Benedetta

BERÄTTELSEN BYGGER PÅ VERKLIGA HÄNDELSER

Hell dig, syster.

Vill du sjunga en sång för henne?

-Vad gör ni här? -Vår dotter ska bli nunna i Pescia.

-Då har de silverécu. -Som hemgift till klostret.

-Jag betalar alltid med skuldebrev. -Nog har ni nåt av värde!

Ge tillbaka mammas kedja.

-Hon har mer stake än du. -Jungfrun straffar er annars.

-Hur vet du det? -Hon gör allt jag ber om.

Hon kan dra åt helvete, den där jungfrun.

Hör ni? Det är jungfruns röst.

Hon visar att hon hörde mig.

Fan!

Här. Med dig roar sig nog jungfrun.

Framåt!

God dag, signor Carlini. Var god och följ mig.

Vänta här.

Teatinerna blir tacksamma för en ny brud till Jesus.

Benedetta blir lycklig här.

Jag har med apelsiner, äpplen och vin.

Under de kommande 25 åren får ni samma leverans varje år.

Så generöst av er, signor Carlini.

Hur blir det med hemgiften?

När Benedetta föddes, var hon nära att dö. Men Gud räddade henne.

-Så jag lovade bort henne till honom. -Rörande.

Jag har hört många såna historier. Alla berör mig.

Men varje år kommer hundratals flickor som vill tjäna Gud.

Av årets sökande kan jag bara ta emot tre.

Jag är medveten om utgifterna ni har, så jag skänker 50 guldécu-

-förutom frukten och vinet som också har ett värde.

Utanför dessa murar, uppgår en hustrus hemgift till minst 150 écu.

Är Kristi brud värd mindre än 100?

Vi säger väl 75.

-Käbblar ni som en jude för 25 écu? -Ni gör det ju för er älskade dotter.

Då säger vi så. 100 écu.

Vi förhandlar inte om hästar. Ert ord räcker. Och ert skuldebrev.

För stor.

-De är ju så fina. -Ta av klänningen!

-Vad är det där? -Mammas.

Så att jag kan be till Jungfrun.

Vi har vår egen. Från och med nu tillber du henne.

-Men hon är ju min. -Seså, skynda och ta av klänningen.

-Det kliar nåt hemskt. -Det är meningen.

Din kropp är din värsta fiende. Du ska inte trivas för bra med den.

När jag var lite äldre än du, skar en suput av en bit av mitt finger.

Det här träfingret är mig mer kärt än de nio andra.

Om jag kunde, skulle hela jag bli ett enda stort träblock-

i vilket Guds namn vore skulpterat.

Som på en gravsten?

Du är en intelligent flicka.

Men intelligens kan vara farligt. Och inte bara för andra.

Den här vägen, Benedetta.

Ge mig den.

Här är din cell.

I morgon tar du på dig det.

Min älskade Maria. Du är min mor nu.

Snälla, hjälp mig. Jag känner mig så ensam.

Jag vet inte ens om du kan höra mig.

Benedetta!

Är du skadad?

Lyft upp statyn!

-Rörde du den? -Nej, den ramlade bara.

-Vad gjorde du här? -Jag ville be till Jungfrun.

Kan du stå upp?

Ja.

Det är ett mirakel att hon inte blev krossad.

Då så. Följ Benedetta och gå i säng.

Kom.

Moder!

-Kan det vara ett mirakel? -Låt oss undvika stora ord.

Mirakel växer som svamp, men för det mesta är de inte värda besväret.

Jag trodde inte riktigt på det.

18 ÅR SENARE

Som jag önskade få återse min son.

Som jag önskade få vara nära honom.

Och Gud, i sin oändliga godhet, sände en ängel till mig-

-som i natt förkunnade: "I ära skall du stiga upp vid din sons sida."

Och för er närvaro här, mina bröder, har jag bett ihärdigt.

Ädla dam, full av nåd och visdom, ni är vår belöning.

Jag intar nu plats på denna säng som har förberetts åt mig.

Benedetta!

Kom! Du är min hustru!

Kom till mig!

Jag kommer, min Herre!

Kom till mig!

Dina fötter.

Festmåltiden är en gåva från vår generösa gäst, Giuliano Carlini.

Vi skålar för hans hälsa.

Vi skänker en tanke åt vår biskop i Milano som fråntogs oss förra veckan.

Jag hörde att det var pesten.

Det stämmer.

Biskopen var en tapper man.

Men jag misstänkte att funktionen hade stigit honom åt huvudet.

Om det är Guds vilja, är ni måhända bättre lämpad att ta hans plats.

Nej, tyvärr inte. Tråkigt nog.

Trots att jag har uppvaktat Vatikanen likt en oblyg sköka.

Jag är inte tillräckligt väl ansedd.

Påven vet inte ens var Pescia ligger.

Då är det bara att hoppas på ett kartografiskt mirakel.

Vad gjorde du med fötterna? Du skulle ju spela död.

Jag såg Jesus.

Han kom till mig.

-Jag är hans hustru, eller hur? -Självfallet.

-Öppna. -Han kommer att döda mig!

Ta mig! Han kommer! Hjälp mig!

Sköka! Du kommer inte undan! Du tillhör mig!

Jag vill vara hos er! Snälla!

Kom.

-Vill du slåss? -Det här är ett kloster.

Ta emot mig.

-Jag är hennes far. Hon tillhör mig. -Låt mig stanna.

Vi är ingen välgörenhetsinrättning. Man måste betala. Har du pengar?

-Nej. -Nu får det räcka!

Släpp mig! - Jag vill tjäna Gud!

-Hjälp henne! -Vi betalar för henne!

-Ska jag betala hemgift åt en okänd? -Jag ska be för er livet ut.

Signor Carlini. De förmögna kommer inte in i Guds rike.

Jesus sa det.

Och ni gör förstås allt för att jag ska få komma in.

Låt gå. Min gåva till dig, Benedetta.

Hon tillhör mig. Ni får henne inte gratis!

-Tio dinari. -Tjugo.

Plus en hund i stället för den där slynan.

Så där.

Vad underbart.

Ta emot.

Tvåla in dig noga.

-Vad heter du? -Benedetta. Och du?

-Bartolomea. -Och vad mer?

-Bara det. Har ni en renlighetsregel? -En ren själ kräver en ren kropp.

Jag gnuggar så hårt jag kan. Fan, tvålen.

Jag ramlade nästan.

Finns det vatten kvar för att skölja?

Syster Benedetta?

Ditt nattlinne ligger på bordet.

Syster Benedetta? Jag måste skita.

Följ mig.

Ihåliga säten!

-Hur gjorde du innan? -Ute med djuren.

-Åh vad skönt det är! -Så högt får man inte prata nattetid.

Det är väl tillåtet, hoppas jag?

Vänta.

-Förlåt, men vem gjorde det? -Min far.

Varför då?

Min mamma dog av pesten i fjol och efter det tog far mig som hustru.

Jag sa att jag inte ville, men han sa att han sket i det.

-Hustru i allt? -Ja.

Mina bröder gjorde likadant när han inte såg.

I morse försökte jag döda honom med en sax.

Han började misshandla mig, det var därför jag flydde.

-Skönhet är inte alltid en fördel. -Det vore detsamma om jag var en get.

Tycker du att jag är vacker?

Vet du inte om det?

Nej. Vi hade inga speglar hemma.

Du är vacker. Du kan spegla dig i mina ögon.

-Jag ser inget. -Kom närmare.

Ser du dig själv?

Vad gör ni här, båda två?

Hon visste inte var latrinen låg.

-Vem är hon? -Christina. Abbedissans dotter.

Spionerar hon alltid åt sin mor?

Heliga moder, jag är inte rätt person att lära upp syster Bartolomea.

Gud har satt henne i din väg. Hon behöver kärlek och goda råd.

Ja, men hon måste styras med en järnhand som jag inte besitter.

Gud kommer att vägleda dig.

Hjälp mig, Jesus!

-Vad ville de här odjuren? -Döda dig.

Det är demoner som vill skilja oss åt, men de är enfaldiga.

Varken liv eller död kan skilja oss åt.

Stanna hos mig.

Ja, ljuva Jesus.

Jag stannar hos dig.

Tala, syster.

Min fader...

Jag såg Jesus.

-I en dröm? -Nej.

I kött och blod. Som jag ser er nu.

Vad kände ni när ni såg honom?

-Rädsla. -Då var det en falsk syn.

När Kristus ger sig till känna, fylls man av glädje.

Hur kan jag veta vad som är sant och vad som är falskt?

Endast genom lidandet kan man komma nära Kristus.

Jag vet att Gud vill att vi ska lida, men...

-Det skrämmer mig. -Det är naturligt.

Guds vägar kan vara skrämmande.

Dårar säger: "Jag är inte rädd, för jag vet att Han är god."

Har de aldrig sett en kirurg utföra sitt arbete?

-Vi måste glädja oss åt våra olyckor. -Be för att klara det.

Ego te absolvo.

Helt förstörda! Vet du vad de är värda? Idiot!

Det var du som sprang på mig.

-Det var ditt fel. -Ljug inte.

Det var du. Jag såg dig.

-Ta ut spolarna ur kitteln. -Vattnet kokar fortfarande.

Ta ut dem fort, annars skickar vi hem dig till din far.

Och så resten.

-Ska jag göra det igen? -Medan vi pratar, förstörs de.

-Sluta! -Nå?

Vad pågår här?

Bartolomea brände sig på handen.