The Blue Planet

Synk av Mattiask57

DEN BLÅ PLANETEN

Den verkar liten i det vidsträckta havet:

Det största djur som någonsin levt på jorden.

En blåval. Den är 30 meter lång och väger över 200 ton.

Den är avsevärt större än den största dinosaurien var.

Tungan väger lika mycket som en elefant, hjärtat är stort som en bil-

-och vissa av dess blodkärl är stora nog att simma i.

Stjärtfenan har samma spännvidd som ett mindre flygplan.

Den nästan perfekta strömlinjeformen gör att den kan hålla 20 knop.

Den är ett av havets snabbaste djur.

Havets största djur lever nästan uteslutande på ett av de minsta:

Krill - ett kräftdjur som blir ett par centimeter långt.

I stim färgar krillen havet rött.

En enda blåval kan äta 40 miljoner på en dag.

Trots deras enorma storlek vet vi väldigt lite om blåvalar.

Flyttningsmönstren är en gåta, och vi vet inte var de fortplantar sig.

De är en påminnelse om hur mycket vi har kvar att lära-

-om havet och de varelser som lever där.

Vår planet är en blå planet. Över 70 % av ytan täcks av hav.

Enbart Stilla havet täcker halva klotet.

Man kan flyga över det i tolv timmar och bara se enstaka små landmassor.

I den här serien ska vi presentera havets fullständiga naturhistoria-

-från dess välkända stränder till dess dunkla djup.

Havet upptar 97 % av jordens beboeliga utrymme-

-och det marina livet är avsevärt talrikare än det som finns på land.

Livet i havet styrs av strömmar som för med sig näringsämnen-

och av solens skiftande styrka.

Vi kommer att få se hur dessa krafter samverkar-

-för att styra livets spridning från korallhav...

...till öde polarområden.

Vår planet domineras av havets enorma fysiska kraft.

Det påverkar vädret världen över. Av ånga från havet bildas moln-

-som sedan ger upphov till oväder som drar in över landmassan.

De väldiga vågor som slår mot stränderna är styrkedemonstrationer.

Vågor bildas långt ute på havet.

En bris kan orsaka krusningar som i sin tur växer till svallvågor.

På det öppna havet kan sådana vågor bli gigantiska.

Det är inte förrän en havsvåg når grundare vatten som den bryter.

Hastigheten på vägens bas minskar när den slår emot havsbottnen.

Men eftersom ytvattnet inte bromsas börjar vattnet att rulla-

och vågen bryter.

Havet vilar aldrig. Enorma strömmar, som Golfströmmen-

-ser till att det ständigt är i rörelse över hela klotet.

Dessa strömmar kontrollerar fördelningen av näringsämnen-

och därmed livet i haven.

En liten enslig ö i Stilla havet. Det är toppen på ett jättelikt berg-

-som reser sig från havsbottnen tusentals meter ned.

Närmaste landmassa ligger ca 50 mil bort.

Isolerade undervattensberg blir till oaser-

-där liv kan blomstra i det jämförelsevis tomma, öppna havet.

Men inget liv skulle finnas här om det inte vore för en huvudbetingelse:

Djuphavsströmmarna.

Långt under vattenytan kolliderar de med landmassor och tvingas uppåt-

-och drar med sig näringsrika ämnen från djupen.

Sådana uppvällningar lockar till sig mängder av levande varelser.

Fiskarter lever här på plankton - de växt- och djurorganismer-

som fått sin näring ur djupen.

Dessa fiskar lockar i sin tur till sig besökare från havet:

Tonfisk.

Planktonätarna är lätta offer.

All denna aktivitet lockar till sig ännu större rovdjur:

Hajar.

Hundratals hajar.

Silkeshajar håller vanligtvis till ute i havet-

-men undervattensbergstoppar som Kokos-, Malpelo- och Galápagosöarna-

- lockar till sig dem i grupper om upp till fem hundra.

De har specialiserat sig på att fånga skadad fisk-

-och cirklar därför runt dessa platser för att få tag på sådana.

Men det finns fler besökare.

Hammarhajar bildar bland de största hajstimmen som förekommer i haven.

De kan cirkla i tusental runt dessa platser.

Men de kommer inte för födans skull. De är här av en annan anledning.

Några av dem som lever här står för tvättjänst.

När El Niño höjde vattentemperaturen drabbades hajar av svampinfektioner.

Antalet hammarhajar som vistades vid dessa platser var större än någonsin.

Näringsämnen letar sig också upp vid kontinenternas kuster.

Det här är Natal vid Sydafrikas östra kust.

Det är juni månad och märkliga svarta fläckar har dykt upp.

De ser ut som väldiga oljefläckar, upp till 1,5 kilometer långa.

Men den här fläcken lever! Det är miljontals migrerande sardiner-

-som uttryckt i biomassa kan jämföras med gnuvandringarna i Afrika.

Dessa fiskar lever vanligtvis i kalla vatten söder om Godahoppsudden-

-men en gång om året vänder den varma Agulhasströmmen från norr-

-och ersätts med kallare, näringsrikt vatten söderifrån.

Detta har orsakat en planktonblomning som sardinerna sätter i sig av.

När sardinerna tar sig norrut följer en hel karavan rovdjur efter.

Tusentals kapsulor följer i sardinernas spår.

De häckar vid en tidpunkt som gör att ungarna är flygfärdiga-

lagom till jakten på stimmen.

Under vattenytan har hundratals hajar slagit följe med karavanen.

Kortstjärtade gråhajar, som vanligtvis lever i kallare vatten i söder.

De tre meter långa hajarna skär så stora hål i sardinstimmen-

-att spåren efter dem syns tydligt från luften.

Hårt ansatta av rovdjur och styrda av vågorna-

trycks sardinstimmen in mot land.

Delfiner kommer från det öppna havet för att delta i festen.

Det är mer än tusen i den här flocken.

När de når fram till sardinerna börjar det hända saker...

De samarbetar och driver stimmet mot ytan.

Det är lättare för delfiner att fånga fisk vid ytan.

Nu kommer inte sardinerna undan.

Tack vare delfinerna har sardinerna kommit inom räckhåll för kapsulorna.

Hundratals vita pilar slår ner i havet-

-och lämnar strimmor av bubblor efter sig.

Nu ger sig hajarna in i leken.

De tycker om att ha delfiner i närheten.

De får lättare i sig födan när delfinerna har drivit sardinerna-

-till mer kompakta grupper nära ytan.

Medan den vilda jakten fortlöper frigörs en vägg av bubblor.

Delfinerna samarbetar för att åstadkomma detta.

De använder sig av bubblorna för att få sardinerna i kompaktare stim.

Sardinerna simmar sällan igenom väggen, utan hamnar tätt tillsammans.

Denna jaktmetod gör att delfinerna kan ta varenda sardin de har snärjt.

Precis när man tror att allt är över - en Brydes fenval.

De sardiner som har överlevt tar sig norrut med rovdjuren efter sig.

Näringsämnen kan också nå ytan som en effekt av hårt väder.

I närheten av polerna rör stormar upp djupen, vilket berikar ytvattnet.

Och här i södra Atlanten råder de hårdaste av förhållanden.

Men det är näringsrika vatten. Där den kalla Falklandsströmmen söderifrån-

-möter den varma Brasilienströmmen finns det föda i överflöd.

Svartbrynade albatrosser dyker efter krill som drivits upp mot ytan.

Liksom alla albatrossarter rör den sig över stora områden.

Att se dem samlade i jakt på föda är ovanligt.

För det mesta är fåglar som lever över haven utspridda-

-men här råkar födan befinna sig vid albatrossens boplats - en unik sådan.

Steeple Jason, den västligaste av Falklandsöarna.

Här finns världens största koloni albatrosser.

Den består av nästan en halv miljon fåglar.

En enastående uppvisning av hur rikt havet kan vara-

-och hur mycket föda det kan ge även till djur som inte lever i det.

Enbart näringsämnen är inte nog för att ge upphov till dessa ansamlingar.

Den värme och det ljus som solen skänker är avgörande-

-för utvecklingen av de mikroskopiska flytande växterna - fytoplankton.

Fytoplankton är grundförutsättningen för allt liv i havet.

När solen försvinner bortom horisonten varje kväll-

-sätter vår planets största förflyttning av liv i gång.

Ett tusen miljoner ton havsvarelser stiger upp från djupen-

-för att söka efter föda nära havsytan.

De äter fytoplankton i skydd av mörkret.

Trots det är de långt ifrån säkra.

Andra marina jägare följer efter dem, vissa från flera hundra meters djup.

Vid gryningen återvänder de till säkerheten i de mörka djupen.

Även månen har stor inverkan på livet i haven.

Dess dragningskraft ger upphov till tidvattnets dagliga växlingar.

Men månen har mer än en dagscykel.

Varje månad tilltar och avtar månen i sin omloppsbana runt jorden.

Den här månadscykeln utlöser även den händelser i havet.

Stillahavskusten i Costa Rica en väldigt speciell natt.

Det är strax efter midnatt och tidvattnet är på väg in.

Månen är i sista kvarteret, halvvägs mellan full och ny.

Stranden har varit öde i flera veckor, men det håller på att ändras.

Burna av högvattnet kryper sköldpaddor upp på stranden.

Till en början kommer de i glesa led-

-men inom en timme dyker de upp över hela stranden.

De är olivfärgade havssköldpadds- honor. Inom loppet av ca sex dagar-

-kommer 400000 sådana att besöka denna strand för att lägga sina ägg.

Som mest är de 5000 i timmen som kommer och ger sig av.

Det blir så trångt på stranden att de måste klättra över varandra-

-för att hitta en plats att lägga sina ägg på.

25 % av världens alla olivfärgade havssköldpaddor-

-kommer till just den här stranden några nätter varje år.

Den övriga tiden på året tillbringar de ute på havet i jakt på föda-

hundratals kilometer härifrån.