From - First Season

-Detta har hänt... -Vet ni vad jag kallades i armén?

Mirakelmannen! Oavsett tillgångarna så fick jag det att funka.

Välkomna till er värsta mardröm.

Den här platsen börjar knäcka mamma. Du har varit borta för länge.

Se till att alla söker skydd. Jag kommer hem i kväll för att prata.

Enda sättet att komma hem är genom att väcka alla.

-Sluta! Jag hittade nåt som hjälper. -Mamma!

Nej!

De är i huset!

-Vi måste gå. -Vart ska vi ta vägen?

-Du först. Jag följer efter. -Vi måste ta oss till stan.

Nej, vi går till träden. Du måste krypa in.

Du är i säkerhet där! Hitta din bror. Jag följer efter dig!

-Du var i ett fjärranträd. -Vad är det som händer?

Vi gräver i källaren för att ta reda på var strömmen kommer ifrån.

Är det nån där? Jag fick bara in störningar, men det fungerade.

Högt upp med nog mycket kraft kan vi skicka ett meddelande.

-Hur tar vi oss högt upp? -Vi söker oss till högre mark.

Om rösterna är verkliga så har du en koppling till den här platsen.

-Men vi behöver bevis. -De såg dig gräva ner väskan.

Sara är bunden i kyrkans källare. Hon kan vara nyckeln till alltihop.

-Hon kan vara sättet vi tar oss hem. -Vi går en sväng.

-Vart ska vi? -Vi ska hitta hem.

-Hur vet du att det är åt rätt håll? -Jag går på magkänslan.

Baserat på vad?

Baserat på det där.

Vad är det?

Jag vet inte. Jag har ingen aning.

Det var här jag hittade de här.

-Vi slår läger här för natten. -Det är inte mörkt än.

Jag har inte gått längre. Allt bortom är outforskad terräng.

Jag går ingenstans med två timmars dagsljus kvar. Vi slår läger här.

-Kan du ta av mig dem? -Nej.

-Jag måste gå på toa. -Det är därför de sitter framtill.

Det är tre olika projekt. En grupp bygger masten.

De två andra grupperna jobbar på radion och kraftkällan.

-Men den sista gruppen är bara Jade. -Har han hittat Victor än?

Nej, men om Jade nämner symbolen igen så kommer Jim att döda honom.

Skönt att han äntligen jobbar. Han är lat. Jag tycker inte om honom.

Så brukar du säga om människor du tycker mest om.

Ring i klockan som en duktig sheriff.

Vi ses hemma.

-Hej där! -Hej!

-Jag har läst kapitel sex. Din tur. -Vad tycker du än så länge?

Det är ingen favorit men jag vill veta hur det slutar.

-Hoppas du på ett lyckligt slut? -Jag vet inte. Vi får väl se.

-Kom hem välbehållen, sheriffen. -Du med.

Bra jobbat i dag. Kom in.

Hej. Hur mår du? Du är så lång i ansiktet.

-Det är genetiskt. -Sov ut ordentligt i natt.

-Morgondagen blir slitsam. -Ska bli.

Så vi ska bo i en fängelsecell nu? Så pittoreskt.

-Det är tillfälligt. -Säkert.

Tills den magiska masten skickar en signal till Landet Ingenstans.

Lägg av med det där. Vissa av dem behöver ha nåt att se fram emot.

Toppen! Som en låtsaslek. Jag är med.

NÄTTER UTAN INCIDENTER: 1

Är du hungrig, Tabby? Jag har lagat middag.

Jag kommer!

Ethan! Jag sa åt dig att plocka upp leksakerna!

Kan nån ta den?

Jim?

Ta barnen. Nånting är fel.

Svara mig, Jim! Jim?

Herregud...

Han sa han mådde bra. Han skämtade om masten.

Den är bakochfram. Vänd på den. Den måste ligga slätt. Så där.

Kenny!

Jade jobbar på batterierna i köket och vi har kablar så det räcker.

Vi behöver mer material om masten ska bli tillräckligt hög.

Jag skickar folk till ladan. Det borde finnas virke där.

-Hur mår du? -Det blev en jobbig morgon.

Kommer Eric med dig? Han behöver hämta några grejer.

Eric kommer inte.

Hej.

-Får jag göra dig sällskap? -Det har jag inget emot.

-Fick du höra om Eric? -Ja...

Ja... Det kom rätt oväntat.

Det är så konstigt när radion kanske fungerar.

Även om det vore otroligt så känner en del av mig...

Det är otäckare om den fungerar än om den inte gör det.

Vad menar du?

Jag tänker bara...

Hur kan vi återvända nu?

Efter allt vi har sett och sakerna vi har gjort, hur kan vi...?

Även om vi kan åka tillbaka...

...så tror jag inte att vi kan åka hem.

Vi är inte samma människor längre.

När pappa kom hem från Afghanistan så sa han-

-att hemkomsten från kriget var som att komma till en ny planet.

Väl hemma vet man inte om saker har förändrats sen man gav sig av-

-eller om det är en själv som har förändrats.

Hur blir det för oss?

Det här är den enda platsen vi har känt tillsammans.

-Kommer snart. -Vart ska du?

Jag behöver en vassare kniv. Det här tar en evighet.

Vänta lite.

Vad gör du?

Ser till att vi hittar tillbaka.

Vi går.

Hur vet du att det inte bara är som med vägen?

Det kanske är en loop som tar oss tillbaka tills stan.

Hur vet du att det inte är likadant?

Hur vet du att vi inte bara går och går-

för att hamna i stan där vi började?

Det vet jag inte. Vi får väl se.

Får jag fråga en sak?

Rösterna sa åt dig att döda människor för att vi skulle få komma hem.

-Trodde du aldrig att de kunde ljuga? -Jag vill inte prata om det.

Ska vi ifrågasätta varandras beslut så känns det som en rimlig fråga.

Vad sa de till dig som fick dig att vilja döda den lilla pojken?

-Du skulle inte förstå. -Försök förklara.

De sa att människorna skulle komma.

De sa att det skulle komma två bilar och om jag inte gjorde som de sa...

Så vad? Vad skulle hända om du inte gjorde som de sa?

Jag ska förklara hur det här funkar.

Du lyder mig, och när jag ställer en fråga så svarar du!

De sa att min bror skulle dö!

De sa att om jag inte gjorde det så skulle han och alla andra dö.

-Varför stoppade du mig inte i lådan? -Jag vet inte. Jag trodde...

Jag har sett den här staden få goda människor...

...att göra hemska saker.

Vi fortsätter.

-Jag förstår inte. -Ethan sa att det är ett pussel.

Nej, inget pussel. De passar ihop och blir en berättelse.

När vi förstår berättelsen vet vi vad vi ska göra härnäst.

-Du borde sluta titta på det här. -Vi måste.

Det blir inget äventyr utan nån berättelse. Jag är inte rädd.

-Kommer pappas mast att funka? -Jag vet inte. Vi får vänta och se.

-Var ska den här vara? -Det här verkar jättenyttigt.

Vi slutar nu.

-Vi kanske kan leka en annan lek? -Vadå för lek?

Okej. En lek som kallas...

"När jag kommer hem". Då man säger vad man ser fram emot allra mest.

Jag börjar. När jag kommer hem...

Så går jag till Giovelli's och beställer...

...allting på menyn. Kanske två gånger.

-Din tur, Jules. -Det här är puckat. Okej då.

När jag kommer hem tänker jag...

Jag tänker ringa mina vänner och...

Jag tänker bara ringa dem.

Du, då?

När jag kommer hem...

Så vill jag att vi ska vara lika lyckliga som här.

Vi leker inga lekar kring bordet hemma.

De flesta batterierna är gamla.

Vi har nya batterier från min bil och lunchlådan ni åkte omkring i.

De tar slut på några timmar och vi behöver nåt som håller i dagar.

Eller veckor. Inte timmar.

Vi stoppar batterierna i bilarna och laddar upp dem.

Och bränner hur mycket bränsle? Vi gör bara slut på tillgångar.

Det vore okej om det funkar men det gör det knappast.

Dämpa dig.

Har nån sett Victor? Titta bara på symbolen. Öppna boken!

Vad är det för fel på dig?

Vi har en rimlig chans att komma hem och du bara...

Du kan gå. Gå och hitta Victor. Gör vad du vill.

-Jag stannar och löser det här. -Vi har ingen kraftkälla.

Du kan inte bygga en radio av kokosnötter.

Du kanske inte är så smart som du tror.

Strunt samma.

-Vad vill du? -Jag hörde vad som hände.

-Mår du bra? -Inte min toa han hängde sig på.

Ska du inte leta material och bygga ett rymdskepp, eller nåt?

Om du behöver prata med nån...

Så du är sheriff nu och kan komma med visdomsord?

Jag uppskattade att Boyd inte la näsan i blöt.

Vi tänker gå ner till ladan och försöka få tag i lite virke.

Du kanske vill följa med?

Vill du ha virke? Vi har gott om virke.

-Vart ska du? -Nu skaffar vi virke!

-Donna! -Kom! Du slipper gå nånstans.

Donna! Vänta!

Vänta! Donna!

Vänta!

Lugna er! Jag är inget jävla psyko.

Behöver ni virke? Här finns virke!

Donna, snälla!

Bättre än den halvruttna skiten ni hittar i ladan.