Resident Alien

Vår.

Fåglarna sjunger, blommorna blomstrar, solen värmer jorden

nånstans. Inte här.

Det är minusgrader ute, det snöade 3 meter förra vintern.

Och fyra frysta läskburkar exploderade precis I min bil.

Välkomna till Patience i Colorado.

Är det här den berömde läkaren vid sjön?

Ja, han har ägt stugan sen 2004. Han kommer och stannar en vecka I taget.

Ända till förra vintern. Han kom sent I december och har stannat sen dess.

Är han pensionerad, eller nåt? Vad gör han här?

Jag tror att han fiskar.

Jag befinner mig mitt I ingenmansland. En ort tre timmar från närmsta storstad

på vägar som är oframkomliga halva året.

Ingen vid sina sinnens fulla bruk skulle välja att bo här.

Såvida de inte har nåt att dölja.

- Ursäkta mig, sir. Är ni dr Harry Vanderspeigle?

- Ja, det är jag. - Jag är sheriff Mike Thompson.

Alla kallar mig Big Black.

På grund av er bil.

Ni är visst en skojare.

Det här är min vicesheriff. Liv Baker.

Ni kan kalla mig Liv.

Eller vicesheriff... Vicesheriff Liv.

- Hur kan jag hjälpa er? - Jo...

Det skedde ett mord i stan igår kväll.

Ni är ju läkare. Vi vill att ni ska ta en titt på kroppen.

- Har ni ingen läkare där som hjälper er? - Det är det som är grejen...

Offret är stans läkare... doktorn.

När Nell Armstrong blev den första människan som gick på deras måne.

Sa han att han inte blev utvald att bli den förste.

Det var bara omständigheterna.

Omständigheterna placerade honom i pilotstolen på det uppdraget.

Omständigheterna tog mig från pilotstolen på mitt.

FYRA MÅNADER TIDIGARE.

När jag först kom till jorden hade jag inte ens tänkt sätta foten på planeten.

Omständigheterna. Strandsatt på en främmande planet.

För att överleva och slutföra mitt uppdrag måste jag passa in bland människorna.

Är det nån här?

Jag har nyheter till dig, ozette.

Det finns inget som heter tystnadsplikt mellan fnask och kund.

Jag har nyheter till dig, Cozette.

När mitt skepp kraschade förlorade jag dyrbar last.

En apparat jag behöver för att slutföra mitt uppdrag.

Jag måste hitta den innan snön smälter, annars kommer nån annan att göra det.

Jag har aldrig varit inne i stan förut. Det är för riskabelt.

Dessutom har de ingen pizzeria och enligt Internet är det en mardröm att parkera.

Men här är jag nu. Min första verkliga prövning.

Att säga att min art är mer utvecklad an människorna vore en grov underdrift.

Om universum hade en skala för intelligens

så skulle människorna hamna strax under ödlorna.

Nå? Vi väntar.

Hallå, doktorn. Jag heter Ben. Jag är borgmästaren.

- Tack för att du hämtade honom, Mike. - Kalla mig Big Black.

Jag känner mig inte bekväm med det.

Tack för att ni kom. Vi fick ju stänga mottagningen

vilket har ställt till det, eftersom närmsta sjukhus ligger tre timmar bort.

Kroppen är här borta.

Av lukten att döma har hon varit död I minst sex timmar.

Vad i hela helvetet?

- Du är inte död. - Det säger du Jag sov.

Hon är inte den döda läkaren. Han är där borta.

Asta är sjuksköterskan. Hon hittade honom här I morse när hon kom till jobbet.

Jag vet att det är jobbigt för alla, men en sorgterapeut ska prata med er alla.

Bra jobbat, snöflingan. Dras det från stadsbudgeten eller jobbar han för kramar?

- Vem är du? - Harry Vanderspeigle. Jag är läkare.

Borgmästare Snöflinga ville att jag skulle titta på liket.

- Kalla mig inte för det. - Heter ni inte så?

- Jo, mer eller mindre. - Okej, det här är Sam Hodges.

Han var läkare i stan.

Abigail är hans fru. Hon har varit bortrest. Säg till när hon ringer.

Ni får nog veta. Jag gav henne ert nummer.

- Va? - Ni är ju borgmästare.

Jag vet inte hur man framför ett dödsbud.

Ge henne mitt nummer så säger jag det. Jag skiter i vilket.

- Vem var den sista som såg honom i livet? - Jag.

Jag lämnade honom här ensam, förmodligen vid niotiden.

När jag kom hit il morse var han... Jag täckte över honom med lakanet.

Det här... är

fantastiskt!

Va? Vad är det som är fantastiskt?

Ett härligt mysterium, ta reda på vad som hände. Som i "Law & Order".

- Det var roligt. - Roligt?

Ja. Jag vet vem som dödade honom.

- Vem då? - Det var han.

Vinkeln på såren, blodet på hans hand.

Han tog död på sig själv.

Varför I helvete skulle han göra det?

Jag vet inte. Jag var inte här.

Det där är en otäck jävel. Det är väl inte bara jag? Ni ser väl det?

Det kan vara okej att vara lite annorlunda.

Titta vad han gör. Vad då "chung-chung"?

Prata inte med mig.

Vänta. Säg inte att ni ska gå.

Okej, det ska jag inte.

- Vi behöver fortfarande er hjälp. - Jag ombads att titta på ett lik.

Nu har jag gjort det. Har ni fler lik?

- Nej. - Då måste jag åka.

Ni tittade på kroppen i två sekunder.

Ni kanske har rätt. Det kanske var självmord.

Men om det inte var det så går det en mördare lös.

Okej? Vi måste göra en obduktion.

Som när man skär i kroppen och tar ut organen, menar ni.

Ja, den sorten.

Passet blev insnöat igår och rättsläkaren Kommer inte förrän vägarna är röjda.

Som tur är så bor mannen som drev patologilabbet på Rutgers i stan.

Ring inte honom. Jag gör obduktionen.

Det är ju ni. Jag kollade upp er. Ni drev labbet på Rutgers.

Det är klart att jag drev labbet. Jag skämtade.

Jag är en väldigt rolig person.

Okej, bra. Jag måste sticka nu.

NI fixar det här. Eller hur?

Max?

Max? Halla där...

Släpp in mig i bilen.

Hur är det här möjligt?

Bara en på miljonen har den genetiska mutationen.

Som gör att de kan se igenom vår molekulära rekonstruktion.

Men I en stad med tusen människor

finns det en snorunge som kan se mig i min sanna skepnad.

Alltså finns det fler människor här som kan se mig som utomjording

än vad det finns pizzaslices. Människor har en term för det här.

"Otur" och "hårda bud" och "vilket jävla trams”.

Varför står du här?

Därför att jag ska assistera dig under obduktionen.

Nej, det ska du inte.

Du står fortfarande kvar.

Sam Hodges har varit min läkare sen jag var barn.

Jag går ingenstans förrän jag vet vad som hände med honom.

Okej. Du kan få stå där

och anteckna.

- Ser jag ut som en stenograf? - Vad gör du här?

Jag litar inte på dig. Du sa att han tog livet av sig. Det skulle han aldrig göra.

Han har flera skärsår i halsen. Vinkeln tyder på att de är självförvållade.

Översidan var täckt av blod, men inte nandflatan eftersom han höll i skalpellen.

Det låter toppen. Han tog inte livet av sig!

- Jag är smartare än du. - Är du tolv år gammal?

Ta inte åt dig. Det är bara ett faktum.

När du har accepterat det kan du sluta göra motstånd.

Vill du ha fakta? Du ska få två.

Du är något av ett rövhål.

- Det var bara ett. - Sam älskade sitt liv.

Han skulle aldrig ta livet av sig, och om han ända gjorde det

så skulle han fan inte hugga sig själv upprepade gånger i halsen!

Okej, om du är så smart - var skulle han hugga sig?

Förmodligen i halspulsådern!

Han var läkare. Om han ville ta sitt liv hade han skurit av sig halspulsådern.

Hur missade jag det? Jag är smartare än en ödla.

- Så du medger att han blev mördad? - Nej.

- Kallade du mig precis för ödla? - Nej.

Jag jämförde dig med en ödla.

Okej... Vi behöver inte prata medan vi gör det här.

Jag vet att du inte ville göra det här.

Så jag ville bara säga att jag uppskattar att du hjälpte oss.

Du gjorde ett bra jobb.

Du gav mig precis en komplimang.

Ja?

Jo, du vet... Pandor är så dumma.

Ibland inser de inte ens att de är dräktiga och när de föder

vet de inte vad det är och sen dödar de sina gråtande bebisar.

- Va...? - Jag jämförde dig med en ödla förut.

Det är inte så illa. Pandor är verkligen dumma.

Om du återgälda komplimangen får du nog försöka igen.

Jag gillar din bruna hy.

Jag slutar när jag ligger bra till...

Jag ska gå till 59:An och ta ett glas, om du vill följa med.

Jag måste arbeta.

Obduktionen är klar. Vad måste du göra klockan 20.00?

Jag ströp och dränkte en man för fyra månader sen

och jag måste söka igenom sjön innan nån fiskare hittar det uppsvullna liket.

Lite olika grejer...

Som du vill.

Kom gärna förbi, om du slutar vara så knäpp.

"Knäpp. Det är inte bra."

Nu måste jag träffa henne där och bevisa att jag passar in och är normal.

Men först ska jag skära ut Sam Hodges hjärna och mosa den I mina händer.

Det här är fantastiskt.

Vem är det nu som är knäpp?

Hej! Jag är Abigail Hodges, Sams fru.

Han är inte hemma. Är han här?

Ja...

Kom hon in? Vad gjorde du?

Jag la ifrån mig hjärnan för att hälsa på henne och hon sprang därifrån.

- Hon har en väldigt hög röst. - JISSES...

Sams första fru Rosie dog för längesen. Hon var som en mor för mig.

Jag behövde verkligen en.

Det är nu du ska fråga mig om min barndom.

Varför då? Jag bryr mig inte.

Det är ingen som bryr sig. Det är inte det som är poängen.

Jag stack hemifrån när jag var 16, gifte mig med en MC-kille i Denver.

Jimmy och jag separerade för fyra månader sen.

Det är därför jag bjuder dig på middag.

- Varför då? - Därför att du har en pickup.

Du kanske kan köra mig Imorgon och hämta mina saker?

- Jag bjuder på middag för mindre än så. - Hej, D'arcy.

Det har är Harry. Han är läkare och ny i stan.

- Han har hjälpt oss. - En läkare...

Just fan... På grund av Sam.

Jag beklagar, Asta. Vet de vem som gjorde det än?

Nej, Inte än?

Varför är väggarna täckta med gammal gruvutrustning?