Endless Horizon

Välkomna till världens näst största kontinent

och mänsklighetens vagga: Afrika.

Många myter omger landskapen under den heta solen

och människorna som erövrar små stycken obeboelig mark

från öknens sand och den ogenomträngliga djungeln.

Afrika, med sina elefanter, kameler, lejon och gorillor,

som lever i de mörka regnskogarna, heta öknarna och vidsträckta savannerna.

Men kontinenten består av mer än sitt unika djurliv.

"Sand", "varmt" och "soligt" är det förknippar med Afrika.

Orden syftar på kontinentens norra del

som domineras av en enda jättelik, gränslös öken.

Även om öken kan verka fientlig vid en första anblick,

kan man bli förvånad om man tittar närmare.

Och även om de tropiska regnskogarna längs ekvatorn

kan framstå som ett paradis, med sin temperatur och rika nederbörd,

finns det faror i djungeln som är lika dödliga som ökenhettan.

Denna synbara motsättning mellan skog och öken

regn och sand, liv och död,

beskriver Afrika mer än nån annan del av världen

och återfinns om och om igen på hela kontinenten.

I detta turbulenta och farliga landskap

nedsteg människans första förfader en gång från ett träd,

och lade grunden för människans triumferande utveckling.

Låt oss utforska historien i denna unika del av jordklotet

och upptäcka några av världens mest fantastiska platser.

Jorden har många olika klimatzoner,

som befrämjar specialisering av växter och djur på olika kontinenter.

En gång täckte gigantiska lövskogar nästan hela Europa.

Denna tempererade skog saknas endast på Medelhavets kust,

på grund av det torrare och varmare medelhavsklimatet.

Österut öppnar sig den vidsträckta asiatiska stäppen,

som tränger långt in i världens största kontinent.

Norr om stäppen dominerar tajgan

landskapet i Sibirien och Fjärran Östern.

Men i Asiens södra delar, särskilt i Mellanöstern

blir det allt vanligare med öknar och savanner.

I Sydostasien löper regnskogarna till Indonesiens öar.

I det soliga Australiens inre är en öken omgiven

av savanner, stäpper och regnskogar.

I den nya världen, som består Nord-, Central- och Sydamerika,

återfinns det en mängd olika klimat.

De norra delarna kännetecknas av tundra och barrskog,

medan centrala Nordamerika domineras av stora slätter, tempererade landskap

och en del ökenområden.

I Sydamerika växer vidsträckta regnskogar längs Amazonfloden,

medan det ofta ogästvänliga klimatet i Anderna utgör en extrem kontrast.

I mitten av alla dessa kontinenter och klimatzoner befinner sig Afrika.

Öknar täcker hela norra området och de södra delarna av västkusten.

Och mitten finns den afrikanska djungeln.

Regnskogarna och öknarna skiljs åt av breda bälten av savann,

med finare skillnader i klimat.

Även om Afrika kan verka kargt och mindre intressant än andra kontinenter

är det faktiskt vår planets mest unika kontinent.

Vad gör Afrika så speciellt?

Det mest iögonfallande inslaget är de jättelika hjordarna med djur,

som tillryggalägger stora avstånd på jakt efter mat.

Men det är inte bara det stora antalet enskilda djur,

utan även den varierade floran och faunan som särskiljer kontinenten.

Utöver den ojämförliga biologiska mångfalden

har Afrika en unik ställning som mänsklighetens vagga.

Över millennierna har de olika kulturerna hos den en gång unga arten

utvecklats på olika vis, så att många olika sätt att leva samlas i Afrika.

ÖKEN

Men trots att människan har befolkat Afrika under så lång tid

har kontinenten ännu många hemligheter i sitt inre.

Vidsträcka och oändliga under den brännande solen ligger Afrikas öknar.

I norr ligger Sahara, jordens största torra öken.

Den sträcker sig över hela Nordafrika.

Det finns många legender och berättelser om dess dyner och dalar.

Det var en gång ett område med otaliga kungariken

och korsades av tuaregernas saltkaravaner men är nu nästan övergivet.

NAMIBÖKNEN

Långt söderut ligger Namiböknen en av de få sällsynta dimmöknarna.

Den täcker stora delar av Namibia och Angola

och har en yta på nästan 100 000 kvadratkilometer.

Namiböknen är en av jordens torraste,

och kännetecknas bland annat av extremt höga och färgstarka dyner.

KALAHARIÖKNEN

I mitten av Kalaharibäckenet ligger Kalahariöknen,

som skiljer sig från de andra öknarna genom sin röda sandsten.

Med sina 900 000 kvadratkilometer sträcker den sig över många afrikanska länder.

Hela Kalaharibäckenet, som kantas av torra savanner, är ännu större.

Oavsett var en öken ligger ser människan den instinktivt som en plats utan liv.

Men öknar är mer än bara stora, döda sandlådor.

Isolerade bergstoppar tornar majestätiskt upp sig ovanför öknens dyner.

De karaktäristiska bergsryggarna möter öknens likformiga, jämna textur.

Långt borta i fjärran på sandhavet sticker bergstoppar upp som ensliga öar.

Många av dessa formationer

är förstenade sanddyner, som kan bilda höga platåer.

Andra enskilda berg har ofta ett vulkaniskt ursprung.

Men hela bergskedjor kan bevittna våldsam tektonisk aktivitet.

Imponerande exempel på sån aktivitet

är Ahaggar och Tibesti,

som är Saharas högsta bergskedja.

Längs Saharas nordvästra rand löper Atlasbergen.

Bergskedjan utgör en naturlig gräns

mellan den heta öknen och norra Marockos medelhavsklimat.

Ovanligt nog för berg som ligger i eller i utkanten av en öken

innehåller Atlasbergen metaller och råmaterial,

som järn, silver och naturgas.

Cheret, Ténéré eller bara "Stora öknen",

dessa är namnen på världens största torra öken, Sahara.

Sahara täcker nio miljoner kvadratkilometer,

med sin sand och sina stenblock.

En region så torr och het

att alla levande varelser ger efter för den obarmhärtiga tomheten.

Eller åtminstone verkar det så.

Öknen kan vara mer än bara sand och damm.

På vissa ställen, då och då,

skär en flod genom den ogästvänliga ödemarken.

Men den syns bara knappt i den skimrande hettan,

och snart försvinner alla spår igen i det ändlösa sandhavet.

Där vattnet inte rinner dominerar de eviga sandvidderna,

men det stämmer inte att Sahara endast består av ändlösa sanddyner.

Det är faktiskt bara en femtedel av öknarna som är verkliga sandöknar.

Dessa brukar kallas för erg och består huvudsakligen av kvarts

som har eroderats av vinden från större klippblock och stenar.

Klippformationerna som erosionen skapat har inte bara många olika former,

utan framstår i många fall som väldigt märkliga.

På västkusten ligger Namiböknen, en av världens få dimmöknar.

Den kalla Benguelaströmmen vid kusten

har orsakat decennier utan nederbörd i Namiböknen.

Namiböknen fanns för nästan 80 miljoner år sen

på urkontinenten Gondwana.

Då låg den inte vid kusten. Det skedde först efter kontinentaldriften.

Höga klippiga berg dominerar landskapet vid Namiböknens rand.

De grusliknande klippformationerna har ett intressant ursprung.

De enorma temperaturskillnaderna

mellan de brännheta dagarna och de iskalla nätterna

får klippor och stenblock att sprängas i mindre bitar.

Vi återvänder från den dimmiga Namiböknen till Sahara.

Här väntar de vindpolerade klipporna och höga dynerna på oss igen.

Öknen nära de få bergen som reser sig ur sanden är särskilt torr.

Men Sahara har inte alltid varit varmt och sandigt.

Under de senaste 100 000 åren,

har Sahara i perioder varit en grön savann.

De senaste av dessa våta pluvialperioderna var för omkring 8 000 år sen.

Då migrerade jägar- och samlarfolk till området,

och bedrev till och med jordbruk innan Sahara återigen blev till öken.

Ökenspridning kan bero på många saker.

Slutet på en sval och fuktig period för tusentals år sen

var skälet till att Sahara kunde återerövra marken från savannen.

Andra faktorer kan även ha varit ökad erosion eller försaltning.

Men även om sanden dominerar i dag,

finns det fortfarande livstecken i ökenhettan.

Oaser är bland de vackraste fenomenen man kan skåda i naturen.

Att vatten kan springa upp ur marken i öknen

är både fascinerande och förbryllande.

Oaser kan uppstå på många sätt.

Ofta skapas de av regnvatten som faller på bergen och tränger ner i jorden.

När vattnet stöter på ett vattentätt lager rinner det längsmed under marken

tills det nånstans i öknen återigen ser dagens ljus.

Det finns många fler sorters oaser, till exempel när grundvatten leds upp.

Världens mest kända oas är antagligen Nilen, en flodoas.

Den variation och skönhet som floden ger upphov till går inte att beskriva.

Förutom där det finns oaser

består öknen av karga och torra landskap.

Bergstopparna lyser rött i solnedegången.

Det är först på kvällen som temperaturen blir uthärdlig igen.

Vår resa går nu till en plats som kanske inte är sval,

men som välsignats med mer vatten: regnskogen.

I Afrikas hjärta ligger de, de städsegröna regnskogarna.

Varje djur är unikt, varje växt ojämförlig och varje meter en ny värld.

TROPIKERNA

Afrikas tropiska regnskogar breder ut sig över ett enormt område.

Kusternas enorma regnskogar löper längs västkusten

genom Gabon och Kamerun till Nigeria.

Men hjärtat av den ogenomträngliga skogen ligger i Afrikas mitt.

Efter Amazonbäckenet

är Kongobäckenet världens näst största regnskog.

Skogen tillförs vatten inte bara av de dagliga hällregnen,

utan även av små och stora floder som Kongofloden.

MADAGASKAR

På ön Madagaskar finns det en annan regnskog,

som befolkas av många endemiska arter, det vill säga såna som bara finns där.

Artrikedomen är avgjort det mest utmärkande med Afrikas regnskogar.

Djupt inne i djungeln hittar man otaliga djurarter.

Skogarnas mångfald går knappt att uttrycka med ord

och saknar helt motstycke.

Ännu i dag, trots modern forskningsutrustning,

har långtifrån alla regnskogarnas arter blivit upptäckta.

Tropikerna.

Knotiga akacior möter de majestätiska baobabträden,

som kännetecknas av de tjocka stammarna.

Även om föreställningen är att Afrika bara består av öken,

är kontinenten faktiskt täckt av täta skogar.

Hela 75 procent av Afrika ligger i den tropiska zonen.

Längs östkusten till Centralafrika

ligger ett vidsträckt område som har den största artrikedomen på jorden.

I områden kring regnskogar

tornar berg och platåer ofta upp sig framför djungeln.

Vädret avgör vilka livsformer som lever på bergens sluttningar och avsatser.

På de varma, soliga sidorna växer träd och gräs på lägre höjd i bergen,

medan det finns mindre och mindre vegetation närmare toppen.

Områden med växlighet breder ut sig vid bergens fötter.

De utgör en övergång mellan de klippiga bergområdena

och de fuktiga regnskogarna i Afrika.

Då de ligger nära ekvatorn

styrs tropikerna av en daglig rytm som knappt förändras under året.

Allt från temperaturerna, som kan sjunka märkbart på natten