Annihilation

Vad åt du?

Du hade två veckors ransoner,

men var där i nästan fyra månader.

Jag minns inte att jag åt.

Hur länge trodde du att du var där?

Flera dagar.

Kanske veckor.

Vad hände med Josie Radek?

- Jag vet inte. - Och Sheppard?

Thorensen?

Döda.

Ventress?

Jag vet inte.

Vad kan du berätta, då?

Det här är en cell.

Som alla celler föds den ur en befintlig cell.

I förlängningen

föddes alla celler ur en enda cell.

En ensam organism på planeten jorden,

kanske ensam i universum.

Runt fyra miljarder år sen

blev en till två, två till fyra.

Sen åtta, 16, 32.

Rytmen av paret som delar sig

blev strukturen för varje mikrob,

grässtrå, havsvarelse, landdjur

och människa.

Strukturen för allt levande

och allt som dör.

Som medicinstudenter och morgondagens läkare,

är det nu ni blir aktuella.

Cellen vi ser är från en tumör.

En kvinnlig patient strax över 30, tagen ur livmoderhalsen.

Den kommande terminen

ska vi granska cancerceller in vitro och diskutera autofagi.

- Hej, professorn. - Hej, Katie.

Jag läste Sulstons artikel i går kväll,

men jag pluggar inte nog mycket.

Jag ligger efter de andra.

- Allt är lättare för dem. - Så är det inte.

- Okej? - Lena.

Dan.

Jag sökte dig på lunchen, men du är aldrig där.

Jag lägger tid på skrivandet.

Bara jobb utan lek är inte nyttigt.

Det jag undrade var,

om du har några planer på lördag.

Sarah och jag har bjudning.

En grillfest medan det är varmt.

Jag är upptagen.

Det blir trevligt.

Tack, Dan, vad snällt, men jag ska måla vårt sov...

Sovrummet.

Det har gått ett år.

Du får gå på grillfest.

Du varken sviker eller förolämpar hans minne.

Jag ska måla sovrummet.

Åh, Gud.

Herregud!

Jag trodde du var borta.

Kane?

Ingen visste nåt om gruppen.

Jag kontaktade alla.

Alla tänkbara.

Andra anhöriga visste lika lite som jag.

Var det hemligt?

Kanske.

Vad menar du med det?

Okej, då. Jag tror att det var hemligt.

Pakistan igen?

Jag vet inte var det var eller...

...vad det var.

Hur är det möjligt?

Var det varmt?

Fanns det snö?

Pratade de portugisiska, swahili eller pashto?

När kom du hem?

Jag vet inte.

Hur kom du hem? Till vilken bas?

Jag vet inte.

Kom de andra i gruppen hem med dig?

Du måste kunna berätta nånting.

Du har varit som bortblåst i 12 månader.

Jag förtjänar en förklaring.

Spelar det nån roll?

Kane...

Hur kom du hem?

Jag stod utanför.

Utanför huset?

Nej.

Utanför rummet.

Rummet med sängen.

Dörren stod öppen och...

Jag såg dig.

Jag kände igen dig.

Ditt ansikte.

Jag mår inte så bra.

Håll dig vaken, älskling. Jag är här hos dig.

Man, 31, blödningar, kramp.

Håll dig vaken. Jag älskar dig.

Titta på mig.

Kan ni göra nåt?

Ringde du efter poliseskort?

Lugn!

Ut ur fordonet!

Vad gör ni?

- Kom ut! - Skjut inte!

Snabbt!

Kom ut, fort!

Vad är det?

Vad gör ni? Han kan inte flyttas.

Släpp honom. Släpp!

Släpp honom!

OMRÅDE X

Du mår säkert pyton.

Du är bakis efter det lugnande medlet du fick.

Kom och sätt dig.

Vem är du?

Mitt namn är dr Ventress.

Jag är psykolog.

Varför pratar jag med en psykolog?

Är jag på psyket?

- Nej. - Vad är det, då?

Var är jag?

Var är min man?

Du tjänstgjorde i armén i sju år.

Jag är lärare på Johns Hopkins.

Jag vill veta vad fan jag gör här.

Du forskar på livslängden för en genetiskt programmerad cell.

Var är min man?

Ja, jag skulle vilja prata om sergeant Kane.

När kom han hem?

- Jag vill ha advokat. - Det går inte.

Sa han hur han kom hem?

- Nej. - Kontaktade han dig nån gång

när han var borta?

Nej.

Vad sa han om sitt uppdrag när han kom hem?

- Inget. - Kanske innan?

Sa han vart han skulle, vad han gjorde?

Aldrig. Jag frågade inte.

Men du begärde regelbundet information från hans gruppbefäl

till för ett halvår sen, då du slutade.

Varför då? Trodde du att han var död?

Var det dags att gå vidare?

Det är inte det lättaste.

Det gjorde jag inte.

Jag svarar inte på nåt mer. Din tur.

Din man är här.

Han är svårt sjuk.

På vilket sätt?

Multiorgansvikt.

Massiva inre blödningar.

Han måste ha blivit utsatt för nån sorts strålning

eller nåt virus.

Berätta var han var och vad han gjorde.

Jag kan ju hjälpa honom.

En religiös händelse.

En utomjordisk händelse.

En högre dimension.

Vi har många teorier,

men få fakta.

Det började för tre år sen.

Blackwaters nationalpark rapporterade att en fyr omgavs

av nåt de kallade "ett skimmer".

En av vakterna gick för att ta en titt.

Återvände aldrig.

Det hemligstämplades.

Sen dess har vi närmat oss från land och hav,

skickat in drönare, djur och olika arbetsgrupper.

Inget kommer tillbaka.

Gränsen utvidgas och expanderar.

Hittills slukar skimret glesbefolkad träskmark

som vi har evakuerat med svepskälet farliga utsläpp,

men det håller inte länge till.

Om några månader har området spritt sig hit.

Och sen gäller det städer,

delstater

och så vidare.

Du sa att inget återvänder.

Men nåt har gjort det.

Ja.

Han är döende.

Ja.

Vi måste enas om vad vi ska göra med dig.

Får jag inte åka hem?

Vill du åka hem?

Nej.

Jag vill vara med honom.

Du säger inget.

Förlåt.

Tankarna for iväg.

Tänker du på uppdraget?

Nej.

Jag såg på månen.

Det är märkligt att se den i dagsljus.

Gud missade nåt. Han glömde släcka i hallen.

Gud gör inga misstag.

Det hör ihop med hela gudsgrejen.

Det gör han säkert.