Dracula

I HERRENS ÅR 1480 ÖSTEUROPA

Herre. Fienden står vid vår dörr.

Är ottomanerna så grymma att de stör vår kärlek?

De ska få sona för det, min älskade.

Kom nu!

Är detta krig nödvändigt?

Kan vi inte alla leva i fred som Gud vill?

Du är mitt skäl för att finnas till, Elisabeta.

Var rädd om dig, min kung. Mitt liv.

För jag överlever inte utan dig.

Nu räcker det, herre. Kriget kallar, segern är er.

Mina män för dig till Vilmür slott och vår släkt. Där är du säker.

Princeps invictus et iustarum animarum

nos in proelio defendamus.

Tutela nostra esto a malitia et laqueis diaboli.

In nomine patris et filli et spiritu sancti.

- Amen. - Slaget blir blodigt, Ers eminens.

Antalet döda kommer att uppgå till flera 1 000.

Är ni säker på att Gud vill detta?

Vårt rike är den sista bastionen mot muslimerna.

- Tror ni på vår Herre? - Det gör jag.

- Jag är redo att dö för honom. - Utplåna då dessa barbarer.

Jag ska strida i hans namn, men jag ber honom om en tjänst.

Jag lyssnar, min son.

Jag vill att han skonar min fru.

Om hon inte överlever kan jag inte fortsätta.

Allt skulle förlora mening, livet skulle bli olidligt.

Ni riskerar blasfemi. Gud gav er liv. Ni måste hedra och tjäna honom.

Men han gav mig kärlek också.

Han kan inte klandra mig för att inte kunna leva utan det.

Om han tar hennes liv kan han ta mitt också.

- Jag ska be för ert önskemål. - Nej, be inte.

Säg till honom.

För prinsen!

De är här i skogen.

Vad är er plan, herre?

Låt dem komma.

Rid, prinsessan, rid! Fly! Rädda er!

- Slå hål i tunnorna! - Slå hål i tunnorna!

Vlad! Prinsessan.

- Tala. - Det var ett bakhåll.

- Hon flydde. - Vart red hon?

Vargskogen.

Min prins...

Min fru... är död.

- Vi har bett för henne sen ni for. - Så, Gud är döv?

- Eller bad ni inte tillräckligt?! - Min prins.

Gud har sina egna skäl. Vi ska inte ifrågasätta dem.

- Hans öde för henne var kanske detta. - Hon har inget annat öde!

Hon är död! Och han lät mig inte ens ta farväl av henne.

Jag ber er. Säg till Gud att sända tillbaka henne till mig.

- Det är omöjligt. - Varför? Varför?

För att Gud inte utför reinkarnation.

Men han kan väl utföra mirakel?

Kan han inte det?

Om ni ber tillräckligt mycket så lyssnar han på er.

Snälla, säg det till honom.

Säg det till honom!

Hon var en god kristen och en ren själ.

Jag är säker på att Gud tar hand om henne.

Och jag då? Jag har gjort allt han har bett om.

Min själ är fläckad av blod från våra fiender som jag dödat i hans namn.

Jag har inte svaren, min prins. Jag är bara hans ödmjuke sändebud.

Bra. Jag har ett bud som jag vill att du ska sända till honom.

Säg till din Gud att tills han ger mig min fru tillbaka

tillhör mitt liv inte längre honom.

400 ÅR SENARE

- När kom han? - För runt 10 minuter sen.

- Var lämnade du honom? - I kapellet.

- Det verkade lämpligast. - Du gjorde det rätta.

Låt honom be klart.

Fader?

- Dr Dumont, förmodar jag? - Ja.

Ni har ett väldigt vackert kapell.

Ja, det är sant. Tack för att ni kom. Det måste ha varit en mödosam resa.

Ansträngande, måste jag tillstå.

Därför tog jag del av en lättare förfriskning som jag hittade här.

Jag hoppas att det inte gjorde nåt? Ni är väldigt vänlig.

Det är säkert godare än ölet i mitt hemland Bayern.

Förlåt att jag mötte er så ohövligt

men hospitalsledningen och stiftet ville inte ha er här.

Jag är van. Kyrkan och vetenskaps- akademierna drar inte jämnt.

Därför har Vatikanen i århundraden gett oss de mest delikata fallen.

Detta fall är väldigt delikat. Englands drottning är berörd.

Drottningen? Så spännande.

Nej, nej!

Ceremonin för revolutionens 100-årsdag är om några dagar.

Det är mycket ståhej överallt.

Stäng dörren.

Vadan alla kedjor? Rädd att hon ska flyga iväg?

Hon var mycket aggressiv när vi tog henne. Ett odjur.

Även djur har rätt till lite medkänsla. Vad vet vi om henne?

Snälla.

Maria de Montebello, 25, från Bologna i Italien.

Förlovad med Henry William Spencer, konsul här i Paris

och grandnevö genom gifte till drottningen själv.

- Är det därför det är så delikat? - Mer än delikat. Känsligt.

- Nåt mer jag bör veta? - Det ska ha börjat under vigseln.

Den hölls på familjens gods då Maria vägrade kyrkovigsel.

Men brudgummen bjöd in biskopen av Westminster för att välsigna paret.

Och när hon såg prästen greps bruden av hysteri.

- Och en helt makalös sexuell aptit. - Aptit kan tyda på god hälsa, va?

- Jovisst, inom vissa gränser. - Får jag?

"Född den 18 mars 1759."

Det måste vara ett skrivfel. Annars betyder det att hon är...

Exakt 130 år gammal.

100...

Så ni tror att kvinnan är ett satansyngel?

Det är en förhastad slutsats.

Ofta när vi inte förstår nånting

så ser vi ofta djävulens verk i det.

Det faktum att hon är gammal och allergisk mot Guds företrädare

är ett symptom, ingen sjukdom.

Det är ett måste att i såna här fall studera och iaktta utan fördomar.

Vi måste lyda naturens, vetenskapens och matematikens regler och lagar

inte övertrons eller kyrkans som kan vara lite obskyra, måste jag medge.

Vi måste närma oss detta som en brottsutredning.

Först fastställer vi fakta, ur vilka vi härleder motiven

omständigheterna, platsen...

Kan ni hålla den här?

och mordvapnet.

Min orden har studerat detta fenomen i över 400 år.

Jag själv i mer än 30.

Och jag kan säga att ni är den första som har fångat ett exemplar levande.

- Gratulerar. - Tack, jag...

- Vad exakt fångade jag? - En vampyr.

Lyssna inte på honom, doktorn. Hjälp mig.

Jag låter dig göra vad du vill.

Le, är du snäll.

De förstorade hörntänderna kan vara en ledtråd

men de kan också ha en naturlig förklaring.

Så vi måste söka annorstädes.

Denna varelse är som alla andra definitivt vår Herres verk.

Men av några outgrundliga skäl verkar Gud ha andra planer med den.

Olikt folktron anpassar sig vampyrer väldigt väl till ljus i allmänhet.

Det är direkta strålar de inte tål.

Detta är vansinne, helt ologiskt.

Återigen, ni kan ha rätt. Det kan vara en naturlig anomali.

Så vi måste fortsätta tills vi hittar obestridliga bevis.

Jag tror att vi har alla bevis som vi behöver. Tror inte ni?

- Det trotsar vetenskap och förnuft. - Därför är jag här.

Mitt kära barn.

Får jag kalla dig Maria?

Självklart. Du kan kalla mig vad du vill, fader.

- Jag är din och bara din. - Maria.

Om du svarar snällt på mina frågor ger jag dig det du vill ha.

- Vet du vad jag åtrår? - Vad du behöver. Tillåt mig.

Kom lite närmare, min son. Vetenskap kräver offer.

- Är du redo att göra ett? - Jag antar det.

- Vad gör ni? - Lite blod. Ett ringa bidrag.

Jag bjuder på linssoppa. Då känner du dig pånyttfödd.

Tack.

Tack.

Maria. Visa mig din hals, är du snäll.

- Hon är inte förstagenerationsvampyr. - Så det kan finnas fler av dem?

Utan tvivel. I 400 år har vi letat efter källan.

- Källan? - Min herre.

Vem är han?

Vad heter han?

- Var kan vi hitta honom? - Sak samma. Han hittar er.

- Är han här? I Paris? - Nej. Men mycket snart.

- Maria? Maria? - Snälla...!

- Vem är han? - Han är en prins.

En prins?

- Kommer han för firandet? - Nej.

Han kommer för att hitta sin prinsessa.

Sin prinsessa? Vem är hon?

Hur ser hon ut?

Väldigt vacker.

Mer blod, snälla!

Du har fått tillräckligt. Mer vore glupskt.

Vad är er slutsats?

Nu kan vi hitta prinsessan som för oss till sin prins.

Lycka till.

Är vi framme?

- Ta denna väg till dess slut. - Kan ni hjälpa mig med mitt bagage?

Jag kan inte lämna hästarna. För mycket varg här.

- Roligt att höra. - Har ni med er ett krucifix?

Nej.

- Ta mitt. Ha det alltid med er. - Tack, men... jag tror inte på Gud.

Be då Gud att tro på er.

Schas! Schas!

Minsann.

Hallå?

Är det nån här?

Ursäkta mig. Ni... överraskade mig.

Det är jag som ber om ursäkt för min tämligen...

dramatiska entré.

Ge mig den här.

Förlåt, jag presenterade mig inte. Jonathan Harker, advokat.

Ni är rätt ung för att vara advokat.

Jag kom till Phillips i Paris tidigare i år.

- Gratulerar. - Tack.

- Och ni är? - Vlad II.

Prins av Valakiet.

Greve... Dracul.

Ers excellens, förlåt min klumpighet.

- Jag fick inte veta hur ni såg ut. - Mitt porträtt hänger bara här inne.

- Magnifikt. Är det en grammofon? - Ja, det är det.

Jag har aldrig sett en förut. Jag är väldigt nyfiken...