From - First Season

-Detta har hänt... -Meagans favoritplats.

-Du begraver väl mig med dem? -Javisst.

-Jag kan inte göra det. -Hur verkar det om du släpper Frank?

-Ska du inte prata om barmhärtighet? -Skulle du föredra det?

Jag vill inte sätta en sörjande man i en låda för att bli slaktad i natt!

Du byggde en giljotin. Vad händer om du inte vågar använda den?

Försök skapa dig ett liv där ute.

Så jag är i en stad där monster kommer från skogen varje natt?

Ingen vill vara elak, men du måste förstå vad som händer här.

-Tobey? -Jag kollar om träden flyttar på sig.

-Har du sett pojken som bor här ute? -Hälsa honom från Victor.

-Sara, säg vad du har gjort. -Jag öppnade dörren.

Nykomlingar väljer om de vill bo i kolonihuset eller i staden.

Jag vill ge er en rundvisning.

-Jag följer med. Det rör oss alla. -Du måste stanna med Ethan.

-Ni känner oss knappt. -Det är sånt här vi gör.

-Bor ni i stan eller i kolonihuset? -Staden.

-Kolonihuset. -Varför gör du så här?

De två jag älskade mest i världen är borta.

Jag vill träffa dem igen.

Ibland kan man glömma en dröm bara för att minnas den senare.

Sen inser man att det var ingen dröm och att allt kanske hände.

Jag tror att jag börjar minnas saker.

Saker jag trodde var drömmar.

Jag har ritat en teckning åt dig.

Du får behålla den om du vill.

God morgon, sömntuta. Det var på tiden att du vaknade.

-Kan jag få tillbaka min kudde? -Din...? Förlåt mig.

-Nån gav mig den i går. -Ingen fara.

-Den är som en snuttefilt för mig. -Jag förstår precis. Förlåt igen.

Tänk inte ens på det. Min kudde är din kudde.

Hon heter Meredith.

Jaså, kudden? Har den ett namn?

Saker som betyder nåt för en bör alltid ha ett namn.

Ja, absolut.

Jag har en likadan tröja.

Jag tog den ur din resväska. Det gör väl inget?

-Vi delar på allt här. -Det gör nog inget.

Tack för att du tog hand om Meredith.

Gudars...

-Har du sovit nåt? -Jag tror det. Jag har kokat te.

-Vi släpper in lite sol. -Nej, inte än.

Okej.

-Jag brukade älska morgnarna. -Det minns jag.

Ibland slutade han inte gråta förrän solen gick upp.

Som att han försökte säga...

"Du har varit vaken hela natten. Jag har gjort mitt."

-Tror du att vi bestraffas? -Varför säger du så?

Jag dricker te ur en död kvinnas mugg på en plats som kanske inte finns.

Huset där ett annat barn har dött. Julie håller på med gud vet vad.

-Vad ska vi göra? -Jag vet inte.

Gråter du, mamma?

Nej, vännen. Jag har bara huvudvärk.

-Sätt dig i mitt knä. -Jag saknar Julie.

Vi kan väl gå till fiket? Sheriffen sa att de serverar frukost.

-Är du hungrig? -Ja.

-Då går vi. -Vilken bra idé.

Ni kan ta med nåt till mig.

-Vad tänker du göra? -Jag tänker...

Jag tänker packa upp och organisera lite.

-Är det säkert? -Ja.

Okej. Upp i sadeln, partner. Nu äter vi pannkakor.

-Tror du att de har pannkakor? -Vilket fik har inte det?

-Vad vill du äta? -Jag får titta på menyn.

-Tror du att de har vispgrädde? -Det vet vi snart.

-Hej, sheriffen! -God morgon.

-Vart är ni på väg? -Vi tänker äta frukost.

-Vad har du i vagnen? -Inget. Bara förnödenheter.

Jag är på väg till kyrkan och tänker ge dem till fader Khatri.

-Behöver du hjälp? -Nej, tack.

Skynda er. Mrs Liu är strikt med frukosttiderna.

-Ha en fin dag. -Ta hand om er.

Hej! Vi hoppades att ni skulle komma.

Mrs Liu brukar alltid servera nåt speciellt åt nykomlingarna.

-Tack, det är väldigt snällt. -Jag heter, Sara.

-Jim Matthews. -Då måste du vara Ethan.

Jag hörde om ditt äventyr i skogen häromkvällen.

Ni får sitta vid VIP-bordet.

-Har ni pannkakor? -Jag måste kolla med chefen.

Mrs Liu är ett geni och kan laga en stek på ett däckjärn.

Liu? Var det hennes make häromkvällen på kliniken?

Ja, det var...

-Förlåt. -Det gör inget.

Jag borde höra om pannkakorna.

Jag sa ju att de har pannkakor.

De lämnar inte mycket kvar.

Begrav honom med sin familj.

Kommer du inte till begravningen?

Sa jag nåt roligt?

Nämner du i din predikan hur du ville att han skulle dö?

Känns det bättre nu?

Kom med vagnen när du är klar.

Jade? Jade.

Jag tänkte ordna frukost åt dig. Vad gör du här ute?

Jag vill visa dig nåt.

-Det är tomt där. -Det är det som är grejen. Kom.

Okej.

Jag trodde att det var ett trick. Det var en stor symbol på väggen.

Det var här kroppen fanns. Det var en kille här. Död.

Till häften krossad av ett stort jävla klippblock.

Sen började han skrika.

Tro inte att jag är galen. Jag vet vad jag såg!

Det gör jag inte. De första dagarna kan vara jobbiga för alla.

Hjärnan förstår inte vad som händer.

Jag hallucinerade inte. Jag har knarkat och vet vad hallisar är.

Den var här, men nu är den inte det.

Jag har rätt livlig fantasi.

Jag skapade ett mjukvaruföretag med ren fantasi. Men det här...

Det måste finnas en förklaring.

Men ingen av er verkar leta efter den.

Okej... Vi kan väl gå tillbaka till stationen?

Jag vill visa dig nåt. Kom.

-Vad säger man? -Tack.

Smaklig måltid.

Jag kan smaka av honom.

Rätt gott, va? Jag sa ju att det inte är så farligt här.

-Bor vi här nu? -Nej.

Vi stannar bara ett tag. Se det som en semester.

-Det känns mer som ett äventyr. -Va?

Som ett hjälteäventyr. Som när Norman var vid Tårarnas sjö.

Vi måste nog rädda nån om vi vill åka hem. Som Norman gjorde.

-Det kanske du har rätt i. -Jag låtsas att Thomas är där.

Va?

Att han är på ett äventyr och jag kan hjälpa honom att rädda kungariket.

Säger du det?

Jag tänker gå på toaletten.

Vänta här så kommer jag snart.

Ursäkta, var är...?

-Tio centimeter. -Va?

-Träden har flyttats tio centimeter. -Är det bra eller dåligt?

-De är nära, så det är dåligt. -Borde vi berätta för nån?

De skulle inte förstå.

Jag vill visa dig en sak. Det är väldigt viktigt.

Minns du pojken du berättade om? Han som bor utomhus?

Är det här han?

-Vem har ritat det här? -Jag.

-Det är ju krita. -Och?

-Du är ju vuxen. -Är det han, eller inte?

Det är han.

-Vad är det? -Då är han verklig.

-Du där! -Ingen fara, pappa.

Visa mig det där. Sitt kvar! Vad är det här?

Ursäkta.

-Sluta, pappa! Vad gör du? -Du håller dig borta från honom.

Förstår du det? Det enda du ska säga är "ja".

Han är ett barn. Lämna honom i fred.

Pappa!

-Varför gjorde du så? -Vi går nu.

Kom nu.

Där är du. De har letat efter dig.

-Var är det? -Det här var nog ett misstag.

Det var jobbigt för mig med. Jag ska berätta en hemlighet.

Jag lärde mig att ta tillbaka mina kläder från Trudy.

-Hur visste du? -Hennes nya tröja är inte från nätet.

Kom. Res på dig.

Försiktig med benet så att inte stygnen går upp.

Du borde inte ha gjort så där. Victor är min vän.

-Förlåt. -Lämna mig i fred.

Ser du den där? Den svarta.

Det är en Armani och tillhörde Charlie från Duluth.

En otrolig crossdresser. Han var så vacker och rolig.

När han... Trudy fick tag i den.

Och nu vill hon inte dela den med nån.

-Men när du sköter tvätten... -Så får jag ta den.

-Jag har aldrig burit Armani. -Den klär dig bättre än Trudy.

Ms Matthews! Du är jättefin.

Vadå?

-Jag kan prata med... -Nej, jag gör det.

-Hej. -Hej.

-Vad gör du här? -Jag hittade din tröja i min väska.

Vi saknar dig.

Jag saknar er med.

Följ med mig tillbaka.

Det är inget fängelse. Du får gå när du vill.

Vi kan prata med Donna om misstaget och säga att du ångrar dig.

Varför får du det att verka som att dumma Julie inte vet vad hon gör-

-och att allt blir bra om jag medger att jag hade fel?

-Det har jag inte sagt. -Glöm det. Jag orkar inte.

Vänta, Julie. Vi vet inte var vi är.

Vi måste hålla ihop som en familj.

Skojar du? Tänker du läxa upp mig om vad det är att vara en familj?

Jag visste vad du och pappa tänkte göra.

Jag vet att vi skulle få veta om skilsmässan efter den här resan.

-Sluta behandla mig som ett barn. -Okej, Julie.

Du har rätt.

Din pappa och jag älskar varandra. Vi älskar dig och Ethan väldigt...

Thomas är död!

Jag vet att det är jobbigt och att du känner förlust, men det gör vi alla.