Wish (望み)

ÖNSKAN

Det var en gång en ung man som ansåg att inget var viktigare än önskningar.

Och inte vilka önskningar som helst, utan de som är hjärtats drivkraft.

De som gör en till den man är.

Men han förstod också hur omöjligt det kan vara att få dem att slå in.

Hur lätt drömmar kan grusas.

Så han bestämde sig för att göra nåt åt det.

Han studerade outtröttligt världens magi och blev en mäktig trollkarl -

- som kunde skydda andras önskningar mot ont uppsåt -

- och om man var godhjärtad och värdig, få dem att slå in.

Han visste inte om nån skulle vilja ta emot hans gåva -

- men med sin trogna hustru fann han den perfekta ön mitt i Medelhavet.

Där byggde de upp ett kungarike utan dess like -

- dit alla familjer, oavsett var de kom från, var välkomna.

Kan inte båten åka snabbare?

Till deras glädje flyttade människor dit från när och fjärran -

- och lade sina önskningar under hans beskydd -

i vetskap om att de en dag kunde slå in.

Och alla är överens om att ingen förtjänar det mer...

...än min farfar.

En så kärleksfull...och stilig...

...man som fyller hundra i dag.

Jaså, hade du pratat färdigt nu?

- Valentino har aldrig pratat färdigt. - Om vi bara förstod vad du sa.

Kungen kallar till önskeceremoni i dag!

Nu händer det! Det är knappast en slump att han gör det just på din födelsedag.

Peppar, peppar, ta i trä.

I kväll är det din tur, saba. Jag känner det på mig.

Vi gör en tårta, Asha!

- Nej... - Men jag älskar ju tårta.

Jag kan inte. Jag ska ha en rundtur och sen...

Sen ska jag hjälpa Dahlia, så...

Varför låter du så där? Du har nåt i kikaren.

- Varför tror du det? - Jag kan dina pauser.

Jag mognar. Mina pauser förändras. Hinner inte prata nu.

- Vi ses på ceremonin! - Självklart!

Det känns lovande!

Här är jag! Här är jag!

Ett ögonblick, jag ska bara hämta andan.

Hola! Shalom! Salam! Är alla redo?

Välkomna hit till Rosas, vår stad

Varsågoda, följ med på en glad promenad

Ni upptäcker märkliga ting efter hand

Här kan drömmar och verklighet krocka ibland

Vill du ha dans? Bjud upp!

Vill du ha hår lika långt som din kropp?

Lockar rymden, säg?

Då är det här en plats för dig

För här, i vårt magiska Rosas

kan din önskan och vilja bli uppfylld med makalösa under

Ja här, i vårt magiska Rosas

mår du bra ända längst in i själen och får så fina stunder

Ett hem för mig, för dig, för alla oss

Vårt magiska Rosas

Okej, kung Magnicifo byggde minsann hela vår stad, det är sånt som han kan

Hans händer var blixtar och ögonen brann

Nej, jag skojar bara! Fastän mäktig är han

Han är som vi med ett plus

- Jag ger honom gärna en puss - Så pass!

En magisk gest kan ge dig det du önskar dig mest!

Och när du fyllt arton, då samlas vi

Du ger honom din önskan i en fin ceremoni

Sen vårdar han alla önskningar ömt

och varje månad får nån det den drömt

Det kan bli du en dag

Eller min saba Sabino Det hoppas jag!

- Gör det ont? - Gråter man?

Åh nej, för den blir som ett minne som direkt försvann

För här, i vårt magiska Rosas

kan din önskan och vilja bli uppfylld med makalösa under

Ja här, i vårt magiska Rosas

mår du bra ända längst in i själen och får så fina stunder

Ett hem för mig, för dig, för alla oss

Vårt magiska Rosas

Jag vill överlämna min önskan!

- Glömmer man den? - Ja, men ångrar inget.

- Jag vill träffa kungen. - Tur att det är önskeceremoni ikväll, då.

Mycket nöje!

- Jag vill bo här. - Jag med.

Det här är så gott!

Hjälp mig, bästa vän och förnuftets mästare!

Min intervju är om en timme och jag är så nervös.

- Vadå för intervju? - Dahlia!

Jaså, du menar med vår silkeslena smörkräm till kung.

Säg inte så.

Min bästa vän, lärling hos kungen... Jag blir berömd!

Jag har glömt hur man pratar.

Hänger munnen? Det känns som att den hänger.

- Fort, ställ en intervjufråga. - Okej, vilken är din svaghet?

Att jag blir vimsig när jag är nervös?

- Nej, att du bryr dig för mycket. - Gör jag? Är det en svaghet?

Just därför är det perfekt. Varsågod. Slappna av! Du är omgiven av vänner.

- Kakor? - Kakor!

- Jag först! - Ur vägen!

Kakor!

- Ge mig! - Lugna er!

Det är citron i, Safi.

Ja!

Livet är så orättvist.

- Ta min. - Bazeema! Var kom du ifrån?

- Här. Jag har ingen aptit. - Just det, din intervju med kungen!

Var inte orolig. Vi finns här för dig när du misslyckas.

Gabo!

- Där är ju kakorna. - Safi har nyst på dem.

Tack!

Jag klandrar dig inte för att du försöker lura systemet.

- Jag försöker inte lura nån. - Alla vet ju hur det funkar.

Kungens lärlingar får sina önskningar uppfyllda, och oftast familjens också.

Inte alltid.

Jo, kanske alltid...

- Din saba fyller väl hundra år i dag? - Bry dig inte om honom.

Och dessutom fyller du 18 år...

- Har den äran! - Om några månader. Inte i dag.

Och när du överlämnar din önskan till kungen -

vill du väl inte bli som Simon?

Vad är det för fel på Simon?

Inte vet jag, du har blivit ganska tråkig. Inget illa ment.

Har jag blivit tråkig? Tycker alla det?

- Nej, inte tråkig, bara... - Lugnare.

Ingen fara, du är fortfarande du. Du får nog din önskan uppfylld snart.

Till skillnad från din stackars saba som fortfarande väntar...

Drottningen.

- Ers majestät. - Drottning Amaya.

Asha, kungen tar emot nu.

- Nu? Är jag försenad? - Nej då, den förra intervjun...

Vilken katastrof!

...gick snabbt. Ska vi gå in?

Javisst, jag är redo.

Jag är inte redo!

Jodå. Rör inget, kom ihåg att niga och säg att jag älskar honom.

- Det var ett skämt. Säg inte det. - Okej. Tack för hjälpen.

Hej då! Hoppas inte på för mycket nu!

Lärlingen ska hålla elden vid liv, för kungen vill ha sitt te varmt.

Lärlingen ska hålla elden vid liv, för kungen vill ha sitt te varmt.

Han gillar att prata, mycket. Det går bra att bara lyssna.

En del saker kan verka konstiga -

- men vad en trollkarl behöver och varför, angår inte dig.

Och framför allt, förvänta dig inte att få se önskningarna.

Ja, drottningen. Jag menar nej, ers majestät.

- Jag hoppas på dig, Asha. - Gör ni?

Tack, men...varför det?

Jag ser hur omtänksam du är. Det står klart att du älskar kungariket och folket.

Ja, så klart.

Den sortens generositet har alltid varit Rosas kärna.

- Är du redo att möta kungen nu? - Det hoppas jag.

Han kommer strax.

- Jag ska se hur det går med ceremonin. - Jaha, okej.

Hej då.

Eldmagi, trollformelhistoria...

Nej, nej, nej.

- Den boken är förbjuden, Asha. - Hej. Jag skulle bara...

- Vad händer?! - Jag har förtrollat glaset.

- Etsningarna var så fina. - Ja, men boken är farlig.

- Varför då ha den? - En kung ska vara redo för allt. Stilla!

Jag fixar det här.

Lite motion.

- Är allt bra? - Nej, jag... Jag menar ja.

Och jag förstår om ni aldrig mer vill se mig.

Överreagera inte. Du är här och du har helt klart min uppmärksamhet.

Berätta för mig varför du borde bli min lärling.

Okej, jo...

Jag bryr mig för mycket.

- Intressant... - Det är min svaghet.

- Bäst att få det negativa avklarat. - Jag förstår. Och dina styrkor?

Så bra att ni frågar. Jag är vetgirig, flitig och hjälpsam.

Och jag är ung, så jag är formbar, men inte för ung och formbar.

Och jag gillar att rita.

Vad sägs?

- Vad är det jag tittar på? - En get. Den skuttar.

Minsann. Och en gång till... Det var en unik begåvning.

- Är det en begåvning? - Det är bara nåt jag lärde mig av pappa.

Jag tror att jag minns din far. Han var filosof, inte sant?

Han pratade jämt om stjärnorna.

Vi klättrade upp i trädet på åsen för att bli ensamma med stjärnorna. Han sa...

"Stjärnorna ger oss vägledning och inspiration" -

- "och påminner oss om att tro på möjligheter."

Till och med när han hade blivit sjuk tog han med mig ut för att drömma.

Jag drömde om att han skulle bli frisk.

- Hur gammal var du när han gick bort? - Tolv.

Livet är orättvist.

Jag drabbades också av en svår förlust som ung.

Det visste jag inte. Jag beklagar.

Hela min familj.

Vårt land blev ödelagt av själviska och giriga tjuvar.

Om jag bara haft kunskaper om magi då.

Jag grundade mitt kungarike för att skapa en plats där alla var trygga.

Ingen borde behöva se sina drömmar gå i kras, Asha.

Ingen borde behöva leva med smärtan av en sån förlust.

Och därför gör jag det jag gör.

Och därför vill jag arbeta för er.

Följ med.

Du är en av ett fåtal som jag har tagit med hit.

Men om jag ska kunna lita på dig behöver du förstå hur viktiga de är.

- "De"? - Rosas önskningar.

Visst känner du av dem?

De är allt!

Förlåt, jag vet inte varför jag sa så.

Nej, men det stämmer. De är allt.

Jag förväntade mig inte att de skulle vara så...levande.

Ja...