Creature from the Black Lagoon

Översatt av Vajnis

"I begynnelsen, skapade Gud himmelen och Jorden."

"Och Jorden var utan form, och tom."

Det här är planeten Jorden, nyligen född...

...snabbt svalnande från en temperatur på 3500 grader till ett par hundra...

...på mindre än fem miljarder år.

Värmen stiger och möter atmosfären, molnen tar form...

...och regn öser ner på den hårdnande ytan i otaliga århundraden.

De aldrig vilande sjöarna stiger, hittar jämlikar, stängs in.

Nu, i deras varma djup, börjar livets mirakel.

I otaliga varianter, uppstår liv, och förändras, och går upp på land...

...lämnar spår efter sin existens, hur dom kämpat för sin överlevnad...

...och av deras eventuella slut.

Spåren av liv finns skrivna på land...

...där, 15 miljoner år senare, vid Amazon-flodens högsta punkt...

...människan försöker tyda spåren.

Tomas! Tomas!

Snälla.

Vad är det där, dr Maia?

Jag vet inte, Luis. Har inte sett nåt sådant förut.

Är det viktigt?

Ja. Jag tror det. Mycket viktigt.

Vi tar en bild till. Sen gräver vi ut den.

Jag åker till Morajo Bay, till institutet.

- Ni väntar här i lägret. - Är ni borta länge?

Länge nog för att ta reda på vad det är...

...och få hjälp med att gräva ut resten av skelettet.

Jag vill ha en man i lägret jämt. Luis, du ansvarar för det här.

Ni har säkert skrämt bort all fisk.

På djupet han jobbar på, hör fisken inte ett smack, tro mig.

Där är han. Ser du honom?

- Vad väntar han på? - Han justerar tryckförändringen.

Nu kommer han.

- Hej. - Jag har en överraskning åt dig.

Jaså?

Carl Maia!

- Det kan inte vara ni! - Vad som är kvar av mig, dr Reed.

Jag hörde att du var uppe i Amazonas och grävde efter gamla skelett.

Och att du gjorde nån undersökning, för ett aquarium i Kalifornien.

- Vad gör du i Brasilien? - Vi har varit i institutet ett tag nu.

Vi letar efter exemplar på lungfisk.

David, du ser fortfarande inte ut som en iktylogist.

Ur geologens synvinkel. Han väntade sig en gammal professor med skägg.

Jag trodde han förändrats sen han han var min student.

Ge mig din axel, Kay.

Är ni två gifta än?

Nej. David säger att vi ändå alltid är tillsammans. Då spar vi pengarna.

- Två lever billigare än en, väl? - Det är vad jag säger åt honom, Carl.

Jag väntar på att hon ska få högre lön. Då har hon råd med mig.

Kom nu, så åker vi i land. Kul att se dig igen, Carl.

Visa honom vad du har med dig, Carl.

Jag fann det här i kalkstens- fyndighet från Devon-perioden.

Jag hoppades att marinlivs-experter kunde göra en identifiering.

- Jag har aldrig sett något liknande. - Titta på simhuden mellan fingrarna.

Vi kanske vet mer när vi hittat resten av skelettet.

- Då skulle jag vilja vara där. - Jag med.

Vad tror ni om er chef? Tror ni han är intresserad?

Williams? Finns det en chans till publicitet, försök hålla honom borta.

Publicitet ger ekonomiskt stöd. Utan pengar blir det ingen forskning.

Stämmer. Om inte dr Williams grävt fram stålarna, vore vi inte här.

- Var finns den här? - På institutet.

Här är den, mina herrar.

Exakt som jag hittade den.

- Det är otroligt. - Det är ofattbart!

Kan den möjligen tillhört en människa från Pleistocen?

Den har antagligen suttit på ett amfibiedjur, Mark.

Ett som tillbringade en stor del av tiden i vatten.

Hur förklarar du fingerstrukturen, uppenbarligen avsett för bruk på land?

- Vad tror ni, dr Matos? - En sak är säker.

Vad det än var, var den mycket kraftfull.

Och ni tror att ni kan hitta resten av fossilet?

Så fort jag får ihop en lämplig expedition.

Ja, varför gör vi det inte till vår expedition?

Det faller under vår typ av forskning, eller hur, David?

Ja, absolut. Mer och mer inser vi värdet av den marina forskningen.

Titta här borta.

Lungfisken - bryggan mellan fiskar och landdjur.

Naturen försökte så hårt få livet i haven, upp på land.

Den här misslyckades. Han har inte förändrats på miljoner år.

Men här...

Här har vi en ledtråd till svaret.

En dag kommer rymdskepp färdas till andra planeter.

Hur kommer människan överleva på dessa planeter?

Atmosfären kommer vara annorlunda, trycket kommer vara annorlunda.

Genom att studera den här och andra arter...

...lär vi oss hur livet utvecklades och anpassade sig till att överleva.

Med den kunskapen, kanske vi kan lära oss anpassa oss...

...till en ny värld i framtiden.

Vackert tal, David. Men det finns ändå en praktisk sida.

Om jag låter mer som bankir än forskare...

...försök minnas att det kostar pengar att driva ett sådant här institut.

Ett fynd av stor vikt, kan vara av stort finansiellt värde för oss.

- Din styrelse kan inte misstycka. - Verkligen inte.

Dr Maia, du har fått ihop din expedition.

Bra.

Vi åker till Manaus i morgon bitti. Därifrån tar vi en båt uppströms.

Nej. Tomas!

Nej. Nej... Nej!

Det är så varmt.

Och varmare lär det bli.

Kunde inte Maia hitta något bättre än den här skorven?

Jag tror inte många skepp vill åka så här långt uppströms.

Vi väntade oss inte direkt "Île de France" heller.

Är ni inte nöjda med Rita?

- Vad doktorn menar, Lucas... - Jag vet vad han menar.

Men vilken nytta gör en flott båt att frakta fisk med här i Amazonas?

Hur trivs ni i den bästa hytten, ms Lawrence?

- Jag älskar den. - Bra.

Nu har vi i alla fall ett labb, så som det är.

- Hoppas vi får användning för det. - Jag blir besviken om inte.

Då utgår vi från att dr Maias fakta är väl grundade.

Dr Maia är forskare, ingen spågumma. Hur kan han garantera något?

För mig verkar det som om en forskare måste ha både visioner och tillit.

Det var inte menat som personlig kritik, doktor.

Det är bara det att jag alltid ser fram emot att lyckas.

Och jag som tyckte Mississippi- floden var imponerande.

Det är en ringlande bäck jämfört med Amazon-floden.

Exakt så här var det för 150 miljoner år sedan, under Devon-eran.

- Låter som världens begynnelse. - Det är det.

Djuren här växer som dom gjorde i Devon-skogarna.

Myrsloken är en bjässe med en björns styrka.

Tusenfotingen blir 30 centimeter lång.

Amazon-råttan blir stor som ett får.

- Det är otroligt! - Det är sant.

Glöm inte bort våran kattfisk.

Här blir dom över 2,5 meter - och är rovdjur.

Som allt annat i den här djungeln. Alla är rovdjur.

Dr Maia säger att vi ska kasta ankar om ett par timmar.

Ni kanske ska vila lite?

En gång till, Lucas.

Vi måste vara säkra på att killarna hör oss.

När vi ankrat, tar vi en roddbåt.

Luis!

Tomas!

Luis!

- Konstigt att dom är borta. - Kan dom vara ute och jaga?

Jag gav strikta order om att en av dom skulle stanna i lägret.

- Kom. - Stanna här, Kay.

Tills vi vet vad som står på.

Luis!

Vad kan ha hänt?

Jag förstår ingenting.

Det finns bara en förklaring. Området kryllar av vilda djur.

Jag tror på jaguar. Jaguarens klor, gör sådana märken.

Var är Kay?

Kay!

- Vad har hänt? - Det har uppstått problem.

Vi går tillbaka ombord, Kay.

Ett världsomskakande fynd, verkligen.

Åtta dagar, och allt vi grävt fram är nog med sten för att göra en väg.

Fått nog, Mark, eller gräver vi vidare?

Jag säger till när jag fått nog.

Vi misslyckades. Det är vad folket tror.

Carl, har du någon aning om vad bifloden mynnar ut i?

Mina män sa att det var en lagun vid slutet på den.

Vad tänker du på?

Jag tänkte bara, att någon gång i det förflutna...

...kan en bit av banken här brutits loss och fallit i floden.

Efter hundratals, kanske tusentals år har strömmen brytit sig igenom.

Finns det ett stopp på bifloden, är det där vi hittar fler fragment.

Vi kanske rent av hittar resten av fossilet.

- Det är ju en teori. - Är det något fel på den?

Även om Davids teori är korrekt, är chansen att vi hittar något liten.

Forskningen tar alltid chanser. Varför inte prova?

- Vi kan vända misslyckande till succé. - Det är bara en sak, Mark.

Ge oss in på outforskad mark med en kvinna.

Jag är inte rädd, David, och vi har kommit så långt.

Jag vet, men... Jag minns vad som hände Carls män.

Så låter inte en hängiven forskare.

Hängivelse, betyder inte riskera andras liv.

Kay är kapabel att klara sig själv.

Vi vet inget om denna lagun.

Jag kan berätta en sak om stället.

Mina män kallade det Svarta Lagunen - ett paradis.

Dom sa också att ingen kommit tillbaka för att bevisa det.

Vi gör det.

- Åh, David. - Jag menade inte att skrämma dig.

Vet inte varför jag hoppade till.

- Dom där vrålen hjälper inte mig. - Det är Guariba-apor.

Ångrar du att vi åkte hit?

Du förstår inte arterna så bra, doktor.

Ge mig tid. Jag trodde jag klarade mig bra...

...med tanke på att vi bara varit tillsammans i sex månader.

Hur lång tid tror du att du behöver?

Som jag ser det, typ...en livstid.

Det där var rätt svar.

Vi kanske inte har en livstid på oss.

I så fall...

Menar du att den faktiskt fungerar?

Jajamän.

Det är ett mycket positivt vapen, harpungeväret, lätt att använda.

Det är bara att sikta och trycka av.

Vad ska du skjuta på?

Spelar det någon roll?

- Kan du köra lite saktare? - Lätta på gasen lite, inte för mycket.

- Ge mig båtshaken. - Det går bra på den här sidan.

Det blir nära här framme.

Det är omöjligt!

Men jag, Lucas, klarar det! Va?

Den Svarta Lagunen.