Outlander

- Tidigare: - Följ med mig.

Jag kan inte. Mitt öde är Culloden Moor.

Om teorin är korrekt lever Jamie 20 år efter Culloden, så 1766.

Jag fann honom. "Frihet och whisky hör ihop."

Bara nån som känner till framtiden kan citera sånt som inte skrivits.

Det står vem som tryckte det. Alexander Malcolm.

Alexander Malcolm. Är det Jamie? Då kan du återvända dit.

Vi har alla våra hemligheter. Unge Willie inser det snart själv.

Vi kanske aldrig mer ses.

Kan du leva med det? Jag vet inte om jag kan det.

Du gav upp Jamie för mig. Nu ger jag honom tillbaka till dig.

Så där ja.

Du får inte gå på huvudgatan med en slarvig plastrong.

Du har fördelen av att kunna se den.

Eller så behövs det en kvinnas touch för att det ska bli rätt gjort.

- Jag säger inte emot. - En klok man.

Han är här!

Ni kan komma ut.

Stanken av tång och whisky avslöjade er.

Ingen fara, Mac Dubh, det är bara vi. Unge Ian sa att vi kunde sova här.

Vi blev av med pensionatssängarna och har sovit nära kajen.

- Gick ni genom dörren? - Jag sa att han skulle bli arg.

Visa er inte här i dagsljus. Vi får inte förknippas med er sort.

Lugn, Mac Dubh, det var kolsvart. Bara en uggla hade känt igen oss.

Nu när ni är här får ni se till att göra lite nytta.

De här ska till Arbroath.

Ägaren av Three Thistles är papist.

Leverera de här till honom.

Ni stannar inte kvar och pratar om kvinnorna eller dricker.

- Det tänkte vi inte göra. - Jo. Låt bli det.

- Litar du inte på oss, Mac Dubh? - Ni sviker mig inte.

Men ni tänker inte på er själva. Var försiktiga, det här är förräderi.

Om ni åker fast blir ni hängda.

Jag ser att patrasket är här, igen.

God morgon, Geordie. Din halsböld har vuxit, ser jag.

- Punktera den, annars blir det pest. - Det är struma och smittar inte.

Ett litet barn tycks hänga fast vid allt du säger!

Jag är anställd och tvungen att komma hit.

- Men är jag tvungen att bli hånad? - Nej, du har rätt.

- Vi menade inget illa. - Vi tycker om dig.

Jag välkomnar dessvärre inte den sortens vänskaplighet.

Ut på baksidan, fort.

- Morgonkunderna är snart här. - Ja, Mac Dubh.

Vi behöver mer sodaaska till pressarna, Geordie.

Javisst.

Kanske ikväll, innan jag går hem, du kan säga vad du önskar få gjort-

- så att jag kan göra det på vägen hit och slipper gå tillbaka?

Är det du, Geordie? Det tog tid.

Skaffade du aska ända borta i Glasgow?

Det är inte Geordie.

Det är jag.

Claire.

Du är nära.

- Du är verklig. - Du också.

Jag trodde att du var död.

Claire.

- Vad är det? - Jag trodde att jag pissat på mig.

Ingen fara, jag spillde bara ut ölstopet.

Ursäkta mig.

Det gör inget, vi är gifta.

Jag antar att vi är det.

Ja.

Det är vi.

Jag tog den aldrig av mig.

Jag vill...

Jag skulle gärna vilja kyssa dig. Får jag det?

Ja.

Jag har inte gjort det här på mycket länge.

Jag såg dig så många gånger.

Du kom till mig ofta. När jag drömde.

Ibland när jag hade feber.

Jag var så rädd och ensam och trodde att jag skulle dö.

När jag behövde dig såg jag dig, leende.

Ditt hår i lockar runt ditt ansikte.

Du vidrörde mig aldrig.

Jag kan ta på dig nu.

Var inte rädd.

Vi är två nu.

Jag säger upp mig! Jag är frikyrklig. Att arbeta åt en papist är en sak.

- En osedlig papist är nåt annat. - Geordie!

Gör som du vill med din själ, men orgier i verkstan går inte an.

För Guds skull, det är inte ens mitt på dagen.

- Jag hoppas jag inte orsakat problem. - Han återvänder. Jag ska förklara.

Gud vet hur.

Har du ett till par byxor?

Ja, här bak.

Följer du med?

Eller tycker du att det är osedligt?

Det är...

Det är väldigt trevligt att få träffa dig igen, Claire.

Jag trodde inte att...

Vårt barn?

Här.

Jag tänkte att du skulle vilja se vår dotter.

Dotter?

Vår dotter?

Hon...

- Vet hon? - Det gör hon.

- Vad tusan? - Det är fotografier.

De görs med nåt som heter kamera.

Det fångar en persons bild. Det är som att måla, men med ljus.

Om jag ska se nåt måste jag använda de här.

Bara till läsning och sånt.

I många år hade jag örnblick, men min syn är inte vad den var.

Du är lika tjusig som nånsin.

- Ser jag inte ut som en gammal man? - Självklart inte.

Åren har gått för oss båda, med allt vad det innebär.

Mitt hår har blivit lite grått. Jag färgade det.

Jag ville se likadan ut som när du senast såg mig.

Tiden spelar ingen roll, sassenach.

Du kommer alltid vara vacker för mig.

Visa mig min dotter.

Hennes namn?

Vilket namn gav du henne?

- Brianna. - Brianna...

- Ett hemskt namn för en liten flicka. - Det är inte hemskt, det är vackert.

Jag lovade dig att döpa vårt barn efter din pappa Brian.

Brianna.

Underbar. Berätta om henne. Hurdan var hon som liten flicka?

- Vad var det första hon sa? - "Hund" var hennes första ord.

- "Nej" var hennes andra ord. - Det lär de sig snabbt.

Hon var så liten.

Hon sov så bra.

Hon log i sömnen, precis som du.

Hon har ditt röda hår.

Som sin syster Faith.

Ja.

Hon är sju år där. Jag tog min läkarexamen.

- Är du doktor nu? - Kirurg.

Det har du alltid varit. Nu har du titeln också.

Här är hon hemma.

Det där är hon och Smoky, vår hund.

- Hund? Vad är det för sorts hund? - En newfoundland.

Hugger hon ved?

Vintrarna i Boston kan vara lika kalla som i Skottland.

När det är varmt gillar hon att simma.

Där är hon vid kusten med sina vänner.

Herregud. Hon simmar väl inte i den där klädseln?

Med en gosse?

Det är en bikini. Alla flickor har en sån 1968.

Om det är bikinin så försäkrar jag att den faktiskt är ganska blygsam.

Jag måste berätta en sak, Claire.

Jag har en son. Willie.

Jag har inte sagt det till nån, inte ens till Jenny.

Det var när jag var i England-

och tjänade hos familjen Dunsany.

Han... Jag kunde inte säga att han var min.

Han är en oäkting.

Jag har inte sett honom sen dess och gör det inte igen, förutom -

kanske i ett porträtt som det här.

Älskade du hans mor?

Nej. Hon dog i barnsäng.

Jag är skyldig till hennes död, inför Gud.

Kanske framför allt för att jag inte älskade henne.

Hurdan är han, din son?

Bortskämd, envis, ouppfostrad-

högljudd, brusar upp -

och stilig, duktig, livlig och stark.

- Och din. - Min.

Jag visste, när jag bestämde mig för att återvända, att du haft ett liv.

Claire, lämnade du Frank när du kom hit?

Nej. Han dog för några år sen.

När du återvände, tog han tillbaka dig då?

- Älskade han dig fortfarande? - Ja.

- Vad berättade du om mig? - Allt.

Sen pratade vi aldrig mer om det. Det var svårt för honom.

Men han älskade Brianna. Vi fick det att fungera.

Kändes det bra med honom?

Att fostra Brianna med honom kändes bra.

Han var en mycket bra far för henne.

Herregud! Värdshuset, jag glömde det.

- Glömde vad då? - Jag skulle vara där klockan ett.

Följer du med mig?

Inget kan hålla mig borta.

Efter Culloden var prins Karl jagad. Han klädde sig som kvinna-

- flydde till Isle of Skye och räddades av brodern.

- Mår han bra, alltså? - Han lever fortfarande.

Men hans liv blir inte lyckligt.

Claire.

Milady?

- Fergus? - Är ni tillbaka?

Det är ett mirakel. Gud har fått er att återuppstå.

Låt mig få titta på dig.

- Du har blivit en stilig ung man. - Ja, det har jag.

Jag trodde att jag såg ett spöke. Men det är verkligen ni.

- Vad hände? - Förlorad i strid mot rödrockarna.

Mycket modigt.

Var har ni varit alla dessa år? Vi trodde att ni var död.

Efter Culloden trodde jag att ni alla var döda.

Jag ville inte se Lallybroch drabbas, jag var ju en förrädares hustru-

så jag gav mig iväg till Amerika.

Jag behöver prata med er om vår vän mr Willoughby.

Ursäkta oss, milady.

- Blir milady kvar här? Med er? - Jag vet inte än. Jag hoppas det.

- Hur blir det med...? - Ja.

Jag har inte hunnit tänka igenom det.

Med Claire tillbaka är det kanske inte nåt problem.

Jag måste prata med Ned Gowan om det juridiska.

- Vad är det med Willoughby? - Han har druckit igen.

- Får det vara en paj? - Nej tack.