Balto

- Det var här nånstans. - Men vi har redan varit här.

Träden har växt sig så höga.

Det var så länge sen jag var här.

Kom, Blaze. Mormor, när var du här senast?

För många, många år sen. Långt innan du föddes, raring.

Titta! Blaze har hittat en ekorre!

Vänta lite, nu. Jag försöker hitta rätt.

Det finns så många stigar.

Det är så lätt att gå i cirklar. Kom nu, älskling.

Mormor, vi är mitt i ödemarken.

Vi är mitt i New York City!

Du kommer att bli trött av allt gående.

Struntprat. Det har inte gått mer än en kvart.

Inte så långt kvar.

- Blaze börjar bli trött. - Jag förstår!

- Vad är det vi letar efter? - Ett minnesmärke.

Ett mi-vadå?

Ett minne av en underbar historia,

och en plats väldigt långt härifrån.

- Vad är det för ställe, mormor? - Nome i Alaska.

Det är en liten stad, nästan på världens tak.

Det var verkligen ute i ödemarken, raring.

Under den kalla vintern år 1925 snöade det mycket.

På den tiden var det bästa sättet att ta sig fram

med hundar som drog långa slädar.

Man ordnade lopp årligen, för att hitta det bästa laget.

Och det var hård konkurrens.

Framåt!

Kom igen, gosse.

Stål! Lugn!

Vi klarar det inte, Stål.

- Lugn, nu! Lugn! - Stål, håll igen!

In i ledet!

Framåt! Framåt!

Det är 5-kilometersmärket.

Balto, bort med din dreglande mun!

Kom nu, Boris. Vi går och ser slutet av loppet.

Nej, nej, nej. Jag är en bräcklig landsfågel.

Jag hatar att åka till stan.

Kom igen. Vad är det värsta som kan hända?

Snälla!

Varför låter jag dig övertala mig?

Va...?!

Kom tillbaks med den där, din tjuv!

Tänker du sätta ner mig, herr golden retriever?

Som du vill.

Vid varje lopp ränner du runt som om du vore med i det.

- En vacker dag kanske jag är det. - Fot!

Boris Goosinoff är ingen liten kyckling.

Och jag är ingen liten pingvin! Det är kallt.

Titta! 3-kilometersmärket. Kom! Vi vill inte missa målgången.

Det vore ju en tragedi.

Jag var sarkastisk.

Du kan öppna ögonen nu.

Jag älskar de här medarna! Jag älskar den här bågen.

Jag älskar den här släden! Jenna, du är ledarhunden!

- Okej, vänta lite. Kom igen. Framåt! - Då behöver du den här.

En äkta förarhatt! Nu är vi ett riktigt slädlag!

Mr Johanssen, släden är jättefin.

- Vi är mycket tacksamma. - Tack!

- Rosy är också tacksam, va? - Det verkar så!

- Titta! - Vi kommer, raring.

Vi kanske borde ha köpt dockskåpet!

Det är 1 ,5-kilometersmärket! Framåt, Jenna! Vi tar och vinner!

Jag tror hon lär sig att gilla det.

Jenna. Lugn, tjejen.

God morgon, Jenna. Det blir ett jämnt lopp, va?

Kanske hårfint.

Säg nåt om den nya kragen innan hon får nackskador.

Dixie, vilken fin krage. Är den ny?

Va? Den här gamla trasan?

Ja. Tror du att Stål kommer att märka den?

Det enda han skulle märka är om nån har på sig en spegel.

De kommer!

- Jenna! Stanna! - Vilken hund!

Jenna!

Vänta. Kom igen, Stål! Åh, nej!

Min hatt!

- Det är den där herrelösa hunden. - Han förstör loppet!

Ur vägen.

När ska du lära dig att hålla dig på sidan?

Till Juneau Daily Chronicle. Stopp.

Stål vinner säsongens första lopp. Stopp.

Tredjegångsvinnaren behåller den gyllene kragen. Stopp. Nome. Stopp.

Vilken hund den där Stål är va, Morris?

Gratulerar, bossen.

Det var ett nöje att springa bakom er. Men utsikten blev enformig.

Du är den mest fantastiska, hänförande, framstående...

Du vann!

Jag vet inte. Tror du att Stål börjar tappa stinget?

Ser ut som att vilken hund som helst kan springa fortare.

Vilken galen grej! Bara för att visa upp sig inför en söt flicka!

Jag är säker på att Jenna vill ha dig med i sitt lag.

- Rosy! Håll dig undan från honom! - Pappa!

Han kan bitas, raring. Han har vargblod i sig.

- Nu har du sårat honom. - Kom, nu.

Gratulerar, Stål.

Mina damer.

- Hej, Jenna. Gillade du loppet? - Ja.

- Nästan lika mycket som dig. - Tack.

Jenna, låt oss fira. Jag vet var alla ben ligger begravna.

Jag vet inte. Jag har plötsligt förlorat aptiten.

Din smak kanske är mer åt varghållet.

Jenna! Kom, nu. Vi ska gå hem.

Ledsen, Stål. Min flicka ropar på mig.

Å andra sidan så är min flicka på internatskola.

- Jenna, jag... - Jen! Kom nu!

Jenna! Kom hit, tjejen.

Balto, vissa saker kan jag inte göra för dig.

- Ja. - Jag är gås, inte Amor.

Fick du inte vara med i laget, Bingo?

Lyssna inte på honom. Ha ett långt liv.

- Jag heter Balto. - Men du kan kalla honom "idiot"!

Förlåt. Balto. Balto halvblodet.

Gåsen. Är du också halvblod? Halvkalkon?

- Bra ordlek, boss. - Du är den roligaste, den kvickaste.

Den dråpligaste, smartaste, festligaste...

Du får mig att garva!

Stål. Lämna honom utanför det här.

Balto, jag har ett meddelande åt din mamma.

- Hej, mamma! - Balto, översätt det här...

Hur säger man "jaga svansen" på vargspråk?

Balto, stanna! Oooh!

Ta honom.

Stick härifrån, varghund. Stick tillbaka till din flock.

Det kanske är för att jag är rädd, men jag anar vishet i det rådet.

Vi kanske ska gå nu? Nu!

Jag tror att Baltos vän blev omburrad!

Gås! Ha! Jag fattar!

Du träffade halvvargen i sidofickan.

Det var det mest mitt-i-prick, rakt i mål, precis rätt...

Du träffade honom!

Den där...

Han är den elakaste, äckligaste, mest avskyvärda och motbjudande...

Han är ingen knähund.

Inte en hund, inte en varg. Han vet bara vad han inte är.

Om han bara kunde se vad han är.

Hemlängtan, Boris?

- Tänker du nånsin på att återvända? - Oroa dig inte, Fido.

Jag stannar tills jag vet att du kan stå på dina egna fyra ben.

- Tar du hand om mig?! - Tacka mig inte.

- Det luktar sill. - Flyger sillen också söderut?

- Det måste vara Muk och Luk. - Goda nyheter.

- Farbror Boris! - Åh, nej!

- Vad gulligt - farbror Boris. - Inga kramar, inget slickande!

Farbror Boris!

- Åh, nej. - Han säger att det är kul att ses.

Vi älskar dig, farbror Boris.

Va?! Visst tycker han om att ses. Han älskar ju oss, eller hur?

Okej, okej, killar. Vi leker en lek.

Ja tack, farbror Boris.

Försten till stranden! Ett, två, tre! Kör!

- Ja! - De vinner.

Hjälp! Hjälp! Vi kan inte simma.

Hjälp, vi drunknar! Snälla, rädda oss!

- Killar! Dumma pälsbollar! - Lugn, Boris. Du vet hur de är.

Slappna av! Det är okej. Ni drunknar inte.

Han har rätt, björnar. Ni drunknar inte.

Om ni stannar till märker ni att det är ebb!

Vad sa han?

Skammen hos isbjörnen som är rädd för vatten.

Inte undra på att andra björnar håller sig undan. Stackars oss!

Det var det han sa. Ganska så patetiskt.

Va, mer gnäll?

Med dig och Balto är det som en Dostojevskijroman. Ryck upp er.

Vad är det som är intressant?

Kärlek. Så gör nåt, då!

När änglars balalajkor spelar kärlekens ljuva sång, mambo!

- Nä. Hon är inte min typ. - Varför inte? Det här med vargar?

Vad är det för fel med att vara hälften av varje, va?

Ibland önskar jag att jag vore till hälften örn.

Snyggare profil är en anledning. Att slippa bli uppäten är en annan.

Hej, tjejen!

Rosy! Rosy, kom. Du blir dödssjuk här ute.

- Okej, pappa. - Kom nu, doktorn väntar.

- Balto. Hej. - Hej.

Du... En vild chansning, men jag undrar om...

Jag vet inte, du kanske vill jaga pinnar i månskenet?

- Rosy är där inne. - På ett sjukhus? Varför det?

Hon känner sig varm och har en hemsk hosta.

Balto, vad är det med henne?

Jag vet inte riktigt, men jag kan ta reda på det. Kom.

Jag har stadens nycklar.

Du först.

Stora tassar ligger i släkten. Åtminstone på ena sidan.

- Håll dig nära mig. - Gärna det.

Det är så mörkt här nere. Inte för att jag är rädd.

Mörkt? Skojar du? Det är den vackraste platsen i världen.

Hundar färdas i åratal för att komma hit.

Hit? Jag förstår inte varför.

Det är för att du ser skålen som halvtom.

- Ser du? De är iskristaller. - Balto, de är trasiga flaskor.

Och de är inte halvtomma, de är helt tomma.

Solen.

Och norrut...

Norrsken!

Balto, du har rätt. Det är vackert.

Ja. Vackert.

- God natt, Rosy. - Jag fryser så.

Här är en till filt. Håll dig varm och vila.