Soul

Då prövar vi nåt annat.

Från början. Var beredda. Ett, två, tre...

Ett, två, tre, fyr. Håll tempot.

Två, tre, fyr.

Ciss, blåset!

Två, tre... - Jag ser dig, Caleb.

- Rachel, det är du. - Glömt saxen, mr G.

Okej, hon har glömt saxen. - Din tur, Connie.

Ös på!

Vackert!

Hallå, vad skrattar ni åt?

Connie fångades av musiken. Det är bra.

Min pappa tog med mig till en jazzklubb, mot min vilja. Men där var det en kille...

Han spelar ackord med fyror adderade. Och så en liten...

Sen lägger han till inre röster, det är som om han sjunger.

Och plötsligt är det som om han...

...svävar av scenen.

Han förlorade sig i musiken. Han var inne i den, och tog oss andra med sig.

Och jag ville lära mig...

...att prata så.

Det var då jag förstod...

...att jag var född att spela.

Connie fattar vad jag menar. - Eller hur?

Jag är tolv.

Strax tillbaka. Öva skalor.

- Ursäkta att jag stör, mr Gardner. - Ni gör mina öron en tjänst.

Men du är bra. - Det är han inte.

- Vad gäller saken, rektor Arroyo? - Jag har en god nyhet.

Slut på deltiden. Nu är ni vår orkesterledare på heltid.

Anställningstrygghet, sjukförsäkring, pension.

Wow, vad roligt.

Välkommen in i familjen här på GS70-skolan, Joe. Permanent.

Tack.

Efter alla dessa år har mina böner blivit besvarade!

- Ett heltidsjobb. - Ja, mamma. Men jag...

- Du tänker väl tacka ja? - Jag har en plan.

Du har alltid en plan. Men du kanske behöver en reservplan också.

Det skadar inte.

Joey, du fick inte utbilda dig för att du skulle tvätta dina kalsingar i min ateljé.

Och du går runt med hål i dem.

Nu slipper du det där hopplösa gigandet. Nog behövs det fler lärare här i världen.

Tänk bara, äntligen blir det ditt yrke att spela musik!

Så du tänker väl tacka ja?

- Snälla, tacka ja. - Ja, definitivt.

Bra.

- Hallå? - Mr G, det är Curley. Lamont Baker.

Hej, Curley! Kul att höra din röst.

- Säg Joe. Jag är inte din lärare längre. - Okej, mr Gardner.

Jag är ny trummis i Dorothea Williams Quartet. Vi spelar på Half Note i kväll.

Dorothea Williams? Skojar du! Grattis!

Jag skulle dö lycklig om jag fick spela med Dorothea Williams.

Det här kan vara er lyckodag.

Där är han.

Leon stack från stan och satte oss på det hala.

Min kompis Bishop spelade visst med er i Brooklyn i fjol.

- Han sa att ni var grym. - Tja, för att vara på ett kafé.

Dorothea! Här är snubben jag snackade om. Mr Gardner ledde skolorkestern.

Säg Joe, Dorothea...miss Williams.

Ett sant nöje. Wow, helt otroligt.

Joe är Ray Gardners son.

Så vi är nere på skolorkesterledare nu?

Kom hit, lärarn. Vi har inte hela dan på oss.

Vad spelar vi?

Förlåt, jag zonade ut lite grann.

Joe Gardner, var har du hållit hus?

Jag har undervisat, skolorkestern. Men på helgerna...

Har du nån kostym? Skaffa en kostym. En bra en.

Kom tillbaka i kväll. Vi börjar nio, soundcheck vid sju.

Vi får se hur det går för dig.

Ja!

Såg du, pappa? Det är grejer, det!

Kolla där! Snart står det Joe Gardner där uppe.

Du kommer inte att tro dina öron. Jag fick giget. Ja!

Jag vet. Dorothea Williams! Fattar du?

Se dig för!

Men säg inget till mamma, okej?

Glöm skolan. Jag går i Dorothea Williams skola.

Fattar du?

Förlåt.

Vad i...?

Hallå?

Hallå?

Vad i...?

Hej! Hallå där!

Hallå.

Vad heter du, lille vän?

Joe Gardner. Det är inte meningen att jag ska vara här.

Det måste ha kommit plötsligt.

Du förstår, Joe, jag är 106 år.

Jag har väntat länge på det här.

- På vadå? - Det stora efter.

Det stora efter?

Som i livet efter detta? Är det där döden?

Det här slår min dröm om valrossen.

- Visst är det spännande? - Jag har ett gig ikväll, jag kan inte dö!

Du har inte så mycket att säga till om.

Jag dör inte när jag äntligen får min chans. Den är jag värd.

Ta mig tusan mer än värd!

- Jag drar. - Man ska nog inte gå åt det hållet.

Jag tänker inte dö precis när mitt liv har börjat.

Vad var det? Vänta!

Jag är inte klar! Jag måste tillbaka! Jag vill inte dö!

Jag är inte klar! - Spring!

Varför springer ni inte?

- Vad är det med er? - Vet inte.

Var är mina byxor?

Jag är inte klar.

Herregud! Herregud!

Förlåt, förlåt. Ursäkta.

Hjälp! Jag är inte klar, jag måste tillbaka!

Herregud!

Va?

Seså, allihop, ge mentorn lite utrymme.

Nya själar... - Trettisju, nu räcker det!

Titta hitåt, allihop. Tysta som möss.

Tysta som möss.

Vem är du?

Jag är anhopningen av alla kvantiserade fält i universum -

- i en form som din klena mänskliga hjärna begriper. Kalla mig Jerry.

Jerry, okej.

Du, är det här himlen?

- Nej. - Är det h...vetet?

- Helvetet. - Helvetet.

Tysta som möss.

Lätt hänt att man vänder om. Det här är Det stora före.

- Det stora före? - Vi kallar det Du-seminariet numera.

- Helvetet. - Nej, du är här!

- Betyder det att jag är död? - Inte än. Kroppen är i vänteläge.

Det är komplicerat. Jag hjälper dig tillbaka till din grupp.

Seså, små själar. Kom hit.

Välkommen till Du-seminariet.

Nu väntar nåt alldeles extra.

- Märkligt. Fel summa. - Förlåt?

Det saknas en själ. Fel summa.

Första anhalt är Livliga paviljongen.

Ni fyra, in med er.

Ni fem får bli tystlåtna. - Ni två också.

- Är det så man får personlighetsdrag? - Javisst, trodde du att de var medfödda?

- Hur kommer de till jorden, då? - Genom jorden-portalen.

När de har fått hela sin personlighet.

Hallå? Hallå?

Hej då!

Vänta, vänta!

Du går ofta vilse.

Okej, mentorer! Leta upp era namn här.

- Jerry, här kommer en vilsegången mentor. - Tack, Jerry.

Jag tror inte att jag ska vara här.

Jag förstår. Mentorskap är inte för alla. Du får mer än gärna hoppa av.

Vid närmare eftertanke låter det kul med mentorskap.

Roligt att höra. Nu tar Jerry över.

- Tack, Jerry. - Gå vidare till Jerry. - Tack, Jerry.

Heter alla Jerry?

Lycka till!

- Jerry, vi har ett problem. - Hej, Terry.

Summan stämmer inte.

Betvivlar jag. Det har inte hänt på århundraden.

151 000 själar går in i Det stora efter varje dag.

Det blir 105,2 själar i minuten.

1,75 själar i sekunden.

- Och jag räknar varenda en. - Jag vet.

Det är mitt jobb att hålla koll på det. Jag är kamrer.

Och vi tycker att du sköter dig jättebra. - Eller hur?

- Absolut. - Ser fint ut, tycker jag.

Jag räknar alltid. Jag räknar i detta nu.

Du har blinkat fem gånger. Sex.

Räkenskaper är ditt jobb, så du kan väl lösa problemet?

- Det kanske jag gör. - Strålande.

- Hej igen, Terry. - Gör dig inte till.

Okej, då ska vi se...

A...

Hallå där, mentorer!

Jag heter Jerry och är rådgivare här på Du-seminariet.

Du minns det inte, men du har varit här förut.

Förmågan att glömma födelsens trauma är en av universums finaste gåvor.

Här på Du-seminariet får alla nya själar unika och individuella personligheter.

Jag är en älskvärd skeptiker. Försiktig men färgstark.

Jag är en lättretlig panelhöna som är farligt nyfiken.

Jag är manipulativ och megaloman och oerhört opportunistisk.

Den här kan bli jobbig, men det är jordens problem.

Som du märker saknar de här själarna nåt.

Vad är det som ska in här? Själarna behöver sin gnista.

Här kommer du in i bilden.

Kanske hittar du deras gnista i Salen med allting -

- där bokstavligen allt på jorden kan inspirera.

Eller kanske föredrar du Du-salen -

- med ett urval av ögonblick från ditt eget inspirerande liv.

Och vad är gnistan för nåt?

Jag vet att ni är ivriga att sätta i gång. Lycka till, hoppas ni hittar gnistan.

Hitta gnistan!

Wow, det var informativt.

Dags nu för min favoritdel av programmet.

Att para ihop mentor och själsfrände!

Vår första mentor är Maria Martinez.

Maria, kom hit ner.

Maria var specialist på sällsynta sjukdomar.

Jag är botad. Jag är botad!

Hon ska paras ihop med en av mina favoriter: själ nummer 108 210 121 415.

Grattis. Kila i väg!

Nästa mentor är Björn T Börjesson.

Dr Börjesson är ansedd barnpsykolog och tilldelades nyligen Nobelpriset.