The Elephant Queen

O, visa, vänliga själ.

Minns du...

...när allt detta tillhörde oss?

Drömmer du om...

...när vi måste ge oss iväg?

När du ledde oss iväg...

...och hur allt började.

BERÄTTAD AV CHIWETEL EJIOFOR

ELEFANTDROTTNINGEN

Vår historia börjar vid ett vattenhål som hade fyllts av regnovädret.

Bland hjordarna här finns världens sista jätteelefanter.

Ättlingar till en ädel stam som en gång sträckte sig tvärsöver Afrika.

Drottning över dem alla är Athena.

Hon är en 50-årig matriark, ledare för hela sin släkt.

Liksom de flesta av oss har hon grannar.

Och det här är även deras historia.

Hennes familj utgörs av kvinnliga släktingar och deras ungar.

De står varandra så nära att ungarna lika gärna kunde vara syskon.

Athenas familj förlitar sig på hennes erfarenhet och vishet,

för hon tar besluten som avgör deras överlevnad.

Hennes yngsta dotter, Princess, är ett år gammal.

Och lugn liksom sin mor.

Och så har vi Wewe,

hjordens buspojke.

Han försöker alltid bli vän med Princess.

Men han tar i för mycket, så att han ställer till det för sig.

Som pojke kommer Wewe att stanna hos familjen tills han är tonåring.

Då ansluter han sig till en hjord med bara hannar.

Mimi är familjens minsting.

Hon föddes under regnovädret.

För henne är det första dagen i en livstid av lärande.

De kommande två åren är hon helt beroende av modersmjölken.

Hennes mor, Mala, föder bara en gång vart femte år,

så varje unge är dyrbar.

Mala är den som matar henne,

men alla månar om Mimi,

för det krävs en hel hjord för att uppfostra en elefantunge.

Det här är Athenas kungadöme.

För ögonblicket finns här allt de behöver.

Varje dag för hon hela sin familj till det största vattenhålet,

vilket kan irritera hennes grannar.

Men de behöver elefanterna,

för de gjorde vattenhålet och håller det nu öppet.

Men för oxgrodan kan det kännas som om bygget aldrig blir färdigt.

De flesta av familjens grannar ser elefanterna ur grodperspektiv.

På olika sätt är de alla beroende av sina jättestora vänner.

Vattenhålet är hem för dem alla.

Men så fort solen kommer fram

börjar det krympa.

Så det är en klappjakt för att utöka sin familj.

Oxgrodan sätter genast igång,

och snart finns här grodyngel.

Under dem vet den äggläggande tandkarpen inte

hur eller när Athenas familj ska hjälpa dem.

Just nu har de bara ögon för varandra.

Varje gång hannen omfamnar honan, lägger hon ett ägg...

...som hon gräver ner.

När mörkret faller vet Athena att hon måste vara särskilt vaksam.

Så familjen sover stående, för att bättre kunna skydda Wewe och Mimi.

Men för en del av grannarna

har festen bara börjat.

Om man är en Chiromantis xerampelina räcker det inte med en partner.

Hon bjuder in hela högen till en skumfest.

Det är det första eventet för säsongen vid Athenas vattenhål.

Hon lägger sina ägg i skummet som vispas upp av hannarna,

och de utvecklas i trygghet där inne.

Där uppe är en egyptisk gås steget före.

Hon la sina ägg för några veckor sedan.

Det tar två månader innan hennes ungar är flygfärdiga.

Till dess är vattenhålet deras hem.

Eftersom Mimi är så ung, flyttar sig inte Athena långt från vattnet.

Hon är alltid försiktig tills en nyfödd börjar växa till sig och blir starkare.

Det är första gången Wewe har träffat någon som är yngre,

och han vill gärna att de blir vänner.

Medan en del just har börjat på sina bon,

är andra nästan färdiga.

Det har varit en lång natt för skumgrodorna,

och de börjar tröttna.

Men en festprisse tar i alla fall taxi hem.

Ibland får en skumgroda en åktur

vare sig han vill eller inte.

Skumgrodan är nöjd med att sitta ute i solen.

Men solen kan bränna en unges hud,

så Wewe visar Mimi var hon kan hitta skugga.

Medan livet är enkelt

kan Athena koppla av och låta ungarna vila.

Men Wewe ligger aldrig länge.

Han är glad för att Mimi har kommit,

och vill hellre väcka sin nya vän för att leka.

Mimi måste vila medan hon kan.

Hon måste bli stark så att hon hinner med sin familj.

Gåsmor vill samla sina ungar i tryggheten vid vattenhålet.

Det är dag ett för dem också.

Och efter en tröttande kväll har de ingen brådska.

Förresten kräver det hon föreslår att stort steg i tro.

De har motstridiga instinkter

mellan att stanna tillsammans eller bli med sina föräldrar.

Det krävs bara en förbiflygning för att övertyga dem om

att bästa chansen för överlevnad är att hålla sig nära mamma och pappa.

I varje familj finns det alltid någon som är sist jämt.

Vi kan kalla honom Stephen.

Föräldrarna litar på att ungarna ska hinna ikapp dem,

så de vet inte att Stephen är kvarlämnad.

Men ibland har eftersläntraren turen med sig.

Athenas kunskap om kungadömet

har nedärvts från mor till dotter i flera hundra år.

Hennes betar är störst bland alla matriarker.

Skåran är resultatet av åratal av att slita upp gräs och klängväxter.

Klängväxterna hon gillar bäst blommar bara några dagar om året.

Och hon vet var hon ska hitta dem.

Utsikten till en fest distraherar familjen

från det som händer på marken,

så det är upp till grannarna att hålla sig ur vägen.

Kameleonten litar till sitt kamouflage som skydd.

Men ibland är det ingen bra idé

att stanna och smälta in i omgivningen.

Hon är troligen så nära panik

som en kameleont kan komma.

För Athenas familj

får livet under växtsäsongen en stillsam rytm.

Hon låter dem äta tills det blir varmt,

och leder dem ner för att dricka.

Det är bara fyra dagar sedan ovädret,

men skumgrodornas bon har legat och värmt i solen.

Och de är redo.

De kommande veckorna är vattenhålet hem för de små grodynglen.

När de kläcks går de obemärkta förbi Athenas familj,

men de går inte obemärkta

förbi tandkarparna och sumpsköldpaddorna under dem.

Bara de största sumpsköldpaddorna kan nå dem.

Hans belöning är maräng med grodyngelfyllning.

Det är Mimis första gång i vattnet.

Så hon börjar i den grunda delen

och behöver ingen uppmuntran.

För Athenas familj är det här paradiset.

Men om det inte regnar igen, försvinner vattenhålen inom några veckor.

Om det händer vet Athena att de tvingas ut ur kungadömet.

Så de måste göra det bästa av överflödet medan de kan.

Princess lär sig vad man ska äta genom att härma sin mamma.

Men bebisarna går ännu på mjölk,

vilket ger Wewe tid att träna sig med fötterna och snabeln.

Men det tar månader innan han blir så här skicklig.

Athena vet att torrsäsongen närmar sig.

Och enda sättet att förbereda sig är att gå upp i vikt.

Alltså mosa i sig föda.

Men det som går in... måste komma ut.

För en dyngbagge är det en gåva från gudarna.

Budskapet har färdats vida omkring.

Och då alltfler hörsammar det,

finns ingen tid för en lunch i lugn och ro.

Han måste göra bollar av det och rulla iväg det snarast möjligt,

för det finns banditer där ute.

Nu måste segraren hitta jord som är mjuk nog att gräva ner bollen

så att han kan äta i godan ro.

Frånsett att föda dyngbaggar

förser Athenas familj kungadömet med gratis trädgårdsarbete.

De flesta frön de äter passerar osmälta igenom dem,

och planteras i prydliga små kompostbollar var de än går.

Sköldpaddan väntar på någon.

Och med tanke på vad han planerar, måste han äta medan han kan.

Inget regn i sikte och dagarna blir allt hetare. Det tär på humöret.

Med elefanter i antågande och en så ung familj,

måste gässen hålla sig på säkert avstånd.

Men med låg vattennivå och en varm elefanthjord

blir det svårt att klara.

De vet bättre än att bry sig om mobbare.

Så hon beslutar att rädda ansiktet genom att ta ut det på en duva.

Än en gång är Stephen i senaste laget.

Och han hamnar efter.

Den här gången är han vilse.

För sköldpaddan ser det ljust ut.

En hona har kommit för att dricka.

Han genskjuter henne enkelt.

Men för att imponera på henne måste han visa att han har lika mycket ork som hon.

Det innebär att ta en promenad.

En lång promenad.

Stephen har aldrig sett sådana varelser förut.

Men han måste bli gatusmart

om han ska ha en chans att återförenas med sin familj.

Från att ha varit sist och sen

har Stephen gått till att vara vilsen och tursam.

Några av Athenas grannar kommer först när gräsmarkerna börjar torka upp

och det är gott om föda.

Biätarna ansluter sig till Athenas familj bara i några dagar,

när kungadömets gräshoppor är som allra saftigast.

De räknar med att familjen ska driva fram dem.

Biätarnas vänskap med dem varar så länge det finns gräshoppor.

Så snart dessa är slut, flyger fåglarna vidare.

Stephen är lika intresserad av gräshoppor som alla andra.

Han saknar förmågan, men inte viljan.

Nere på marknivå strävar dyngbaggen vidare.

Han ser ut att skjuta bollen framåt,

men han står faktiskt på huvudet och sparkar den baklänges.

Han ser inte var han går, men det bekymrar honom inte.

Hans beslutsamhet är otrolig med tanke på hans storlek.

Nu när han har bollen, vill han inte släppa den ifrån sig...

...oavsett motstånd.

Athenas lag har inte gjort mål,

men de har sparkat bollen utanför planen,

vilket låter dyngbaggen ta kontroll över den igen.