Outlander

- Tidigare: - Jag återvänder inte utan unge Ian.

Röva inte bort mig!

- Han hade skrinet. - Behåll honom. Bakran gillar gossar.

Det fanns tre safirer, men nu är det bara två.

- Min morbror kanske tog juvelen. - Det ville du inte säga. Det är teet.

Jag sa ja till guvernörens fest.

- Mr Campbell? Är er syster här? - Ja.

Var fick ni tag på den vackra ädelstenen?

Din syster ska spå personer. Vad betyder orden?

En skotsk kung när ett barn dör, som är 200 år gammalt.

Kapten Leonard är här.

- Ni anklagas för mord. - Hitta unge Ian.

Jag var död. Allt runt mig var förblindande vitt.

Det hördes ett svagt ljud, som änglars vingslag.

Jag kände mig fridfull och utan kropp.

Fri från rädsla, fri från vrede, fylld av en stillsam lycka.

Skynda på!

Varför stannade vi?

- Hur kommer man till slavarna? - Följ stigen.

Vänta vid vägen. Om jag inte återvänt i gryningen frågar ni vid huset.

Ja, frun.

- Claire har varit här. - Jag hoppades på mr Willoughby.

- Han kan ha råkat illa ut. - Han är listig.

Vi kan inte göra nåt för honom. Vi är inte bekanta med ön.

Från milady. Milord greps av kapten Leonard.

- Vi måste till Artemis och få hjälp. - Det finns ett annat sätt.

- Jag måste gå. Vänta här. - Jag är din hustru, och följer med.

Ian?

Ian?

Ian?

Trots ditt pladdrande nämnde du inte moster Claire.

- Vad har hon med det här att göra? - Hon var ute efter skatten. Varför?

Hör du dåligt? För att kunna betala en skuld.

Du ljuger. Hon ville ha safiren. Hon kände till profetian.

Jag är trött på dina dumheter. Låt mig vara eller gör det, din häxa!

Jag lovar, jag tänker sprätta upp dig!

Hercules hittade just nån.

För bort honom, fort.

Släpp mig!

Hercules!

Geillis. Ursäkta, det är sent.

Jag blev avsläppt och gick fel när jag försökte hitta huset.

Du är välkommen när som helst. Vi är vänner.

Jag ber om ursäkt för min betjänts hårdhänthet.

Han måste ha trott att du var en inkräktare.

- Varför är du här? - Jamie greps.

- För vilket brott? - Nån har anklagat Jamie för mord.

Självklart är han oskyldig. Nu är de ute efter mig också.

Du måste vara utmattad. Kom hit och sitt ner.

Synd att ni inte kom vilse och hamnade i Havanna.

Ni är munter för att vara en fånge. Att ta sig hit var svårt, vi är få.

Nu är vi här, men inte länge. Ni förs snart hem, till rättegången.

Halt, löjtnant.

- Vi tar hand om mr Fraser. - Vem har beslutat det?

Ers excellens, jag ber er återlämna den här mannen till mig.

Han anklagas för mord och förräderi. Han ska till rättegången i Skottland.

Naturligtvis.

- Låt mig få titta på efterlysningen. - Jag har den inte, ers excellens.

Har ni inte efterlysningen? Vad har ni då, löjtnant Leonard?

Ursäkta mig. Kapten Leonard.

Ni får ursäkta, jag inte är van vid flottans liberala användande av rang.

Armén ser mer traditionellt på den saken.

En befälsgrad ges bara när den har förtjänats.

Ni kan inte visa efterlysningen. Vad stöder det mannen anklagas för?

Ni kan väl visa upp nåt bevis när ni berövar honom hans frihet?

En av mina besättningsmän såg mannen i Edinburgh.

- Han kan intyga gärningarna. - Jag förstår.

Har vittnet intygat det skriftligt och svurit inför en domare?

- Har ni det skriftliga intyget? - Jag kom just hit...

Löjtnant... kapten, har ni varken efterlysningen eller intyget?

Inte griper ni en brittisk undersåte på grund av manskapets skvaller?

Ers excellens, jag är säker på anklagelsen och mannens identitet.

Jag är befälhavare på Porpoise och har laglig rätt att gripa honom.

Ja, kapten. Om han grips till havs.

Men er auktoritet upphör vid vattenbrynet, och min börjar där.

Så länge jag inte sett efterlysningen förblir den här mannen fri.

- Ers excellens... - Tack, löjtnant Leonard.

Jag tycks stå i skuld till dig igen, för att du räddade mitt liv.

Vi har båda stått i skuld så många gånger att jag har tappat räkningen.

Till nästa gång, då. Farväl, John.

Farväl, Jamie. Lycka till.

Sen kom Jamie och jag hit, till Jamaica.

Ingen dålig historia. Men du utelämnade en detalj.

- Varför är du här? - Jag berättade det just för dig.

För 25 år sen dök du upp från ingenstans i mitt liv.

Nu står du återigen vid min tröskel.

Det är märkligt hur ödet för oss samman.

Jag har aldrig träffat nån annan resenär, bara dig.

Det finns ett band mellan oss, nåt som inte ens du och Jamie har.

- Jag antar det. - Jag blev din vän och sänkte garden.

Jag offrade allt för dig, men trots det ljuger du för mig.

- Du har ljugit sen vi träffades. - Jag ljuger inte.

Det var du som förgiftade Colums tankar.

Du vände honom mot Dougal och mot upproret.

- Du gör allt för att stoppa mig. - Stoppa dig från vad då?

Från att slåss för en skotte på tronen.

Det har jag inte gjort. Karl Stuart fick sin chans.

Han hör till det förflutna. Jag pratar inte om prinsen.

Jag pratar om den nye kungen.

Geillis... Jag vet inte vad du menar.

- Jag blev lika chockad på festen... - Spela inte dum, Claire!

Du kände till siaren från Brahan och safirerna.

Att jag var nära att befria mitt folk från engelsmännens tyranni.

Mitt hemland ska återfå den storhet som Gud avsett!

Jag går nu.

- Stoppa henne. - Rör mig inte!

Det här är inte Cranesmuir, Claire. Endast sanningen kan rädda dig.

- Vad vill du få höra? - Varför har du förföljt mig alla år?

Jag har inte varit i den här tiden under 20 år.

Fler lögner.

Alldeles före Culloden återvände jag till min egen tid, 1948.

Du skulle aldrig lämna din älskade Jamie.

Jag ville inte. Han tvingade mig, för vi visste vad som skulle hända.

Jag tror dig inte. Inte ens krig kunde skilja er åt.

Jag var gravid!

Gravid? Och du lämnade din make?

Jag måste, för mitt barns säkerhets skull.

Du vet hur det var efter 1745. Blodsutgjutelsen, utrensningarna.

Hon skulle växa upp i min tid, i Boston.

Sen återvände jag till Jamie, för några månader sen!

Har du färdats genom stenarna tre gånger och överlevt det?

Jag har läst bättre i Mills & Boon. Du får henne. Gör vad du vill.

Jag har bevis! Titta här.

Det här är min dotter.

Hur skulle jag kunna vara med där om jag inte talade sanning?

Hon ser bekant ut. Vad heter hon?

Brianna.

Du träffade henne på universitetet i Inverness 1968.

Ja, jag träffade henne.

Hon var på White Roses-mötet och senare på puben. Din dotter?

- Vi var där när du for via stenarna. - Du ropade mitt namn.

Jag ville berätta om häxrättegången. Jag försökte varna dig.

- Då måste du ha sett... - ...din make.

Ja. Det som återstod av honom.

Han var en av mina favoriter. Stilig. En underbar man.

Offer är nödvändiga, Claire. För sakens skull.

Jag behövde inte offra när jag passerade igenom.

Hur gjorde du det?

Jag vet inte.

Jag tror att det har att göra med vem som finns på andra sidan-

och drar dig till dem.

Det kanske stämmer. Men jag föredrar blod.

En flicka kan inte vara försiktig nog.

Ett 200 år gammalt barn. Kan man tänka sig.

Kära vän, jag har varit monstruös. Men du kan förstå det.

Våra vägar korsas olycksbådande. Det skrämmer mig.

Det har inte varit lätt för mig. Att skilja vän från fiende är svårt.

Men nu inser jag att vi förts samman av krafter starkare än vi själva.

Jag drar mig tillbaka nu.

En tjänare visar dig till ett gästrum där du kan stanna så länge du vill.

Ian!

Claire! Fergus underrättade John Grey.

- Är allt väl med dig, sassenach? - Ja. Geillis har unge Ian. Kom!

- Vilket håll, sassenach? - Den vägen, mot trummandet.

Jamie!

Willoughby?

De är med mig.

- Vad gör ni här? - Jag är med fröken Campbell.

De här goda människorna fick veta att hon har gåvan och bjöd in henne.

Margaret?

Hon är den första kvinna som ser mig, den man jag är.

Jag ser henne.

Vi vill vara tillsammans. Efter natten far vi till Martinique.

Vi ska skapa oss ett hem där.

- Har du sett Ian? - Det har jag inte.

Margaret kanske har det. Han är hos fru Abernathy.

- Margaret. - Frun! Jag blev glad när jag såg er.

Jag blir glad av att se dig. Du verkar lycklig.

Margaret, kan du säga var fru Abernathy är?

Jag ser er i en dödens fruktträdgård som har såtts med blod.

Jag ser haren.

Herregud!

Jag ser en fågel på en fönsterbräda.

Han sjunger för er när ni är sorgsen.

Men ni hör honom.

Jag visste att det var du. Min far. Jag har drömt om dig.

Jag älskar dig. Dig också, mamma.

Nej... Monstret. Låt det inte ta mig! Hjälp mig!

- Margaret! Vad pratar du om? - Abandawe!

Du har sagt det till mig förut. Grottan, eller hur?