Megamind

Min dag hittills.

Åkte i fängelse, förlorade min drömtjej och åkte på ordentligt med stryk.

Men ändå, det kunde ha varit värre.

Åh, visst ja.

Jag faller just nu mot en säker död.

Så antagligen inte.

Hur blev det så här, undrar ni? Mitt slut börjar i början.

Första början.

Ja, det är jag.

Jag hade en rätt ordinär uppväxt.

Jag kommer från ett, som det kallas, splittrat hem.

Bokstavligen splittrat.

PANIK

Jag var åtta dagar gammal och bodde ännu med mina föräldrar, så patetiskt.

Det var dags att gå vidare.

Här är din hejduk. Han tar hand om dig.

Och här är din snuttis.

Du är ämnad för...

Jag hörde inte riktigt det sista men det lät viktigt.

Ämnad för vad?

Jag gav mig av för att finna mitt öde.

Det visade sig att en unge från Glaupunktkvadranten

hade fått samma idé.

Det var då jag träffade herr Söt och sliskig.

Och vår ärorika rivalitet...föddes!

Kunde det här vara mitt öde?

En drömtillvaro fylld med lyx?

Tydligen inte.

Även ödet har sina favoriter.

Strunt samma.

Ett annat öde väntade mig.

FÄNGELSE FÖR KRIMINELLT BEGÅVADE

En bebis! Så omtänksamt.

Ja, jag såg den och tänkte på dig.

Som tur var fann jag ett sött litet hem.

Får vi behålla den?

Ett ställe som lärde mig skillnaden mellan rätt...

...och fel.

Herr Söt och sliskig, å andra sidan,

fick allt serverat på ett silverfat.

- Vår bebis kan flyga! - Bara det bästa är gott nog åt dig.

Förmågan att flyga, osårbarhet... och ett fantastiskt hår.

Men jag hade nåt ännu mer fantastiskt.

Mitt otroliga intellekt...

...och förmågan att bygga saker som förstör.

Efter några år och rabatt för gott uppförande...

...fick jag möjligheten att bättra mig genom att lära mig saker...

METRO CITYS FÄNGELSEBUSS

...vid ett märkligt ställe som kallades "skola".

Den begåvade småskolan "För små begåvningar"

Det var där jag återigen träffade herr Söt och sliskig.

Han hade samlat en enorm armé av enfaldiga groupies.

Han köpte deras tillgivenhet med artisteri och överdådiga delikata gåvor.

Så jag ska också göra poppad majs och vinna de hjärnslöa oduglingarna.

Släckning!

Det var då jag lärde mig en tuff läxa.

De goda får allt beröm och smicker, medan...

...de onda får stå tysta i hörnet.

Så att passa in var inget att fundera på.

När de lärde sig Imse vimse spindel ...

...lärde jag mig att torka levande saker och återfukta dem när jag ville.

Ibland kändes det som det bara var jag och Hejduk mot världen.

Hur jag än försökte var jag alltid utanför, den som valdes sist...

...den misslyckade, det svarta fåret.

Ta honom!

Busen.

Knäppis!

Var det här mitt öde?

Vänta. Det kanske var det.

Att vara buse är det enda jag är bra på!

Sedan slog det mig, om jag var busen...

...skulle jag vara den värsta husen av alla!

Mitt öde var att bli en superskurk.

Och vårt öde var att bli rivaler.

Tärningen var kastad.

Så började en varaktig, episk, livslång karriär.

Och jag älskade det!

LOKAL POJKE GÖR ONT

ÅRHUNDRADETS KAMP

Våra strider blev snart mer raffinerade. Han vann en del.

GOTT VINNER ÖVER ONT

Jag vann nästan andra.

Han tog namnet Metroman, Metrocitys beskyddare.

METROMAN METROCITYS BESKYDDARE

Jag valde nåt lite mer ödmjukt: Megamind!

MEGAMIND SKAKAR GALLER IGEN!

Ett otroligt snyggt kriminellt geni och illdådens mästare.

METROMAN-MUSEET ÖPPNAR!!!

Läs på din fritid. Öppna!

- Hallå? - Bu!

God morgon, fängelsedirektören. Goda nyheter. Jag är en ny människa och...

...redo att delta i samhället som en pålitlig medborgare.

Du är en skurk! Och kommer alltid att vara en skurk.

Du ändrar dig aldrig och kommer aldrig ut.

Du är lustig.

- Du har fått en present. - En hundvalp?

Från Metroman. "Så du kan räkna varje sekund av dina åttiofem Iivstidsdomar."

Så lustigt. Jag trodde aldrig att Metroman var den skadeglada typen.

Men han har god smak. Jag behåller den.

Kan du tala om vad klockan är?

Jag vill inte komma för sent till öppningen av Metroman-museet.

Åh, nej.

Det ser ut som du kommer flera tusen år för sent!

Gör jag?

Trevlig Metroman-dag!

KAMOUFLAGEGENERATOR AKTIVERAD

SMYGLÄGE

Det är en underbar dag i en underbar stadskärna

där vi befinner oss för att hylla en underbar man - Metroman.

Hans hjärta är som en ocean inuti en ännu större ocean.

Flera år har han vakat över oss med sin supersyn,

räddat oss med sina superkrafter och älskat oss med sitt superhjärta.

Nu är det vår tur att ge nåt tillbaka.

Det här är Roxanne Ritchi, direkt från invigningen av Metroman-museet.

Wow. Det de tvingar dig läsa upp i sändning är helt otroligt. Helt galet!

Jag skrev det själv, Hal.

Det jag menade var, det är otroligt att i vårt moderna samhälle

låter de, typ, verklig konst komma fram i nyheterna.

- Snygg räddning, Hal. - Vi tar en kaffe eller nåt.

Visa lite känsla för Metroman-dagen!

Var jag Metroman skulle Megamind inte få kidnappa dig hela tiden.

- Så sött, Hal. - Jag skulle vaka över dig som en Dingo.

- Okej, det lät lite konstigt. - Lite, ja.

Du gör en konstig min, det känns konstigt.

Jag skulle vaka över dig som...

Inte kärlek. Jag säger inte att jag älskar dig.

Jag älskar dig men jag är inte kär i dig. Jag säger...

Roxanne? Roxaroo?

Återgå till arbetet! Stan betalar er inte för att slöa.

- Stanna! - Vad gör ni? Det är jag! Direktören!

Öppna!

- Nej, era idioter. Han lurade oss. - Du hade rätt.

Jag kommer alltid att vara en skurk.

Hej, snygging! Vill du ha lift?

Absolut, du fantastiska fisk, du!

- Hoppa in i bilen, du. - Jag är fri!

Listigt att skicka klockan, Hejduk!

- Du fick den, chefen! - Ge järnet!

Okej...upp med händerna!

Mina damer och herrar...er Metroman!

- Vem är er beskyddare? - Metroman!

Just det, Metro City!

Ge mig era händer. Kom igen, ge mig dem.

Ge mig jubel. Okej!

Hej, Metro City.

Jag vill att vi lugnar oss lite.

Grabbar, lite tystare. Tack.

Vi snackar allvar nu.

Så där ja. Så ska det låta. Så där ja.

Även om att få ett helt museum är supercoolt - det är supercoolt...

...vet ni vad som är den största äran ni har visat mig hittills?

Vill ni verkligen veta? Verkligen?

Då ska jag berätta.

Det största ni förärat mig är att låta mig tjäna er,

ni hjälplösa människor i Metro City.

Och vid dagens slut, ja... då frågar jag ofta mig själv...

...vem skulle jag vara utan er?

- Jag älskar dig, Metroman! - Jag älskar dig, en i massan.

Det ska du veta, Hejduk. Inget går upp mot ondskans lya.

Jag har hållit det kallt och fuktigt, bara åt er, sir.

Hur ser jag ut, Hejduk? Är jag grym?

- Motbjudande skräckinjagande, sir. - Du vet alltid vad du ska säga.

Brainbotarna har saknat er, sir.

Saknade ni pappsen? Är nån en hotfull liten cyborg?

Du är det. Inte bitas.

Nej, nej, nej.

Vill du ha den? Hämta skiftnyckeln!

- Titta där. - Nu kan vi skratta igen.

Hon är vaken! Snabbt...börja jobba.

- Fröken Ritchi...vi träffas igen. - Du skulle inte kunna tvätta säcken?

Skrik så mycket ni vill, fröken Ritchi! Ingen kan höra er!

Varför skriker hon inte?

- Fröken Ritchi, om jag får be. - Så här...

Det var ett dåligt kvinnoskrik.

Det var lite bättre.

Finns det nån nördig hemsida där superskurkar

kan köpa teslaspolar och blinkande lampor?

Det kommer från en utförsäljning i...

Svara inte på det där.

- Rumänien. - Nej!

Sluta! Hon använder sin snokande reportertalang

på din lättledda hjärna för att luska ut våra hemligheter.

Såna tricks fungerar inte på mig...

- Prata lite långsammare. - Fresterska!

Vad för hemligheter? Du är så förutsägbar.

Förutsägbar? Förutsägbar?

Kallar du det här förutsägbart?

Alligatorer, ja.

Jag tänkte på det på vägen hit.

Vad är det här? Pang! I ditt fejs.

- Kliché. - Titta!

- Barnsligt. - Bäva!

- Tarvligt. - Så skrämmande!

- Sett det förut. - Vad gör den?

Skrikig.

- Okej, spindeln är ny. - Spindel?

Just det! Spin-deln.

Även ett litet bett av archnis dödikus ...

...paralyserar omedelbart...

Ta bort den! Den bet mig!