Anything Else

Det ligger stor visdom i skämt, Falk.

Ett gammalt skämt handlar om en boxare-

som blir spöad i ringen.

Hans mamma sitter i publiken och ser honom få stryk.

Hon säger till prästen som sitter bredvid: "Be för honom, fader."

Prästen svarar: "Gärna, men det skulle hjälpa om han kunde slå ordentligt."

Det skämtet innehåller mer insikt i den stora likgiltigheten-

än många filosofiböcker.

Kvinnor.

Camus sa att kvinnor är det närmaste vi nånsin kommer-

Paradiset på jorden.

I ditt fall finns det ett liknande skämt-

som Henny Youngman berättade.

Det passar precis in på dig.

En man går till läkaren och säger: "Det gör ont när jag gör så här."

Läkaren svarar: "Så låt bli."

Fundera på det.

Det där är David Dobel och jag heter Jerry Falk.

Vi träffas ofta för att promenera och prata i parken.

Föga anade jag hur tokig han var.

Vi träffades hos en agent för intellektuella komiker.

Vi försökte båda ta oss in i komikerbranschen-

-genom att skriva material till ståuppare.

Skillnaden var bara att jag var 21 och han var 60.

Han vill ha truismer, inte bara skämt.

Men vi har inte råd att använda de mer etablerade.

Jag vill gärna säga en sak.

Jag kan inte prata för David Dobel, för honom representerar jag inte.

Vi har precis träffat honom.

Men jag har representerat Jerry Falk sen han började-

-och Jerry Falk ger er valuta för pengarna.

Man får samma kavaj uppsydd i ett billigt material som i ett dyrt.

Jerry levererar ett prisvärt material.

Kvalitetsmaterial till rimliga priser. Är det gabardin?

Vem i hela världen är den där tygförsäljaren?

Harvey? Han är ett kors jag måste bära.

Jag kan inte göra mig av med honom. Jag är hans enda klient.

-Betalar du honom 10 procent? -20 procent. 25 faktiskt.

Han tog hand om mig då mitt äktenskap kraschade.

Du gifte dig väl väldigt ung och trodde det skulle vara spännande.

Men det visade sig vara gräsligt och så lämnade du henne. Har jag rätt?

Nej. Hon lämnade mig. Jag kan inte lämna nån.

Det pratar jag och min psykiater om. Jag är rädd för att sova själv.

-Går du redan till psykiater? -Jag är mycket engagerad i det.

Jag har tackat nej till tv-jobb för att min terapi inte var färdig.

Valde du psykoanalys framför livet? Är du förståndshandikappad?

Du vet nog inte mycket om psykoanalys.

Fel. Jag vet allt om det.

Bluffmakare på Paynoe Whitney har försökt pracka på mig det.

Har du varit på Payne Whitney?

Ja. Ett dårhus. Ett halvår på psykiatrisk avdelning.

Det är inte en semester som jag ser tillbaka på med nostalgi.

Slappna av. Du behöver inte flytta på dig.

Jag insinuerar inte att du var våldsam.

Jag var våldsam. Det är därför man får tvångströja.

Fick du tvångströja?

Jag ska inte fläka upp ditt huvud med en yxa.

-Du ska inte vara rädd. -Varför var du inlagd?

Jag hade gjort slut med en flicka och så pratade jag med en psykiater.

Han frågade mig:

"Varför blev du så deprimerad och gjorde som du gjorde?"

Jag svarade: "Jag ville ha henne och hon stack."

Han sa: "Det måste vi prata om."

Men jag sa: "Det är inget att prata om. Jag ville ha flickan."

Då frågade han: "Varför är du så häftig?"

"För att jag vill ha henne."

"Men varför då?"

"Jag vill bara ha henne."

Då vill han ge mig medicin, men jag ville bara ha henne.

Då sa han: "Vi måste analysera det här."

Då tog jag ner brandsläckaren-

och slog honom i bakhuvudet med den.

Och pang bom satte de startkablar i pannan på mig-

och resten är historia.

Varför går du till psykiater, förutom att du inte kan sova själv?

Jag är rädd för att dö.

Det är jag också. Min hund också. Många levande varelser är det.

Och så har jag problem med flickvännen.

-Har du flickvän? -Jag är djupt förälskad.

Hon är vacker, charmig, sexig, underbar...

-Men det finns problem. -Dem ska vi nog lösa.

-Men det finns smärtfulla konflikter. -Hon kan vara lite besvärlig.

-Men hon är bildskön. -Säkert, men omöjlig.

Det har jag aldrig sagt. Jag sa att hon kan vara besvärlig.

Hon blir nog snart omöjlig. Tro mig.

-Hon stöttar mina mål. -Vilka mål?

Jag ska skriva en bok om människans öde i det tomma universum.

Det finns ingen Gud, inget hopp, bara mänskligt lidande och ensamhet.

Håll dig till skämt. Där finns pengarna. Vill du åka med?

Nej tack. Jag ska träffa min flickvän. Vi har ettårsdag i dag.

Om du har lust nästa vecka-

-kan vi åka och höra den där intellektuella komikern-

utgjuta sin verbalism för oss.

Det låter trevligt.

Det är lustigt. En gång för många år sen tog jag en taxi.

Jag lättade mitt hjärta för chauffören om allt det där du pladdrade om.

Livet, döden, det tomma universum-

-meningen med livet, mänskligt lidande.

Och så svarade chauffören:

"Det är som allt annat." Fundera på det.

Han var skollärare och bodde på Roosevelt Island.

Han vågade inte säga upp sig och skriva skämt på heltid-

-för som han sa, hade han provat på att svälta.

Verbalism? Letargi?

Nu ska jag träffa Amanda.

Jag kommer i tid, men hon kommer att vara sen.

Hon är väldigt oorganiserad.

Men det är inte vårt största problem. Hon driver mig till vansinne-

-men vänta bara tills ni ser henne. Hon är bedårande.

-Hej, Amanda. -Är jag sen?

Inte om vi var i en annan tidszon.

Betalar du chauffören? Jag har glömt min plånbok.

Förstår ni vad jag menar?

Vi hade sagt halv åtta.

Förlåt.

Det var faktiskt svårt att få bord.

-Vad är det? -Jag är på dåligt humör.

-Det ser jag. Varför? -Jag var urdålig på en audition i dag.

Du tror alltid att det går dåligt.

Då jag skulle säga mina repliker tappade jag talförmågan.

Det gick nog inte så dåligt.

Jag är min egen värsta fiende. Jag kunde den rollen i sömnen.

Det vet jag. Lugna dig nu.

Nu går vi in och äter och dricker vin, så kan du slappna av.

Jag mötte världens mest fascinerande man i dag.

Du får inte bli arg, men jag har redan ätit.

Har du ätit?

Jag kunde inte låta bli. Jag var utsvulten-

så jag åt en liten bit cheesecake.

Och så åt jag en bit till...

Du vet hur jag är. Plötsligt hade jag ätit hela.

Åt du en hel cheesecake?

Så tänkte jag, vad fan-

-och så åt jag spagettin från i går och den sista hummern-

och en bit kycklingpaj.

Har vi några möbler kvar?

Jag är så fet att det är äckligt.

-Hur kunde du äta före middagen? -Förlåt.

Jag var bara så arg på mig själv för att jag hade klantat mig.

Jag har bokat ett hörnbord.

Det gör inget. Du kan äta.

Jag nöjer mig med mineralvatten. Jag bantar ändå.

Jag kan inte ta deras bästa bord när bara en av oss ska äta.

-Det gör inget. -Nej.

Det är middagstid. Restaurangen är fullsatt.

Hur skulle det se ut?

Varför ska du alltid tänka på vad andra tycker?

Det är pinsamt om bara en av oss äter.

Då beställer jag nånting och låter det stå.

Så kan vi inte göra.

Så låt mig få med en köttbit hem i en påse. Då har jag lite nattmat.

Kallar du det en festmiddag?

"Får jag be om en köttbit i en påse?"

Jag trodde att vi skulle dela en flaska vin-

-och så skulle jag berätta för dig hur vacker du är.

Jag är inte vacker. Jag är fet.

Jag avbokar.

Vi åker hem. Jag kan göra några ägg.

Jag har ätit alla ägg.

Vad gör du?

En smörgås. Det fanns ett par burkar tonfisk kvar.

Tack gode Gud att hon inte lärt sig använda den elektriska burköppnaren.

Min mamma kommer och bor hos oss.

Jag är så arg på henne.

-Har jag missat nåt? -Hon har lämnat sin pojkvän.

Jag trodde att hon äntligen hade stadgat sig.

Hon tror att hon är Madame Bovary.

Hon var gift med en rik doktor, men det var för tråkigt för henne.

Så träffar hon finansmannen Tom och resebyråmannen Perry.

-Men hon vill ha mer. -Mer vad?

Det vet hon säkert inte ens själv.

Mer spänning. Återvinna sin ungdom.

Hon vill "leva livet innan det är för sent." Det är hennes ord.

Varför ska hon bo här?

För att hon inte har några pengar. Det är bara ett tag.

Men vi har ju inte plats.

-Hon kan väl sova på kontoret. -På kontoret?

Det är där jag skriver och skapar. Hela min värld är där inne.

Du kan skapa i vardagsrummet.

Nej, Amanda. Allt är där.

Det är mitt rum. Alla mina ritualer kretsar kring det rummet.

Min mamma ska väl inte bo på ett härbärge.

-Varför har du inte sagt det tidigare? -Jag ville inte förstöra din middag.

Min festliga tonfiskmacka?

Du gör det bara värre. Du ger mig migrän.

Det här går snabbt. Då vi skildes åt träffade jag Danny Wax.

Han sa att barnvaktssketchen som du skrev inte fungerar.

Det är ingen som skrattar åt den.

Folk rör inte en min.

Sketchen fungerar. Det är han som är i fel bransch.

Det sa jag till honom. "Danny, du har varit med så länge."

"Varför tror du att du aldrig har slagit igenom?

Mannen har ingen finkänslighet.

Jag sa till honom: "En man köper en kostym."

"Han säger att han är nöjd."

"Men då han ser en ny kostym"-

-"är han plötsligt inte nöjd med det han har."

"Då vill han ha en ny kostym."

Jag är lite upptagen. Kan jag ringa upp dig?

Jag har pratat med NBC. Det händer inget just nu.