Outlander

att Jamie lever 20 år efter Culloden.

En del av mig vill inte hitta honom. Då återvänder du till Boston.

- Jag tror att de här tillhör er. - Jag trodde att de var borta.

Claire?

- Det är sjukhuset i Boston. - Dr Randall.

- Jag bokade operationen. - Du klarar det. Håll mig underrättad.

- Frihet och whisky hör ihop! - Jag citerade det för Jamie.

- Vi hittar honom. - Mrs Graham varnade mig för det.

Att jag skulle jaga ett spöke. Det är dags att åka hem.

- Suturerna är på plats. - Vi är klara. I med kompresser.

Vänta. Jag ser mer nekros undertill.

- Blodtrycket är 80. - Vi måste stoppa blödningen.

Först nekrosen, sen stoppar jag blödningen. Tången.

- Det är nere i 70. - Två sekunder.

- Vi har inte två sekunder. - En, då.

Saxen.

Klart.

Tången.

Jag ser blödningen. Klämma.

Stryp det.

75 och ökande.

Saxen.

I med kompresser.

"Lyssna, barn. Nu ska ni få höra om Paul Reveres midnattsritt."

Vi har alla hört Longfellows dikt. En avgörande natt, den 18 april 1775.

En för landvägen, två via havet.

Vår hjälte varnade för britternas attack.

Sen, alldeles själv, stod han för räddningen.

Men, det är en lögn.

Revere red, men han hade sällskap.

Av två män. William Dawes och Samuel Prescott.

Revere tog sig till Lexington, men tillfångatogs av rödrockarna.

Det var Prescott som genomförde uppdraget.

Men hans namn är inte ihågkommet. Varför?

Revere hade ett bättre bokförlag.

Efter jullovet fortsätter vi undersöka hur prosa-

- kan påverka vår uppfattning av historien.

Ha ett trevligt jullov.

Ms Randall, några ord.

Det går dåligt för dig. Det kan inte vara en överraskning.

Jag pratade med andra professorer. Det är inte bara historia.

- Jag kanske inte är så smart? - Då skulle du inte vara vid Harvard.

Din pappa var mer än en kollega, han var min vän.

Jag har alltid känt ett ansvar för dig.

Förra terminen fick du lysande betyg. Vad är det som har hänt?

- Du kan prata med mig. - Allt är bra.

Du måste vända på det, Brianna. Annars är din framtid här i fara.

Du ser ut så där igen. Som när du kom hem från Skottland.

Tänker du nånsin berätta vad som verkligen hände där borta?

Det finns inget att berätta.

- Träffade du en man, lady Jane? - Inte precis.

Jösses! Jag fattar inte att du inte ville säga det till mig.

Nå?

Det var nån. Från mitt förflutna.

- Är han skotsk? - Så skotsk som de kan bli.

- Det låter seriöst. - Så seriöst som det kan bli.

Vad hände?

Vi gick skilda vägar.

Jag hoppades att vi skulle kunna finna varandra igen, men...

- Ödet ville nåt annat. - Fan ta ödet.

Operationsrapporterna som doktorn bad om.

Jag har stämplat ut. Vi ses i morgon, Joe.

Fortsättning följer.

Jag har kommit ända hit. Nu finns det ingen återvändo.

Det här är det dummaste jag gjort eller det mest lysande.

- Det blir 2,50. - Behåll växeln.

Professor Brown berättade.

- Du går inte ut! - Du lyssnar inte!

Vad är det?

God jul.

Titta vem som är här.

Roger? Vilken trevlig överraskning. Vad gör du i staden?

Jag borde ha skrivit. Det här är en dålig tidpunkt.

Nej, inte alls.

- Brianna och jag bara... - ...grälade.

Brianna har bestämt sig för att sluta vid Harvard och flytta.

Jag har rätt att fatta det beslutet.

Dekan Tramble ger dig platsen tillbaka.

Nej! Du lyssnar inte! Jag behöver en paus.

Trodde du att jag skulle återvända till Boston och vara den jag var?

Jag försökte, och det fungerar inte.

Jag måste gå. Ursäkta mig, Roger. Det var trevligt att träffas.

Vi får ses i morgon.

Ursäkta, Roger. Låt mig få ta din rock.

- Tack, men jag bör åka till hotellet. - Nonsens. Du stannar här.

- Har du varit i Inverness igen? - Nej.

Pappa är död och det finns inget där för mig förutom böcker och damm.

- Din första jul utan kyrkoherden. - Ja.

Han tyckte om att ge julklappar till barnhemmet.

Vi sjöng "Dagen är kommen" för barnen.

Sen åt vi mrs Grahams plumpudding.

Det är ett skäl till att jag reste.

Jag vill prova på en amerikansk jul. Kanske skapa egna traditioner.

Vi läste "En julsaga" för Brianna varje år.

Tills hon blev för gammal för det, eller Frank och jag blev det.

Du tycks dras till våra familjegräl.

Grälade ni? Det märkte jag inte.

Du är inte här bara för en amerikansk jul, eller hur?

Är det så uppenbart?

Jag är glad att du är här. Brianna behöver prata med nån.

Du är den ende som förstår vad hon gick igenom i somras.

Hon håller masken bra.

Till slut har det nog drabbat henne.

Får jag hälla upp en whisky åt dig?

Gärna.

Jag har nyheter som kanske får dig att le.

Det vore trevligt med lite goda nyheter.

Jag är historiker. Det är det jag sysslar med.

Jag gräver vidare. Jag är som en hund med ett ben.

Vad pratar du om?

Jag hittade honom.

Jag hittade en artikel från 1765 i tidningen Forrester's.

Den vill få bort restriktionerna för import av sprit till höglandet.

Titta på den här meningen.

"Det är känt sen länge att frihet och whisky hör ihop."

I hotellbaren i Edinburgh sa du att du citerade det för Jamie.

- Tror du att han skrev det här? - Ja.

Titta. Även i artikelns början.

Dikten igen, mot den härskande klassen:

"Ni riddare och herrar över våra städer och grevskap..."

Det är en dikt av Robert Burns. Vem som helst kunde veta det.

Burns var bara sex år gammal 1765. Dikten skrevs 21 år senare.

Bara nån som kände till framtiden kunde citera sånt som inte skrivits.

- Det finns ingen författare. - Det står vem som tryckte det.

Alexander Malcolm. Det är Jamies mellannamn.

Var han tryckare?

Han bodde i Edinburgh 1765.

Enligt den parallella tiden i kalendrarna var det för ett år sen.

- Jag bad dig inte göra det. - Jag trodde att du ville veta det.

- Det vill jag inte. - Jag ber om ursäkt.

Jag kunde ha levt resten av livet utan att veta det.

För tjugo år sen stängde jag dörren till det förflutna.

Det var det svåraste jag nånsin har gjort.

När du sa till mig att han överlevde Culloden -

började jag hoppas.

Jag kan inte gå igenom det en gång till.

Det här är inte bara hopp, det är verkligt.

Du kan bege dig till Jamie.

Lämna Brianna, med allt som hon går igenom nu?

Hur skulle jag kunna göra så mot henne?

Jag är hennes mor, hon behöver mig. Jag kan inte överge min dotter.

Hur kan jag hjälpa till? Kan jag göra nåt?

Säg inget till henne. Det skulle bara röra till det.

Jag säger inte ett ord.

Jag vet att du menade väl, Roger.

Tack för en trevlig måltid.

Jag drar mig tillbaka nu. Lite jetlag, dessvärre.

Vad är det här?

En vän, Horace Thompson, bad mig titta på det.

En vacker kvinna. Vuxen.

Kanske närmare 50 år.

Skickade han ett över 150 år gammalt mordoffer?

Du har bara fel med ungefär 50 år.

Horace är antropolog och söker efter dödsorsaken.

Varför tror du att hon blev mördad?

Jag vet inte.

Hon är från en grotta i Karibien. Föremål hittades intill henne.

Titta här. Du hade rätt.

- Bruten nacke? - Mer än så. Benet inte bara bröts.

Det finns plana frakturer genom centrum.

Nån försökte hugga av hennes huvud med ett trubbigt blad.

- Hur visste du det? - Hon bara kändes så.

- Hittad i en grotta, sa du? - En hemlig slavbegravning, tror de.

Men hon var inte en slav. Hon var inte svart.

Titta på skenbenet. Kort i förhållande till lårbenet.

- Benindexet. - Den här kvinnan var vit.

- Benen ljuger inte. - De berättar allt.

Vad sägs om att du berättar om din man i Skottland?

Han är...

Han är Brees far.

Jag berättade det för henne när vi var i Skottland.

Det är därför hon har det så kämpigt just nu.

Jag är glad att du berättade det. Det förklarar mycket.

Älskar du honom fortfarande?

Jag slutade aldrig.

Ingen trodde att du och Frank var Ozzie och Harriet.

Jag har sett dig leva ett halvt liv i 15 år.

Om du får en till chans till kärleken ska du ta den.

Brianna kommer att förstå.

Tack, Joe.

Hon måste få återförenas med honom, oavsett kostnaden.

- Även hennes liv? - Ja, Barnabas.

Så gärna ville hon vara med honom. Det är svårt för dig att förstå...

Skämtar du, "Dark Shadows"?

Barnabas har förlorat Victoria. Chris tror han ska bli en varulv.

Elizabeth tror att hon kommer bli levande begraven.

Vad skulle Oxfordkollegorna säga om att du tittar på tv på dagarna?

De där grottmänniskorna förstår inte huset Collins vedermödor.

Jag beklagar det som hände igår.

Jag borde inte ha dykt upp utan förvarning.

Jag är glad att du gjorde det.

Jag kom hit för en amerikansk jul.

Och hummerrullar och Boston cream pie, så klart.

Jag tror att jag vet vem som kan hjälpa dig med det.

Det är en sak för min pappa på Harvard idag.

En docentur ska få hans namn. Vill du följa med?

Om vi går dit tidigt kan jag visa dig den heliga platsen.

Det vore en ära.

Men vi kan titta klart på det här avsnittet först.

Det här är Robinsonpelargången, ett av få exempel på nygotik här.