Strange Empire

Hur långt är det kvar?

Femton, tjugo kilometer. Diligensen och doktorn är vid stationshuset.

STATIONSHUS PÅ GRÄNSEN MELLAN MONTANA OCH KANADA

Vi hörde att doktorn var med på diligensen.

Den har inte kommit än. Jag har varit ensam här i två dagar.

Det här ska vara ett vagnsstopp, en station.

-Diligensen kommer imorgon. -Hur mår han?

Han rör sig inte.

-Han rör sig inte. -Åh, Kat...

Herregud...

Han är borta, vår Jacob Peter.

"Godhet allenast och nåd skola följa mig i alla mina livsdagar"-

-"och jag skall åter få bo i Herrens hus, evinnerligen." Amen.

"Övergiv henne icke, så skall hon bevara dig."

"Älska henne, så skall hon beskydda dig."

Vill du gifta dig med mig, Kat?

"Älska honom av allt ditt hjärta, av all din själ och av all din kraft."

"Kärleken gör intet ont mot nästan"-

-"alltså är kärleken lagens uppfyllelse."

"Barmhärtighet och frid föröke sig hos eder."

Hörni!

Kom ner därifrån. Raska på!

Försvinn! - Vi slår läger här inatt och beger oss till stationen imorgon.

Ni är hungriga. Kom och ät med oss.

-Låt bli vattnet! -Låt mig ge er lite till.

Flickan där säger att indianer stjäl kvinnor och småpojkar.

Flickebarn lämnas på fälten åt vargarna.

Är du och din syster på väg norrut? Vi också, för att se det nya Kanada.

-Det är vår bröllopsresa. -Du är gammal för en make.

Jag blev nyligen änkling. Rebecca är min nya hustru, mitt nya liv.

Är inte er mor med er? Eller er far?

Mamma har varit död i fjorton år. Vi ska till stationshuset.

Kusken har betalt för att leverera oss till en man vid namn Slotter.

Vi ska bli horor, frun.

Kat, doktorn kunde kanske inte heller ha räddat honom.

-Varifrån fick du dem? -De var min mors och fars.

Jag har letat efter en präst ända sen vi lämnade Red River.

Jag ville så gärna gifta mig med dig.

Hela vägen söderut.

När Jacob Peter föddes...

Det är 50 kilometer kvar, Kat.

Vi är nästan framme.

Vår mark.

Jeremiah...

Vi kommer att göra fler barn.

Vi gör det nu, eftersom det är vår bröllopsdag.

Varför stirrar de så?

Ska jag berätta för dem att jag är beviset för kvinnligt kunnande?

Jag ska berätta att vetenskapsmännen i Royal Society...

-...har siffror och bevis för det. -Men de erkänner dem inte.

Kvinnligt kunnande är så svårt att bevisa.

En man som köper barn har inget samvete.

Det stämmer. Jag ämnar prata med kusken.

Är inte han delaktig, Thomas?

-Vi måste göra något. -Jag har en idé, Rebecca.

Frun? Min syster har kramper. Det är riktigt illa.

-Om ni kunde titta till henne... -Naturligtvis.

-Mår du bra? -Nej.

-Hur länge har det pågått? -Inte så länge.

Inte så länge?

Nu är vi här, vid stationshuset.

Karlen tycks inte vara här än.

-Jag måste få lite skugga. -Naturligtvis, naturligtvis.

Det här var en stilig gosse.

-Han har en krökt sena. -Ser man på, det har han.

Den här. Och märren.

Då får ni en bra början på er ranch.

Din hustru kan handskas med hästar.

-Hur mycket? -Säg själv. Han är knappt inriden.

-Vissa tycker inte om betsel. -Så sant som det är sagt.

Vi väntar en vagn med förnödenheter. Vi anlitade några gossar som kuskar.

Hur ser landet ut fram till Kanadas gräns?

Gränsen är nära. Det är bergigt och tät skog.

Det är även ett öppet delta. Indianerna kallar det "Kutenai".

Min hustru var sån, Blackfoot-indian. Enastående kvinna.

Jag ska berätta en sak. Jag stal hästarna.

Jag tänkte sälja dem norr om 49:e breddgraden.

Betala bara för märren. Din hustrus häst tillhör henne.

-Du ritade ett barn som ligger fel. -Det är en sätesbjudning.

Minns du mrs Campbell? Barnet ströps när jag drog ut honom.

-Ett kirurgiskt ingrepp kan lösa det. -Kejsarsnitt leder oftast till döden.

Men om det fanns ett ingrepp som räddar både mor och barn...

Nej.

Jag är väldigt varm.

Barnet föddes över graven.

Jag är mor till ett lik.

Ser du syner?

-Kan du se andar? -Kom.

Jag kan inte höra hennes skrik.

Men hon är här, inte sant? Ser du henne?

-Har far skickat löningarna? -Inte denna gång. Inte förra heller.

Vi behöver de där pengarna, kapten. Vi har inget val.

Jag hörde att fick kolera norrut. Vi har doktorer om de behövs.

Det är för sent för det. Var är flickorna? Jag tar dem nu.

De tycks ha rymt, sir.

Det var jäntorna du skulle vakta.

Två horor! Var är de?

De är min egendom och jag ska ha dem.

Du där, kom hit.

Du kan gå. - Sök igenom vagnarna.

Ta av er hättorna. Låt mig se era ansikten.

Se på dem.

Vilka godbitar.

Om en karl går in på ett horhus och ser de här oskulderna och änglarna...

...kanske löningen kan vänta ett tag.

Om dina investerare sväller kanske även investeringarna gör det.

Du kanske inte behöver pappas pengar.

Kapten Slotter, jag är mrs Fogg.

Ni skulle ta mig till Janestown för två dagar sedan. Utan mat och...

Sluta, George.

George, sluta.

Det är bara koffertar och utrustning. Det finns ingen plats för kroppar.

Håll dig borta från min vagn.

Det finns inget som är ditt i den. Jag kan visa. Ta en titt.

Är du nöjd nu?

Är ni rädd för flickor, sir? Det är jag också.

Låt honom vara.

En vacker dag går du för långt, Kat.

Hellre för långt än inte långt nog.

Släpp ner mig!

Mina damer och herrar, detta är Västerns verkliga skatt.

Släpp mig!

Rebecca! Snälla nån...

VAGNSLÄGER SÖDER OM DEN KANADENSISKA GRÄNSEN

Ta på er hättorna.

Kuskdrängen säger att bron är trasig. Vi får vänta här.

Det gör oss gott. Som en söndag efter kyrkan.

Vattnet därnere är svalt. Vi kan gå och bada.

-Blir det till besvär, mr Loving? -Frågan är vad vi gör med flickorna.

Jag tänkte att nån här kunde ta hand om dem. Ni själv, till exempel.

-Har ni barn? -Nej, men...

-Då kan ni ta dem. -Min klinik ligger i Toronto.

Jag återvänder efter bröllopsresan. Min hustru fortsätter sina studier.

Jag kan betala deras färd till ett nytt liv i San Francisco.

De blir horor även där.

Kom tillbaka! Det är bäst att ni springer!

Neill och Georgie har ingen.

-Tänk om vi skulle adoptera allihop. -Flickorna också?

De är luriga. De har säkert smak för dobbel och tjuverier.

-Säger hon som rider en stulen häst. -Det beror på hur man ser det.

Som du vill. Vi kan driva ranchen tillsammans.

Som en familj.

Vänta på mig!

Ni är mina nu, förstår ni det?

Om ni gör som jag säger så tar jag hand om er.

-Ja, frun. -Mamma. För er båda.

I morse var vi två, nu är vi sex.

-Jag vill också följa med. -Nej, det finns bara en häst.

Vi har organiserat ett jaktlag. Mr Loving leder oss.

-Han har varit på safari i Afrika. -När är ni tillbaka?

Mr och Mrs Loving har gift sig men inte blivit firade.

Jag ordnade en bröllopsfest.

Det är ett passande adjö att vara med dessa människor vid livets höjdpunkt.

Spring bort till din mor och hämta lite vatten.

Det är en bröllopsfest för oss.

Kom igen, Kat.

Jag såg en kvinna med ett dött barn igår.

Jag har känslan av död överallt.

Du och jag kommer att vara tillsammans för evigt.

Vi kommer att vara omgivna av våra barn-

-och det kommer att finnas generationer av oss till domedagen.

Mrs Blithely, berätta om er själv.

Min far tyckte att jag var underlig och sände mig till ett sinnessjukhus.