Millennium

TUA-35-Heavy. Gå ner på 3000 fot.

Minneapolis, TUA-35-Heavy går ner till 3000 fot

Uppfattat, TUA-35-Heavy. Vilken är er position?

Var tusan är vi, Ron?

38 km rätt syd under inflygning. På 5000 fot under nedstigning.

- 3500! Vilken är er kurs? - Vad är det med honom?

- Minneapolis, vår kurs är noll... - TUA-35...

Repetera, Minneapolis.

- Jesus! Dyk! - Herregud!

Vi slog i honom!!

Minneapolis, detta är TUA-35.

Vi har ett nödläge. Vi har kolliderat med ett plan, såg ut som en DC-10.

Trean och fyran stannar. Stryper bränslet till trean.

Vi störtar! Jag repeterar, vi störtar!

- Hur mycket av vingen finns kvar? - Gå och se efter, Ron!

Jag är Kevin Briley från Minneapolis-kontoret, mr Smith.

Du sköter inte ditt jobb. Samla dem i ett rum någonstans.

Inga uttalanden förrän jag är tillbaka.

Nu sticker vi.

Svensk text: Pepe Henrikson, IFT

- Var störtade DC-10:an? - 16 kilometer söderut.

Jerry, Eli. Åk dit och titta. Tom och jag går ner här.

- Bill! - Ja?

Vi hämtar svarta lådan. Vill du titta på den sen?

Jag var på DC-10:ans nedslagsplats. Det är värre än här.

- Vad hände här? - Han lyckades plana ut.

Det finns bara tre motorer, en slog ner söderut.

- Så han tappade en del av vingen? - Ja, vi tror det.

Vi har börjat med flygrutten. Polisen har slutat flytta saker.

Men... vi tror inte detta är ett konstruktionsfel.

- Finns det några siffror än? - Ja, ett ögonblick.

354 passagerare, 13 i besättningen. an hade 264 och 11.

- Var försiktiga med vingsektionen. - Har ni hittat cockpitbandet?

Ja, men den är illa tilltygad. De jobbar med den nu.

Jag vill ha en kopia innan du skickar den till Washington.

Jag ska säga till dem, men den kommer nog inte att bli bra.

Det är en fånig regel.

Varför ska pojkarna i Washington höra det först?

Jag måste höra vad de hade emot sig efter kollisionen.

De gjorde säkert sitt bästa. Det gör de alltid.

- Är ni från Rogers grupp? - Jag är dr Arnold Mayer.

Jag är utredningschef, Bill Smith.

Ja, jag har läst många av era haverirapporter.

- Vad gör ni här? - Vill ni att jag ger mig av?

Nej, det gör det samma.

Det verkar lite fjärran från ert fysiklaboratorium.

Vetenskapsmän borde kanske lämna sina labb oftare, och lära sig nåt.

Vad gör en fysikprofessor här, dr Mayer? Kände ni någon ombord?

Inte vad jag vet.

- Hur fick ni höra tals om olyckan? - Jag blev uppringd.

- Han är den siste jag väntat mig här. - Faktiskt inte.

Han har varit på flera olycksplatser i Mellanvästern.

Den stora 1979 på O'Hare kastade han sig över.

Undrar varför.

Jag tro inte det hjälper honom i jakten på ett nytt nobelpris.

Här! Jag har den!

De från Boeing är här och mannen från McDonnell-Douglas är på väg.

Wes Lake från FBI är här och åklagarmyndigheten också.

Det vanliga gänget.

Jag är Bill Smith från haverikommissionen, mr Janz.

Mitt namn är Raymond Leacock, och jag representerar.

- Är detta ett formellt vittnesförhör? - Inte än.

- Det här vill jag höra. - Ian Carpenter, trafikledarförbundet.

Jag förstår att det är jobbigt för er, mr Janz.

Jag vill veta vad ni såg och vilka åtgärder ni vidtog?

Vi var tre stycken som handskades med 40 plan, plus privatflyg.

Skärmen var helt full...

Jäkla huvudvärk...

Jag var trött.

Trettiofemman kom in österifrån...

Från väst... kom åttio-åttio...

Var det 747:an, Don?

Jag tittade bort ett ögonblick... Någon annan situation.

När jag tittade igen hade de bytt plats.

Jag bad trettiofemman att gira. De var nära varandra.

Sen bytte siffrorna plats... Man kunde inte skilja dem åt.

Männen jobbar hårdare och snabbare än jag någonsin sett.

an hamnade rätt så öppet. Delar spreds ut på ett fält nära en motorväg.

De vill inte ha folk snokande... Vad kallade ni olyckan i Florida?

Trafikledarmiss. De tjänade nog bra när de fick ut försäkringen.

Här jobbar folk häcken av sig.

De har fått en tjej från flygbolaget att servera kaffe.

Var ställer vi prylarna, mr Keane?

Rör inte prylarna! - Ursäkta mig.

Hallå!

Kan man få lite kaffe?

Vänta lite.

- Jag tror hon gillar dig, Bill. - Vad gjorde jag?

- Kan det vara din andedräkt? - Så reagerar de väl alltid?

Mina herrar, de är redo att spela upp bandet från cockpiten.

- Minneapolis, vår kurs är noll... - TUA-35...

Repetera, Minneapolis.

- Jesus! Dyk! - Herregud!

Vi slog i honom!

Minneapolis, detta är TUA-35.

Vi har ett nödläge. Vi kolliderade med ett annat plan, såg ut som en DC-10.

Trean och fyran stannar. Stryper bränslet till trean.

Vi störtar! Jag repeterar, vi störtar!

- Hur mycket av vingen är kvar? - Gå och se efter, Ron!

- Vill ni ha lite kaffe, mr Smith? - För tusan! Jag lyssnar...

Kan du backa lite?

Vi tappar fortfarande höjd. Finns det någonstans att landa?

- Jag ska leta efter ett fält. - Vad som helst, bara det är plant.

- Vi slår ner... - Allihop är döda!

Vad fan snackar han om? För guds skull, sitt ner, Ron!

- Var det Kennedy som skrek? - Rockwell förstod inte vad han sa.

Spela upp sista biten igen.

Jag ska försöka göra det tydligare.

Vad som helst, bara det är plant.

- Vi slår ner... - Allihop är döda!

- Vad fan snackar han om? - För guds skull, sitt ner, Ron!

De är döda! Allihopa! De har brunnit upp!

- Brunnit upp?! - De skulle brinna upp.

De var så gott som döda. Det är så man mår illa.

- Men det stämmer inte. - Väntar du dig förnuft i ett sånt läge?

Nej, inte i det läget. Okej, jag stödjer piloterna.

De är ju först på olycksplatsen.

Men hur många olycksinspelningar har du hört?

Alldeles för många.

Men hur många gånger har du hört någon bryta samman på det viset?

Någon gång måste vara den första.

Han får se alla som kommer att dö och det blir för mycket för honom.

De kan inte ha brunnit upp då.

Om... kabinen brann kan de ju redan ha brunnit upp.

Det är omöjligt. Flygkroppen var inte eldhärjad före nedslaget.

Han bröt samman. Gör en utskrift av bandet till mig.

Kalla till presskonferens i kväll, Roger.

Få se vad de döda har att berätta.

Gymnastiksalen var den största lokalen.

Jag har något intressant att visa dig, Bill.

Vi har hyfsade lik härinne.

I rummet bredvid finns likdelar från an. De går inte att identifiera.

Anhöriga får se ägodelar. Vi har inte många ansikten. Sen tar FBI över.

Får vi fingeravtryck och tandstatus på 60% är vi nöjda.

Vi har för få händer och huvuden. Vi har obducerat en del.

De dog av chock, laceration, brännsår, det vanliga.

- Vi måste få lufttäta säckar... - De är på väg.

Vi har bara två dagar på oss...

Det här ska ni titta på - här finns två typer av klockor.

Mekaniska här och digitala här.

De digitala klarade sig inte så bra. Värmen har raderat de flesta.

Men vi upptäckte det här.

- Än sen? - Titta noga.

Den går baklänges.

- Hoppas det inte är ett skämt. - Det är det inte.

- Någon har haft en skämtklocka. - Det har vi tänkt på. Titta här.

Godkväll! Ni har alla fått kopior av uttalandet.

Jag är William Smith, chefsutredare, och ska försöka svara på era frågor.

Vi vet inte mer än vad som står i uttalandet. Vem vill börja?

Ett rykte gör gällande att ett datafel orsakat olyckan, stämmer det?

Det är något vi undersöker.

- När får vi tala med trafikledaren? - Prata med hans advokat.

Ni har kritiserat flygmyndigheterna för att man inte skaffat-

-antikollisions-utrustning, till både kommersiell och privat trafik-

-trots att sådan funnits tillgänglig i tio år. Kan ni kommentera detta?

Vad orsakade olyckan, dr Mayer?

En av Newtons lagar. Annars vet jag inte mer än ni.

- Kan jag få en intervju? - Jag måste in och ställa egna frågor.

Vill ni bemöta mr Carpenters uttalande?

Inga kommentarer. Nästa fråga.

Jag är dr Arnold Mayer, professor i fysik vid universitetet.

- Jag kommer ihåg er. - Tack.

Jag ska inte fråga om överbelastade datorer eller vårdslösa trafikledare.

- Det låter uppfriskande. - Det betvivlar jag.

Vilka ovanliga förhållanden har ni stött på i er undersökning?

Jag förstår inte vad ni menar.

Föreligger några oförklarliga observationer?

Kan olyckan ha orsakats av något annat än ett datafel?

Nej, fast varje olycka är unik i sig.

Man förväntar sig att hitta vissa saker.

Finns det något onormalt på inspelningen?

Det är hemligstämplat.

Bandet offentliggörs om ett par dar. Då kan ni själv lyssna.

Finns det inget annat märkligt?

Har ni hittat ovanliga föremål i vraket?

Några tidsmässiga felaktigheter i olycksförloppet?

Jag förstår inte vad ni är ute efter.

Jag vill inte framstå som en idiot. Jag söker bara det oförklarliga-

och jag brukar finna det.

Någon begick ett misstag som kostade en massa människor livet.

Om ett par dagar vet vi nog vad som hände.

- Det är inget mysterium. - Då är ni att gratulera.

Er rapport blir säkert intressant.

Behöver du något mer i kväll?

Bärgningsgruppen får jobba hela natten.

Skicka folk till hangaren. Vi kan ju börja sortera delar.

Det fixar vi. Min sekreterare ordnade rum åt dig på Mariot.

- Du bor på Holiday Inn, Tom. - Jag är ju bara lägre tjänsteman...

De har skönhetstävling ikväll. Det går vilt till i baren.

Jag sticker.

Tack, Roger. Ni gör ett bra jobb.

Vår sedvanliga service.

- Vi ses i morgon. - Ja.

- Jag tycks alltid springa på dig. - När du inte springer din väg.

Jag var tvungen att gå ut, jag mådde illa.

Man vänjer sig efter ett tag.

Förlåt mig.

Här kan vi stå i timmar. Vi kan lika gärna presentera oss.

Jag är Louise Baltimore och du är Bill Smith.

- När sov du senast? - Ser jag så hemsk ut?