La carga

Nu räcker det!

Andas djupt, andas...

Vad är det med all ilska?

Vad är det som händer? Är du rädd?

Ja.

Det är okej, det är okej.

Hur känner du vrede?

Hur upplever du det?

Det får mig att känna mig väldigt, väldigt skamsen.

Och å andra sidan,

känner jag mig kraftfull när jag hanterar det.

Jag känner mig olycklig för att jag inte kan uttrycka min vrede.

Men jag har massor av det inom mig.

Och hat också.

Fyra.

Vi har fixat det åt dig på det här sättet, men det finns andra sätt också.

Om du hellre vill ha det på ett annat sätt, kan du säga det.

Slut dina ögon.

Att skydda sig själv mentalt

är en mycket intelligent sak att göra.

Om vi inte hade kunnat skydda oss...

Skulle smärtan och sorgen förmodligen ha förintat oss.

Jag känner för att prata nu.

Vid 18 års ålder, ville jag lära mig att spela trummor.

Och jag träffade en av de mest välkända trumlärarna i Gerona,

och ett mycket starkt band växte fram mellan oss.

Han är den typ av fadersfigur som

man kunde prata om vad som helst med.

Han var mycket liberalt sinnad, med progressiva idéer,

mycket varm, tillgiven och ivrig...

för fysisk kontakt.

En slags roll etablerades där.

Vilket jag till en början upplevde som något väldigt häftigt.

En person som du kunde berätta vad du ville för.

Och sex månader senare i den relationen...

började han göra närmanden

när det gäller tillgivenhet.

Tills han började erbjuda mig massage.

Och dessa massager slutade i sexuella övergrepp.

Under onanisessioner...

Jag vet inte hur många gånger det hände.

Om jag sätter mig själv i Isaks situation vid 18 års ålder,

när jag var 18 eller 19 år gammal, när jag började göra det här.

Jag hade alltid upplevt det som något...

som något riktigt galet.

Men på ett normalt sätt. "Åh, det här har hänt mig".

Självklart när tiden gick och jag blev vuxen,

fanns det mycket mer i den här historien.

men så som jag upplevde det då...

Jag vet inte.

Men det jag nu ska säga ger mig naturligtvis skuldkänslor.

Till en viss grad tyckte jag faktiskt om det, du vet?

Jag kände mig tillfredsställd.

Och jag tänkte till och med, "Kanske känner jag för det idag".

Faktum är att jag har kommit att tänka nu, som vuxen,

att det fanns ett behov av att behaga någon annan.

Ett mycket starkt behov.

Det drev mig till att...

Jag vet inte, mannen...

För att tillfredsställa någon annans behov, förstår ni vad jag menar?

Allt detta var uppenbarligen maskerat,

höljt i en slags fruktansvärd manipulation,

en enorm manipulation som omfattar utpressning, påtryckningar...

Han accepterade aldrig ett nej.

Det fanns uppenbarligen en viss våldsamhet i det.

- Hur gammal var han? - Han var 58 vid den tiden.

Och när du säger sexuella övergrepp...

Hur känns det?

Jag anar ett slags vredesutbrott,

du vill att han ska gripas och allt det där...

Ja, ja, det finns säkert en ilskekomponent i det.

Men det är liksom borta nu.

Jag kände en hel del vrede under en tid,

...men nu...

Vad jag försöker göra nu är att känna något om det,

för jag har alltid försökt att se på det ur en rationell synvinkel, du vet?

Och anledningen till att jag är här är för att...

Den här prövningen har orsakat en allvarlig mental blockering hos mig,

och jag känner liksom att...

Jag måste jobba på den delen.

Jag råkade ut för något liknande.

Något som påminner mig om din prövning.

Mitt problem är att...

Jag är rädd för mig själv.

Men...

Det är den sortens rädsla som jag måste sätta ord på,

annars kommer man inte att förstå någonting, eller hur?

Men att sätta ord på det...

är typ omöjligt.

Det är något som liksom är inristat i min kropp.

Riktigt djupt inombords.

Och som jag vet hur man undviker.

Har du någon aning om vad, om var...?

Jag vet inte...

- Vad har hänt, eller hur? - Ja, det finns vissa saker...

Jag kan inte ens andas.

Ge dig själv tid, mannen.

Jag menar, bokstavligen, eller hur?

Om du vill dela med dig av det till oss...

Ja, visst, det gör jag faktiskt. Saken är den att...

Det är som jag sa förut, jag menar...

Om jag förklarar för er vad som har hänt mig,

som är skrivna i självbiografin,

kommer jag att komma bort från det.

Från vad?

Från känslan av att det finns ett svart hål inuti mig.

- Om du delar det med oss nu? - Ja. Om jag sätter ord på det.

Isaac frågade mig om jag hade någon aning om

om var såret kom ifrån.

Såret som orsakades av det där hålet, eller hur?

Men vet du vad det är för sår?

Jag kallar det för det svarta hålet.

Vilken tid kommer du idag?

Kommer du att stanna länge?

När du kommer hem igen, vill du leka med mig?

Jag skrev en sång en gång.

Varför leker du inte med mig?

Varför leker du inte med mig?

Dagarna går

och du ser mig aldrig.

Och jag vet inte, jag skrev det...

Jag skrev det...

och tänker på andra pojkar och andra fäder.

Och under dessa dagar ...har jag insett att...

Jag hade skrivit låten till dig.

Varför vill du inte leka med mig?

Ja, pappa.

Det känns som om jag är en spegelbild av dig, jag känner mig...

Alla dessa undertryckta känslor,

det känner jag själv också.

Jag hatar mitt machodjur.

För jag ser dig i mig.

Du är en omogen, gammal man,

ett barn.

Ett barn som hade en familj.

Hur många gånger har jag kallat dig Peter Pan?

Jag tycker det är svårt att tala med dig.

Jag kan inte förstå varför du inte var där.

Varför är du inte här nu?

Jag förstår inte varför du lämnade mig.

Eller hur det kommer sig att du lät henne

skilja mig från mina bröder och systrar.

Var var du?

Var var du?

Du övergav mig när du tog livet av dig.

Din hycklare!

Jag var ett barn.

Medan ordet skydd är främmande för mig, känner jag inte igen det.

Du och de andra kände mig inte alls, eller vad som hände med mig innerst inne.

Och jag svär på att det hände många saker där inne.

Massor.