Gladiator

"När romarriket var som mäktigast var det mycket stort.

Det sträckte sig från Afrikas öknar till norra Englands gräns.

Mer än en fjärdedel av världens befolkning levde och dog...

under de lagar dess kejsare stiftat.

Vintern år 1 80 e Kr gick kejsar Markus Aurelius 1 2-åriga krig...

mot de barbariska stammarna i Germania mot sitt slut.

Bara ett fäste står ännu i vägen för romersk seger...

och för fred i hela riket."

"Germania"

- Sire. - Min general.

Sire.

Smala och hungriga.

- Lugnt ännu? - Inte ett liv.

- Hur länge har han varit borta? - Nästan två timmar.

- Tänker de göra motstånd? - Det får vi snart se.

Soldat, jag gav ju order om att flytta fram katapulterna.

- De står för långt bort. - Det räcker till.

- Risken för kavalleriet-- - Är acceptabel, eller hur?

De säger nej.

Lugn!

Folk borde veta när det är dags att ge upp.

Skulle du det, Quintus?

Och jag?

- Styrka och heder. - Styrka och heder.

Släpp lös helvetet, när jag säger till.

Ladda katapulterna.

Infanteriet redo för framryckning!

- Bågskyttar redo! - Bågskyttar!

- Lägg an! - Lägg an!

Fratres!

Maximus!

Om tre veckor är det dags för skörd.

Bestäm dig för var du då vill vara, så blir det så.

Håll linjen! Följ mig!

Om du upptäcker att du är ensam...

och rider på gröna ängar med solljuset i ansiktet...

var bara lugn.

Då har du hamnat i Elysium och är redan död!

Bröder...

det vi gör i livet...

ger eko ända in i evigheten.

Spänn!

Spänn!

Katapulterna är redo!

Bågskyttar, tänd på!

- Tänd på! - Tänd på!

Spänn!

Släpp!

Släpp!

Är ni redo!

Håll frontlinjen!

Spänn! Släpp!

Släpp!

Ladda om!

Håll linjen!

Dra! Släpp!

Följ mig!

Följ mig!

Seger åt Rom!

Seger åt Rom!

Tror du att han är döende?

Han har varit döende i tio år.

Annars skulle han väl inte ha sänt efter oss?

Han kanske bara saknar oss.

Senatorerna, då? Skulle han ha samlat dem, om--

Tyst, Commodus.

Dina evinnerliga intriger ger mig huvudvärk.

Han har bestämt sig.

Han kommer att tillkännage det nu.

Han tänker utnämna mig.

Det första jag gör...

när--

blir att hedra honom med spel som är majestätet värdiga.

Själv tänker jag ta ett hett bad.

Ers höghet?

Vi är visst strax framme.

- Sire. - Var är kejsaren?

Vid fronten, sire. De har varit borta i 1 9 dagar.

Sårade strömmar fortfarande in.

Min häst.

Här, herre.

En kyss?

Du har ännu en gång bevisat ditt värde, Maximus.

Låt hoppas att det är sista gången.

Det finns inga fiender kvar, sire.

Det finns alltid någon kvar som vill strida.

Hur kan jag belöna Roms störste general?

Låt mig resa hem.

Hem...

De hyllar dig, Caesar.

De hyllar dig, Maximus.

Kommer jag för sent till striden?

Du kommer för sent till kriget.

Jag gratulerar dig, min far.

Jag offrar 1 00 oxar till din ära.

Spar på oxarna.

Hedra Maximus. Det var han som vann kriget.

- General. - Ers höghet.

Hela Rom hälsar dig, och jag omfamnar dig som en broder.

Det var alltför länge sen.

- Ers höghet. - Här, fader.

Tag min arm.

Det är dags för mig att lämna er.

Var han allt Rom kunde prestera?

Det var ett lysande slag.

- General. - Lever du?

-Jag lever. - Gudarna måste ha humor.

- Gudarna älskar dig. - Valerius.

Tillbaka till lägret, general? Eller bär det av till Rom?

Hem till hustru och son och skörd.

Bonden Maximus. Det är svårt att föreställa sig.

Jord är lättare att skölja bort än blod, Quintus.

- Här är han. - Ers höghet.

Senator Gaius, senator Falco.

Se upp för Gaius. Han häller sötat gift i öronen...

och en dag vaknar man med ett enda i skallen: "Republik!"

Varför inte, Rom grundades som republik en gång.

Ja, och i en republik är det senaten som har makten.

Men Gaius låter sig väl inte påverkas.

Vad tycker ni, general? Kejsare eller senat?

Som soldat kan man alltid...

se sin fiende i vitögat, senator.

I täten för en armé vore man en ypperlig politiker.

Jag har varnat er. Nu räddar jag er.

Maximus.

Jag behöver goda män som du.

Vad kan jag stå till tjänst med?

Du vet vad det är att befalla.

Du ger order, de åtlyds och så vinner vi kriget.

Senatorer intrigerar och käbblar, smickrar och bedrar.

Maximus, vi måste rädda Rom från politikerna!

Kan jag räkna med dig när det är dags?

När din far släpper mig avser jag att resa hem.

Hem? Ingen har förtjänat det mer.

Men gör dig inte för hemmstadd, jag kanske kallar på dig snart.

Lucilla är här. Visste du det?

Hon har inte glömt dig.

Och nu är du den berömde.

Tänk om du hade varit en man.

Vilken Caesar du hade blivit!

Min far.

Du hade varit stark.

Hade du också blivit rättvis?

Jag hade väl blivit det som du lärt mig att vara.

Hur var resan?

Lång, obekväm. Varför är jag här?

Du måste hjälpa mig med din bror.

Naturligtvis.

Han älskar dig. Det har han alltid gjort.

Och...

nu behöver han dig mer än nånsin.

Nu räcker det med politik.

Nu låtsas vi att du är en hängiven dotter...

och att jag är god far.

Det är bara på lek, inte sant?

God morgon.

Jag behöver tre hästar till.

Två! Tre!

Fyra!

En! Två!

Du har kallat på mig, Caesar?

- Caesar? - Säg det igen, Maximus.

Varför är vi här?

För imperiets äras skull, sire.

Just det.

Nu minns jag.

Ser du den där kartan, Maximus?

Detta är den värld som jag har skapat.

I 25 år...

har jag erövrat, spillt blod, utvidgat imperiet.

Sedan jag blev caesar har vi haft fyra år utan krig.

Fyra fredsår av 20.

För vad?

Jag gav dem svärdet. Inget annat.

Caesar, ditt liv--

Snälla. Säg inte så.

Kom hit.

Sitt här.

Låt oss tala tillsammans...

som vanliga män.

Tala till mig, Maximus.

Jag har femtusen man i frostig lera därute.

Tretusen av dem blöder och är sårade.

Tvåtusen lämnar aldrig denna plats.

Jag kan inte tro att de kämpade och dog för ingenting.

Vad tror du, då?

Att de slogs för dig och för Rom.

Och vad är Rom?

Jag har sett mycket av världen.

Den är brutal, grym och mörk. Rom är ljuset.

Ändå har du aldrig varit där.

Du vet inte vad hon har blivit.

Jag är döende, Maximus.

När en man nalkas slutet...

vill han vara säker på att livet haft en mening.

Hur kommer mitt namn att låta i framtiden?

Kommer man att minnas mig som filosofen?

Krigaren?

Tyrannen?

Eller var det jag som gav Rom hennes sanna jag?