The Blue Planet

Synk av Mattiask57

DEN BLÅ PLANETEN

Dessa havsområden, tusentals kilometer från land-

-är de mest sterila som finns på jorden. De är marina öknar.

Men här bor de smidigaste och mest kraftfulla av havets alla jägare.

Att hitta dem innebär en enorm utmaning-

-men vi ska följa dem i deras jakt på föda i en föga välkänd värld:

Det öppna havet.

ÖPPET HAV

Strimmig spjutfisk: ett glupskt rovdjur som kan bli tre meter långt.

Den jagar på dagen och söker i de tropiska haven från ytan-

ända ner till hundra meters djup.

Vanligtvis är dess bytesdjur utspridda-

-men ibland samlas de i täta stim, som de här sardinerna.

Den här festmåltiden kan pågå i över en timme.

Det är länge nog för att andra jägare ska hinna fram.

Unga tonfiskar ansluter till kalaset.

Ljudet lockar en jätte till platsen - en sejval.

Den är 14 meter lång, väger 20 ton och har aptit därefter.

Snart är det enda tecknet på att sardinerna ens existerat-

-de fjäll som sakta sjunker mot avgrunden.

Men kalasen är kortvariga.

Inom loppet av ett par dagar har de födorika vattnen tömts-

-och jägarna måste söka vidare i det till synes tomma, öppna havet.

En enorm djävulsrocka, fem meter bred-

mellan de vinglika fenspetsarna.

Den reser ekonomiskt och gör av med så lite energi som möjligt.

Sugfisken reser ännu mer ekonomiskt - den får skjuts.

Värddjuret söker efter föda - plankton som flyter nära ytan.

Den behöver stora mängder och kan leta i dagar efter platser rika på föda.

Skymning vid en Stillahavsö 480 mil från närmaste kontinent.

Här har kirurgfiskar samlats för att fortplanta sig.

När de utför sin parningslek släpper de ut moln av ägg-

och sädesvätska i vattnet.

Rockan måste ha vetat om det här eftersom den anlände precis lagom.

Och det är den inte ensam om.

Det finns fler här.

Allt de behöver göra är att öppna gapet och sila äggen ur vattnet.

Det hela är över inom loppet av en timme.

Kvarvarande ägg är så utspridda att de inte är värda besväret.

Men andra faror väntar när de tillsammans med larver och småfisk-

driver i det öppna havets ytvatten.

De här äggen kommer från en gulfenad tonfisk.

Ungfiskarna blir vuxna på två år om de överlever.

Efter tre år kan de vara nästan två meter långa och väga 200 kg.

Men kanske bara en på miljonen kommer att leva så länge.

De utgör tillsammans med andra djur och mikroskopiska växter-

-grunden för allt liv ute på det öppna havet.

En stormsvala dansar på vattnet, men det här är ingen trevlig vals-

utan en jakt.

De svävar vid ytan och plockar upp godsaker, däribland ägg.

Endast en liten andel av äggen kommer att kläckas.

De här nykläckta tonfiskynglen är bara tre millimeter långa-

-och trots att de kan simma är de fortfarande mycket sårbara.

Det dröjer flera veckor innan de kan ta sig längre sträckor.

När solen har gått ner kommer andra rovdjur upp ur djupet-

-för att ta del av den flytande mångfalden.

I skydd av mörkret driver stora skaror farliga rovdjur fram.

Dessa kammaneter - havskrusbär - fångar sitt byte i klibbiga nät.

En fenrörelse i fel ögonblick kan innebära en säker död för ett yngel.

Det finns många olika sorters kammaneter - alla är effektiva jägare.

Vid gryningen har de flesta nattjägare återvänt till djupen.

Men de yngel som har överlevt har nyss påbörjat sina resor.

Enorma strömsystem leder dem runt i havet.

Vid gränserna mellan dessa strömmar bildas fronter-

-där plankton och näringsämnen från djupen fastnar.

Olika delar av havet blir rikt på föda i flera dagar eller veckor åt gången.

Det lockar till sig fisk som lever av plankton, till exempel sardiner.

De öppnar sina munnar, silar vattnet genom gälarna-

och styr ner plankton i sina strupar.

Stimmen håller sig längs strömmarnas utkanter-

där planktonbestånden är som tätast.

Dessa gränser skiftar hela tiden-

-och därmed även förekomsten av plankton och antalet fiskar.

En liten flock fläckiga delfiner 3 mil från Panamas kust.

Liksom andra rovdjur söker de platser där tillgången på föda är som störst.

De färdas 15 mil om dagen, och de leker under tiden.

De har uppfattat ljud från ett fiskstim flera hundra meter bort.

Med hjälp av ekolokalisering spårar de stimmet och lämnar sina leksaker.

Det finns få gömställen för dem som jagas.

Ett makrillstim. De har redan uppfattat delfinernas ljudvågor.

Deras enda försvar är att formera sig som ett klot.

Den fisk som hamnar utanför stimmet slukas genast.

Inuti finns det åtminstone en viss chans att överleva.

Ljudet uppmärksammas av en segelfisk-

-som är en av de snabbaste fiskarna i havet.

Den har uppfattat vibrationer i vattnet och söker nu efter källan.

Den är beroende av sin syn och jagar därför på dagen.

När segelfisken blir uppspelt ändrar den färg och avger ett blått sken.

Makrillen, vars ögon är känsliga för blått och ultraviolett, förvillas-

och blir därmed lättare att fånga.

En blåhaj återvänder från en bläckfiskjakt-

-i det kalla mörkret på 300 meters djup.

Den är på väg mot ytan för att återfå värmen.

Vid uppstigningen känner den lukten från oljor och protein-

-som utsöndrats av den panikslagna makrillen.

Blåhajen och dess följeslagare lotsfisken, leds till ett enkelt byte.

Rester och skadad fisk flyter i makrillstimmets kölvatten.

I havet är rov- och bytesdjur fast-

en tredimensionell kurragömmalek på liv och död-

-som äger rum i enormt stora områden. För att överleva måste man färdas.

Den fyra meter långa blåfenade tonfisken har särskilda blodkärl-

-som gör att dess kropp håller högre temperatur än det omgivande vattnet.

Därför kan den överleva i kallare miljöer än annan tonfisk.

De vandrar tusentals kilometer från vattnen där de fortplantar sig-

-till de kalla haven där födotillgången är som störst.

Av alla arter som vandrar över haven är få underligare än denna...

En krabba som lever fritt flytande.

Den är ett bekymmer för sulor med känsliga fötter.

Många flytande djur är inget annat än gelé inneslutna i membran-

men de kan driva enorma sträckor.

Den olivfärgade havssköldpaddan vandrar tusentals kilometer varje år.

Havet är fullt av vandrare som följer strömmar och försöker undvika fiender-

sin jakt på föda och en trygg plats att fortplanta sig på.

Precis som dessa rockor gör. De bildar en 3000-metersklubb-

-när de samlas för sin parningslek långt ovanför havsbottnen.

Ännu en nomad - flygfisken.

Den finns på varje större rovdjurs meny och är därför alltid på flykt.

Den lägger sina ägg på flytande material, som de här palmbladen.

Om vattnets beskaffenhet är det rätta lägger den äggen på bladen-

-som sedan tjänar som en livflotte för avkomman.

Men det finns fler som söker efter barnhem.

Vilka spillror som helst kan fungera som skydd för ungfisk.

Problemet är att rovdjur, som wahoon-

-alltid kollar vad som gömmer sig i mörkret.

Wahoon kan följa dessa spillror i flera veckor.

Nästan inget flytande material saknar gäster. Även skräp är lockande.

Och vissa, som tryckarfisken, försvarar sina ockupanträttigheter.

Tryckarfisken verkar göra anspråk på alla förnäma hemvister.

Till och med gamla nät kan utgöra ett skydd.

Ironiskt nog kan ett trålnät som detta-

-bli en fristad åt fiskar, tills det till slut sjunker.

Ett enda stycke flytande material kan vara orsaken till att stora områden-

-hyser stora fiskpopulationer istället för att vara öde.

Så är fallet med den här tångansamlingen.

Det är tång som har slitits loss från klippor vid Kaliforniens kust.

Nu flyter den omkring i havet med hjälp av gasfyllda flöten.

Unga kungsfiskar växer upp i skydd av dess skugga.

Det finns de som undersöker flytande alger.

Klumpfisken kan mäta upp till fyra meter mellan fenspetsarna.

Överraskande nog är det den tyngsta av alla benfiskar.

Klumpfisken håller vanligtvis till djupt ner, där den lever av maneter.

Men där nere är det kallt och mörkt, så ibland behöver den återhämta sig-

och värma sig nära ytan.

Den söker också efter fritt flytande tång.