Ripley's Game

Svensk Text

Av

KnORR

Underbart!

Helt otroligt.

Du är onykter, och du är försenad.

Kvalitet är ''numero uno''.

Är det alltihop?

Är det alltihop?

Allting är... Berätta nu för mig.

Allting är, Du.

Du är allt för mig.

Du är allting.

I dag mötte jag någon som såg ut precis som dig...

Du tänker inte sjunga mig genom dörren, eller?

Jag har en ''Corregghio'' här inne.

- Du kommer inte in. - Det kan du ge dig fan på!

Nej. Det är inte en Corregghio, det är en Correggio.

Precis som det inte är ''tacco'', utan, taco.

Inte ''paster'' utan pasta.

Hela din skolning kommer från veteranbilstidningar.

Och det är inte Correggio, det är en förfalskad Rembrandt.

Så länge du inte förstår sådant, kommer du inte in här med mig.

Lura mig för fan inte nu, arsle.

Hota mig inte, Det är inte jag som är mannen med ett örhänge.

Vem är detta?

Jag vänta där borta.

Ja, det är Tom Ripley.

Välkommen. Jag har alltid velat träffa mannen bakom...

- Överdrivna ryktena? - Det goda anseendet.

- Jag har hört så många saker. - En del, kanske även sanna.

- Det är ju fantastiskt. - Det är en Guercino.

Fantastiskt.

Titta på energin i den linjen.

De två Parmigianino.

Helt fantastiskt. Den är extremt sällsynt.

Okej.

1,2 miljon dollar. Det var vad vi kom överens om.

- Överens om? - Din partner ringde mig.

- Reeves? - Ja. - Han är mer ett husdjur, än en partner.

Han var ganska övertygande. Jag var inte beredd att betala mer än 900,000$.

Sedan du talade med honom, har jag undersökt dem mer ingående.

Denna förfalskade Rembrandt är värdelös, men jag gör inget avdrag för det.

Nej, därför att du säljer den som äkta för 800,000, och Guercino'n för 400,000...

..och Parmigianinos, 650 för, paret.

Lägg till de andra, och du gör en affär på 3 miljoner dollar.

- Jag vill ha 2 miljoner. - Du måste skämta. Vi var överens.

Nej, Du hade överenskommelse med Reeves, inte med mig.

- 1.3. - 2 miljon eller glöm det.

Nej. Jag skulle uppskatta om sådana människor som du, inte upptog min tid.

Sådana människor?

Var snäll och rör dem inte.

Låt dom vara!

Terry!

- Du dödade honom. - Håll käft!

- Skjut inte. - Håll käft

Så här gör vi. Jag accepterar dina 1.2 miljoner dollar.

Men på grund av den osäkra marknaden...

..tar jag flera teckningar med mig.

- Är det uppfattat? - Det är upp till dig.

Det är sant. Så jag kanske, tar med mig allihop.

Skulle du vilja behålla mappen? Det är äkta läder.

Följ inte efter mig.

Det är en underbar lcarus.

Han flög för nära solen, eller hur?

Ledsen för det där med din vän.

- Hur gick det? - Mycket bra.

Det tar ganska lång tid att räkna 1.2 miljoner dollar. Det är dina.

- Ska du inte ha din del? - Nej. Det var din affär.

- Hur är det med din då? - Hade du inte ringt, hade det inte blivit någon affär.

Efter att du betalat ritningarna, har du 400,000 kvar.

-Vänta nu! Det är inte så att jag inte litar på dig ...

Men jag litar fan inte på dig.

Det var helvete!

Det är en gåva från Professor Ripleys fulländnings skola. Du klarade den bra.

Ciao. Du är en gentleman.

Du är en ärlig man.

Vi ses.

ltalien, tre år senare.

Fantastiskt! Den är underbar!

En oerhört ovanlig pjäs. Får jag fråga, hur mycket du betalade?

Ja, det får du. Hur lång tid tar det att få det klart?

Vi behöver minst sex veckor att få det att spela.

Ni får 13 dagar.

Det är en överraskning.

- God morgon. - Jag köpte bilden.

Bra. Tack så mycket.

Min fru och jag ska ha några vänner på en drink.

- Ni är så välkommen. - Det var mycket vänligt.

Det är den tredje på vänster hand förbi restaurangen.

Vi kanske ses senare.

- Utsökt! - Jag pantsatte huset för att kunna köpa dessa tryfflar.

- Så lämna en liten bit åt oss. - Jag ska göra en risotto.

- Den bästa du någonsin smakat. - Det tror jag säkert.

- Är Jonathan här? - Han är i köket.

- Hej. - Känner du Jonathan?

Jag skulle tro att om jag vore en medelmåtta, skulle jag inte vara här.

- Har du träffat hans fru? - Nej. - Kom.

Sarah, detta är Tom Ripley. Tom, detta är Sarah.

- Hej, Tom. Trevligt att träffas. - Det samma.

Amarone. Den bästa!

- Kan jag hjälpa till? - Det vore toppen.

- Var är Louisa? - Förbereder sin konsert för Vicenza.

- Louisa Harari, en väldigt talangfull harpist. - Mycket trevligt!

- Är du hungrig? - Nej, tack.

Jag önskar att jag kunde spela något eller måla eller något annat kreativt.

- Vem stickade din tröja? - Det gjorde jag.

- Det var väldigt... - Va?

- Kreativt. - Mamma.

- Detta är Matthew. - Hej, Matthew.

- Är det din födelsedag? - Nej.

- Det är Jonathans. - Jag förstår.

Har du sett Ripleys hus?

Djävla okultiverade amerikan! Han har ödelagt Palladian villan.

Renoverat hjärtat och själen ur den.

Det är problemet med Ripley. Massa pengar, men ingen smak.

Åh, Hejsan. Så, du kunde komma. Vi hoppades att du kunde komma.

- Varför? - Jo...

För att krydda kvällen.

På vad sätt?

Du är lite av en lokal selibritet.

Och det betyder?

Folk har hört talas om dig.

Och?

Inget. Bara...

Ingenting.

Hur gick det med kaffet?

Det kommer.

- Är allt okej? - Jodå.

Toppen.

Det är vad Italienare och Engelsmän har gemensamt.

Just vanlig mat. Stekt ägg, med hel gula.

Mr Ripley! Godsägaren i egen hög person!

- Vilken trevlig överraskning! - Kom hit.

Du vackra man. Jag har saknat dig.

Vad är det för fel med ditt ansikte?

Det vill han inte att du ska veta Han är glad att se mig.

Ripley är en amerikanare, men en amerikanare med klass. Han har bildning.

Mer än man kan säga om mig.

- Men han är överförtjust att se mig, eller? - Absolut.

Maria, Du kan gå hem.

Nej. Hon kan... Några ägg.

Jag ska bara visa henne några kulinariska tips.

- Hon är den bästa kocken i Veneto. - Det är jag säker på, men ägg är ägg!

- Sa jag inte till dig att aldrig komma nära mig? - Jo, det gjorde du.

Aldrig någonsin.

Men jag förlåter dig, Tom.

Jag litar på att du inte var förföljd, min vessla?

- Jag sa åt henne att tända eld på biblioteket. - Underbart!

Kommer du ihåg bilderna i Berlin? Jag tjänade 400.000$...

och du tjänade flera miljoner.

Och här är du.

Professor Ripleys fulländnings skola trevligt undangömd.

Jag gillar det.

Vänligen.

Tack.

Du investerar pengarna bra.

Alltid.

Det är en massa trä.

Mycket lättantändligt!

Jäklar! Lite smörpapper och ett strykjärn, borde fungera.

Jag ska sortera ut den åt dig senare

''Squisito''!

Jag gillar din fru, hon hatar mig, så hon är en god kvinna, du är lycklig.

Jag vet inte vad jag tycker sämst om, din beundran eller din avundsjuka.

- Det är inte avundsjuka, Jag har det bra. - Fint!

- Jag äger tre klubbar och en restaurang i Berlin. - Härligt!

Affärerna går bra och jag betalar inte en penny för skydd.

Berätta vad du vill eller ett tryffelsvin kommer att hitta dig död någonstans...

om en månad eller två.

Låt mig berätta en sak för dig, Tom.

Jag har problem med grannarna, affärskonkurrenter...

som behöver avregleras. Men jag får inte bli inblandad.

Alla känner alla i Berlin.

Vem dog, vem gjorde det. Vem står på tur?

Om det ska gå säkert till, behöver jag någon som inte är känd.

- Och du vill att jag ska göra det? - Ja.

- Varför jag? - Någon måste göra det.

En utomstående idealiskt, men någon som vet hur man spela spelet.

Även någon som varit i skymundan ett tag.

Varför inte någon som aldrig spelat?

- 50.000$ är mycket för en amatör. - Oskyldighet är dyrt.

En gång kanske, du förtjänat att bo på något av våra härliga lokala hotel.

Du är en arrogant djävel. Har alltid varit, och kommer så att vara.

- Varför var han här? - Han vill att jag ska döda någon.

- Varför frågade han dig? - Därför att jag kan.

Jag vet att du kan, löjligt. Du kan sy också.

- Varför vill han ha den där personen dödad? - Jag förmodar att han är desperat.

Hans restaurang går dåligt, hans nattklubbar går uselt.

Han är inblandad i något smutsigt gallopspelskrig.

Du kan inte göra det. Sticka iväg till Berlin för att avrätta människor.

Han fantiserar, jag är ingen lönnmördare.

- Hur var festen? - Fantastisk.

Jag visste att du skulle hata den.

Var det inte synd om honom?

- Vem? - Inramaren. Han har fått leukemi.

- Är drucken uppblåsthet en symtom? - Nej.

Han är bara engelsk. Han är väldigt dålig, Tom, han är döende.

Det är en skam.

Är det?