Snowfall

Hon heter Soledad. Vi ska gifta oss.

Jag vill driva det vi skapade. Jag vill bli en del av familjen.

Ni måste förse mig med rent kokain till priser som plågar er.

- Vem fan är du? - Det spelar ingen roll.

Det viktiga är de jag företräder.

- Vilka är det? s regering.

- Fem tusen är ingenting. - Jo, det är mycket.

De ska inte få veta vad jag har.

- Det är Biscuit. - Du skulle inte ha nämnt pengarna!

Lucia Villanueva. Hälsa din chef att vi kan hjälpa varandra.

Vad önskas? Vi har det du behöver.

Backa, för helvete!

Du har förlorat en köpare och jag har inget varulager.

- Ska du ta över? - Jag försöker gärna.

Jag börjar inse att man har en uppgift i livet.

Skydda de man älskar.

Kom in.

Jag borde nog gå, innan din pappa skjuter mig som en inbrottstjuv.

Det är Jeromes syn på vaksamhet.

Är du i fara bara du går på gatan?

Ibland har jag mycket kontanter.

Du...

- Hur lång tid har vi på oss? - En timme eller två.

Om du hör nåt som låter som dörren får du skynda dig iväg.

- Pappa hatade den där hunden! - Han hatade den!

- "Vad har hunden gjort dig?" - Det är en jycke, liksom!

Och när vi kom på natten med pappas bil efter att vi hade rökt på med...

- Kathy... - Margolis!

Han står där klockan fyra på morgonen...

Du försökte förklara för honom: "Hälsolektioner, hormoner..."

- "Alla ungdomar måste..." - Du sa: "Pappa, det är lugnt."

"Det är lugnt. Slappna av, pappa."

Jag ser landningszonen.

Det här blir väldigt professionellt.

Det är väl två-tre colombianska fotsoldater.

De kan säkert inte engelska.

Vi öppnar luckorna och låter dem lasta på.

Du har sagt det femton gånger.

Om du säger det igen kraschar jag planet.

Det är inget skämt. Vi sticker direkt efteråt.

Bekräftas.

- Jävlar... - Ja.

Väldigt professionellt, som ett gäng Gröna baskrar på en FNL-picknick.

Hola.

Talar ni engelska?

Var är kokainet?

Vi har dåligt med tid för att lasta planet och åka tillbaka.

Ni ska vänta på Danilo och Diego.

Nej, det har vi inte tid med.

Vi missar fönstret för avlämningen.

Visitera dem.

Okej...

- Det där är inget vapen. - Det här är löjligt.

Okej. Vi gör det här varje vecka.

Ni gjorde det.

Jag vill ha mitt kokain på planet nu. Förstår du?

Vad är det med dig? Vet du vilka vi är?

- Vet du inte vilka vi är? - En gringo med stor trut.

Cheferna behöver bara en av er i livet.

Jag ska vara hemma till morgonen, eller åtminstone ringa Jerome.

Hör på...

Dina dagar som slav åt den där krullige jäveln är över.

Jag menar allvar.

Kom igen.

Jag vill bjuda dig på frukost.

Sen ska jag ta med dig hit igen...

och få dig att svimma igen.

Jag måste verkligen gå.

Du förstår inte vad det här handlar om, va?

Vad menar du?

- Titta inte. - Vart ska du?

Kom tillbaka!

Öppna den.

Förstår du vad vi håller på med?

Jag har aldrig sett dig sån här förut.

Ge mig din hand.

Vad drömmer du om?

Det är min chef.

Det är som om hon inte ser mig.

Lucia... omges av ett mörker.

Det är en smärta hon delar med dig.

Du är stark, Oso.

Men den styrkan kan inte...

få stopp på döden vid dina fingertoppar...

eller blodet under dina fötter.

- Vill Pedro Lucia ont? - Han hatar henne.

Han hatar dig också, men han är maktlös.

- Finns det andra hot? - Var tålmodig, min vän.

Himlen är ännu inte klar...

men sanningen ligger innesluten i mörker.

Tucson, Laredo, El Paso. Som en zigenare.

Billiga motell och husvagnsboende.

- Och flickan? - Soledad Caro.

Båda föräldrarna döda, inga syskon.

Hon gick på Galveston College i ett år-

-och hon jobbade på en sunkig bar i El Paso när de träffades.

- Har du kollat det? - Ägaren bekräftade det.

Hon skötte närmast driften åt honom.

En apa kan driva en sylta.

En upplärd apa.

Då har jag bara en fråga till. Hur fan kunde du missa det här?

- Vad då? - Pedro. Du sa att han försvann.

Han var smart. Bara kontanter, falskt ID, flyttade runt.

I Arizona och Texas.

Kusin.

- Miguel. - Pedro.

- Hur mår du? - Det är skönt att ha dig tillbaka.

- Lucia. - Vi ses.

- Jag väntade mig inte dig idag. - Vi pratade om ett jobb.

- Jag skulle fundera på det. - Har du det?

Varför så bråttom? Du kom precis tillbaka.

Ta med henne till Knott's Berry Farm. Vi hörs.

- Jag vill jobba. - Jag kan inte lalla runt mer.

Familjerörelsen är lika mycket min som din, Lucia.

Så... vad har du åt oss?

Du ska ju vara vakt. Hur ska du stoppa en tjuv om jag är på dig?

- Var det Louie? - Nej. Hon är inte här.

Vad gör hon här, Leon? Du ska ju stå vakt.

Hon håller mig vaken.

- Var fan har du varit? - Hos Claudia.

Jag däckade mellan konjaken och utskällningen-

men jag kom så fort jag kunde.

Hör på nu. Du kan få problem.

- Många vill ha det vi har. - Du och Franklin.

Jag har bara brända fingrar och hår som stinker.

För helvete, Jerome!

Varför är det en massa niggas överallt? Det är inget motell!

Delroy är död. De högg av deras kukar.

De högg av deras kukar!

Mexarna! De högg av kukarna. Delroy, min kusin!

Högg de av deras kukar?

Jag är säker. Vi måste leta upp dem.

- Vapen till vad då? - Vad tror du?

Döda några jävla mexikaner.

Satans mexikaner! Varenda jävel ska dö.

Vet Franklin om det här?

Jag vet inte var Franklin är. Han skulle till sin mamma.

Högg de av deras kukar?

Mookie såg kropparna vid El Big Burrito.

- Vid Wabash och Stone? - Det är för fan Pico-Union!

Jag sa ju åt dem att inte jävlas med mexarkräken!

Jag kan inte förlora dig nu. Vänta.

Mookie ringde Delroys mamma, som ringde Leons mamma-

-som sökte Leon som inte svarade, så hon ringde min mamma.

Delroy och hans mor bodde hos oss!

Han var mer som min bror än en kusin.

- Nu måste vi döda dem. - Latisha ringde Gloria...

och Gloria sa åt dig och du ska gå ut på gatan och skjuta nån?

- Fan ta dem! - Delroy är död.

Vic är död. De kastrerade dem!

- De kastrerade dem! - De lynchade dem!

- De lynchade niggrer! - Kom igen, Leon!

Vi har inte sett kropparna! Vi måste ha en plan!

Gå tillbaka till din jävla flickvän!

Det här är grejer för män!

- Leta upp Franklin först! - Fan ta Franklin!

Då ska jag leta upp honom! Helvete!

- Vill du att jag ska göra nåt? - Nej, det här är för män.

Låt oss åtminstone lasta planet.

Sen väntar vi in era chefer om det är vad ni vill.

Förstår du att vi företräder den amerikanska regeringen?

Amerika...

USA är ett fjantland-

-som inte kan vinna ett krig utan stöd från resten av världen.

Ni mördade indianerna, satte de svarta i bojor...

vatos. Jag spottar på Amerika.

Och ert land... är ingenting.

Det är svagt, utan betydelse. Ni är som en schackpjäs som vi offrar.

Spelar du schack eller...? Du föredrar nog damspel.

Nej! Vänta! Nej, skjut inte!

Hallå, Reed.

- Jag hade inte tänkt mig det här. - Du ville tillbaka in.

Det här är längst ner på stegen.

- Vem är det? - Gustavo.

Jag har med en överraskning.

- Min Pedro! - Hallå, Lupe.

Kom hit, raring. Jag har saknat dig. Vad har du med dig?

Gå in.

Pedro ska sköta hämtning och avlämning nu.

Då har julen kommit tidigt.

Du ser frisk ut, kära du.

Vill du sätta dig här hos mig?

- Det blir sex tusen, Lupe. - Plus det hon är skyldig.

Plus de två tusen hon är skyldig.

Så det är Gustavo som styr nu?

Vi har fler stopp. Har du pengarna eller inte?

Kanske det. Kan du ta dem av mig, som El Oso?

Lägg av nu...

Vi tar knarket och går.

Lille Pedro... Är du rädd för mig?

Kom igen. Gå in dit!

- Vi kanske borde åka nån annanstans. - Det är här det händer.

- Var är mexarna? - De sover förmodligen.

Det är första gången jag är utomhus före lunch på ett år.

- Det spelar ingen roll vem vi tar. - Nej, det är inte rätt.

Vet du vad som inte är rätt?

När de dödar vårt folk som djur.

- Vi måste sända ett budskap. - Genom att döda gamlingar och barn?

Vi kan inte låta bönfolket döda oss och sen låtsas som ingenting.

Ni är för veka. Då gör jag det själv. Släpp ut mig.