Dolittle

Det var en gång en märkvärdig doktor, känd för sin enastående förmåga:

Han kunde tala med djur.

Dr Dolittle blev vida berömd.

Till och med drottningen av England anlitade honom.

Som tack för hjälpen skänkte hon honom en förunderlig fristad

vars portar stod öppna för alla varelser.

Hans dagar ägnades åt djuren, men hans hjärta tillhörde en kvinna.

Lily, den orädda upptäcktsresanden.

De reste jorden runt och upplevde fantastiska äventyr.

De försvarade försvarslösa varelser.

De var en makalös duo.

Snart blev duon en familj.

Dolittle hade aldrig känt sig mer levande än med Lily vid sin sida.

Men så en dag gav hon sig ut på äventyr.

Lily dog till sjöss.

Med brustet hjärta låste han portarna och drog sig tillbaka från världen.

Jag och djuren vars liv han hade räddat undrade

om någon kunde rädda hans.

Men så en morgon dök en osannolik varelse upp i Dolittles liv.

En ovanlig pojke.

I en tid då människor såg djur som ägodelar, mat eller villebråd,

hyste pojken helt andra känslor.

Titta hitåt, ekorrhjärna.

Junior stöter upp dem, du skjuter.

-Bra plan, pappa! -Beredd med bössan.

-Måste jag, morbror? -Seså, pojk.

Änder!

Där. Skjut!

-Skjut! -Jag kan inte!

-Du måste sluta missa med flit. -Han träffade nåt den här gången!

Åh nej! - Vi måste hjälpa honom.

Ja, vi låter aldrig ett djur plågas.

Här.

Han är en mycket besynnerlig pojke.

Följ med Polly!

"Här bor dr John och Lily Dolittle. Vi behandlar alla djur."

Nej, nej. Följ med Polly.

Hemlig ingång.

Polly, vart tog du vägen?

S-snäll vovve.

Stor...luden...

Bättre självkänsla för gorillor

Inte bra. Såvitt jag vet är jag den enda människan här. Strunt i dem.

Ingen tar sig förbi kalahari-snaran. Jag tror att du har fångat en pojke.

Får jag se. Nej, jag vill inte se!

Lugn, doktorn, Dab-Dab är här.

Ingen fara, John, det är bara en pojke.

-Det här är en möjlighet. -Det är en mardröm!

Ursäkta mig.

Vad i all sin dar gör du där uppe?

Jag kommer från kungliga slottet. Det är angeläget.

Är det här John Dolittles hem?

-Vem är du? -Kalla mig lady Rose.

-Och vem är du själv? -Stubbins.

Kan du hjälpa mig ner?

-Det är mot Dolittles regler. -Varför är människor mot reglerna?

Om man släpper människor in på livet blir man bara sårad. - Eller hur?

Nu räcker det. Åter till våra rutiner. Vi har fullt upp.

Ta dig samman, John! Du kan inte ignorera människor

bara för att de är...människor. Tänk om de behöver hjälp.

Spela döda!

Löjligt! Öppna dörren, Chi-Chi. Det är bara du som har armar.

Schack var tillräckligt stressigt.

Vi har tränat på det här, Chi-Chi. Var modig och kör bort dem.

-Och glöm inte ditt mantra. -"Jag är inte rädslans fånge"?

Du är inte rädslans fånge!

Har du varit här förut? Drottningen har berättat om huset.

-Det är ett mycket ovanligt ställe. -Jag är beredd på allt.

Underbart! En gorilla som tar emot.

Precis som drottningen sa.

Vänta lite. Jag har en skadad ekorre här.

Jag borde aldrig ha låtit dig resa.

Hallå?

Har man sett! Vad besynnerligt, du låtsas vara en pinne.

Flytta på dig. Det är mitt gömställe.

Inte här!

-Är allt bra med er där nere? -Ja då. Fortsätt.

Dr Dolittle?

Ni har kallats till kungliga slottet av självaste drottningen.

Åh... Fortsätt.

Ni vet väl att hon är svårt sjuk?

-Förstår ni vad jag säger? -Förstår du vad jag säger?

Fortsätt - försvinn härifrån!

Jag bryr mig inte om någon, någonting, någonstans längre.

Fåglarna följer dig ut.

Allt är uppklarat. Snart är det lunch.

-Det luktar delikat! -Tack så mycket.

Spara lite åt oss!

-Ursäkta. Jag är också rädd för barn. -Strunt i det! Kom och ät nu.

I dag blir det buljongsoppa.

Du anar inte vad vi fångade!

Drottningen frågar efter er personligen.

Hör du illa? Jag har upphört med praktiken.

-Vad då för praktik? -Att behandla människor.

Inkräktarlarm!

-Det är ingen fara med mig. -Men det är kaos i mitt hus.

-Är han er? -Jag äger ingen.

Yoshi sökte mig för en åkomma.

Han fryser alltid.

Jag har en skadad ekorre. Jag vet inte vad jag ska göra.

-Hur skadades han? -Jag...

-Jag sköt honom. -Jag hör inte.

-Jag sköt honom av misstag. -Självklart, ett vådaskott!

-Människor förändras aldrig. -Han är svårt skadad.

Snälla, hjälp honom.

Ta den. Och den här.

Jag... Jag... Jag...

Jag är för vacker för att dö.

Ja...

Han lever.

Dab-Dab, Jip, tänd lamporna och desinficera operationssalen.

Ni kan inte ta hand om en ekorre när drottningen är dödssjuk!

Du känner inte mig. Tappa honom inte.

Prio ett, allesammans!

-Doktorn är tillbaka! -Håll ut, lille kompis!

Det här var inte i går...

Nu ställer vi i ordning allt åt doktorn.

Vi ska ta hand om dig, kompis.

-Då så. Nu räddar vi den här ekorren. -Okej.

-När du vaknar är allt bra. -Om jag dör ska jag spöka i huset.

Sterilisera skalpellerna. Slicka inte.

Patientens tillstånd har stabiliserats.

De förstår honom och han förstår dem...

på deras egna språk!

-In genom vänster kammare - briljant! -Wow!

-Tång, Dab-Dab. -Varsågod.

Det där är selleri. Tång!

-Ursäkta. Här. -Fortfarande selleri.

En morot. En annan bit selleri.

-Nu fattar jag. Tång. -Nej, selleri. Jag tar tången själv.

Jag vill lära mig att tala med djuren.

Pannan, Chi-Chi.

-Min panna också! -Javisst, ja. Ursäkta.

Jag tänker bli Dolittles lärling.

Hennes majestät har utsett marken här till naturreservat.

Om hon dör överlåts den till statskassan.

Den här platsen försvinner.

Stängs den?

-Så där. -Takterna sitter i, doktorn.

Just så, Chi-Chi. Det var skönt.

Håll ett öga på Kevin. Han kan bli ilsken när narkosen släpper.

Hämnd!

Nu räcker det med daltandet!

Du måste hjälpa drottningen.

Det finns saker jag inte gör längre. Arbetar med människor, eller går ut.

-Badar. -Tränar.

Uttrycker känslomässig sårbarhet.

Vakna upp, John! Om drottningen dör tillfaller det här huset statskassan.

Du pratar strunt, Polly. Överlåtelsen var på livstid.

-Och jag lever fortfarande. -Drottningens livstid, inte din.

Kolla, det bara rinner av mig.

Jag borde inte ha bett aporna läsa kontraktet.

Elliot, Elsie, ni får sparken!

Och inte nog med det.

Vi blir utkastade mitt uppe i jaktsäsongen!

-Vad? -Lugn, Chi-Chi.

-Blir vi vräkta om drottningen dör? -Och jagade!

-Du skrämde upp honom! -Jag har en kontakt på zoo i London.

Packa väskorna, allesammans!

Hjälp drottningen, annars ger vi oss av.

Du bluffar.

-Tvinga mig inte att räkna. -Tvinga inte mig att räkna!

-Ett... -...tre!

...två...

Kör till! Jag gör det.

-Härligt! -Vi ska göra dig i ordning.

-Jag reser som jag är. -Inte som du ser ut. - Ta honom.

-Stå still. -Bort med tassarna!

-Det här gör inte ont. -Nu snyggar vi upp honom.

Tjänare!

-Arthur? Hur länge har du bott där? -Vad är det för år?

-Dab-Dab har rakkniven. -Det är selleri.

Nattinatt.

Dolittle har rest runt i världen. Titta.

Snokar ni bland mina privata projekt?

Hur mår han?

För det första heter ekorren Kevin. Han bör bli fullt återställd.

Och efter en omild uppsnyggning har det beslutats

att vi följer med till slottet.

Du ska tillbaka till hålan du kom från.

Försök att inte skjuta något på väg hem.

Jag trivs inte ute bland folk.

Vi ska ta hand om dig. Men vi reser allesammans, som förr.

-Glöm inte tången. -Det där är purjolök.

-Säkert... -Stickan? Nej.

Var är du? Vill du följa med?

Ja, jag hade också andra planer.

Skynda på!

Gör i ordning mitt riddjur!

I dag ska jag bara göra ingenting, spatsera runt och fundera.

Han kommer hitåt, inte bra. Inget skägg, målmedveten...

-Var inte rädd, Plimpton. -Försök inte.

Jag beklagar det här - och det där. Jag är inte tillgänglig!

Inte? Vi ska rädda drottningen, brorsan!

Jag är inte din brorsa, din eskimåmatta!

Aj, klor! Näbb!

-Hör nu, mina herrar... -Du har gått upp i vikt.

Varför inte rida på hästarna?

Gaska upp dig, Angry Bird! Njut av ridturen!

Jag är ridturen.