

- Kan du göra en karta åt mig, Centaur? - Över vad, Gardner Elliot?

En väg genom ventilationssystemet från mitt rum till lagerlokalerna.

- Av vilket skäl? - Det har du inte med att göra.

Jo. Jag är din bästa vän.

- Nej, du är en maskin med enkel AI. - Och jag hjälpte till att bygga dig.

- Nu blev jag sårad. - Du har inga känslor.

Jo, jag är din vän och din lärare. Din polare. Hit med en kram.

- Ordna en karta över ventilationen. - Hemligstämplad information. Ledsen!

Nej... Det är jag som är ledsen.

Hemligstämplad information. Låt bli, Gardner. Jag är din vän.

En gång i djupa skogen-

- satt Ugglan på Grodis farstutrappa. Översvämningen hade förstört...

Titta vem som just kom förbi East Texas brandvägg.

"Uppdragsnummer."

Tiden är knapp.

"Moder Jord förhandlar inte."

Brev till Vita huset, tolv år gammal, bla bla...

Hej, mamma...

VAR ÄR DU?

Fortsättning följer.

Kolonimedlem 52B, kom till luftslussen.

Du är sen.

Hej, Kendra! Hur är läget?

Har du sett det här?

- Så coolt! - Sätt på det, så funkar det bättre.

Det är stopp i bevattningsröret på 23:an.

Jag får ingen kontakt med Centaur. Vad har du gjort nu?

- Håller du koll på mig? - Nej, jag håller koll på Centaur.

Som håller koll på mig.

Mig lurar du inte, Gardner Elliot.

Nu bör det vara rensat på 23:an.

Säkert?

- Tackar... - Här.

Ta nummer 17 nu. Vi kan fortfarande göra dig oumbärlig.

- Vad är det? - "Oumbärlig"? Ingen vet att jag finns.

VENTILATION

ANVÄND BARA DE MUSKLER DU VILL BEHÅLLA

Öppna.

Spela.

Virtuellt besök.

Vill du ha den? Kom då!

Kom och ta den!

Spring och hämta!

Vad skulle du göra utan mig?

Jag kommer att sakna dig.

Detsamma.

Spela igen.

MEMO

Memo...?

Ett minne. Ett hus. Det väntar på dig. Och det gör jag med.

Skriv ut.

- Får jag vara i fred, Centaur? - Det är allt du ber om nu för tiden.

Jag minns när du och jag var...

Var är koden...?

Hej, Tulsa.

Åh! Sucka du med, då känns det bättre för mig.

- Varför är du nere? - På grund av alla typer i plugget.

Det är ingen som är äkta.

- Inte ens min bästa kompis är äkta. - Jag fattar.

Så fort jag fyller arton så drar jag. Frihet...

"Frihet, rörlighet, musik."

- Driver du med mig, Gardner? - Nej. Jag skulle vilja följa med.

- Du har sagt det -och det kan du. - Nej, det kan jag inte.

- Nej, du får ju inte lämna huset. - Det är en takvåning på Park Avenue.