From - First Season

Detta har hänt...

-Vad gör du, Meagan? -Får jag komma in?

Nej, Meagan!

En man skyddar sin familj, Frank! Öppna ögonen och titta!

Du klarar dig Norman. Hälsa att jag sa farväl...

-Ledsen, Norman är död. -Mamma! Julie dödade Norman.

-Monstren tog honom. -Det finns inga monster.

-Varför ligger ett träd över vägen? -Det kan ha blåst ner i en storm.

Ursäkta att vi stör i begravningen. Kan ni visa oss till huvudvägen?

Följ bara vägen som ni gjorde så får ni se.

Hur är det möjligt? Vi är på samma, jävla väg!

-Tabby? -Han blöder och har nåt i benet!

-Vi behöver hjälp! -Vila. Jag kommer snart.

-Se vad han har ställt till med. -Det är inte hans fel.

-Jag gillar honom inte. -Följ med ner.

Kan du lappa ihop pojken i husbilen?

Det får funka.

-Det är självmord. -Hjälp familjen.

Stanna inte för nåt ni ser eller hör!

-Det här är inte ditt fel. -Vad menar du?

-Håll nacken! -Ethan!

Fan!

Kristi. De kommer.

-Händerna under nacken. -Varför slutar det inte?

Det går bra. Håll luftvägarna öppna.

Okej... Ethan?

Ethan?

Han andas och har stadig puls. Det gick bra.

-Är ni oskadda? -De är tillbaka.

-Nej, vänta. -De har kommit tillbaka för oss.

Tänker du släppa in dem? Vad väntar vi på?

Jag släpper inte in dem!

-Då släpper jag in dem. -Nej, Jim!

-Sluta! Jim! -Släpp mig!

Okej, kompis.

De är inte människor och vill inte hjälpa.

Okej. Är du lugn?

Fan också!

Ser ni det? Där framme är det!

-Sätt fart! -Vänta! Var är mamma?

Fortsätt! Stanna inte! Var försiktiga.

Hur gick det? Jag behöver hjälp!

-Ska vi vända? -De tar honom.

Kom igen! Du måste resa på dig.

-Kom igen, din jävel! -Vi får inte stanna.

Folk springer över kullen! Folk springer över kullen!

-Vem bor där? -Spring!

-Öppna! Ellis är med dem. Vad gör du? -Jag kan inte.

Nej, sa jag!

Mot dörren!

-Öppna! -Vi behöver hjälp!

-Varför öppnar de inte? -Släpp in oss, Donna!

Vi har människor med oss! Öppna dörren!

-Vad gör du? Släpp in oss! -Släpp geväret och öppna dörren!

-Vi öppnar inte dörren om kvällen. -Tänker du verkligen låta dem dö?

Donna! Öppna dörren!

Julie. Känner du inte igen mig?

Ner på golvet. Nu!

Nej, ni behöver inte göra det.

-Håll käften! Ner på golvet! -Gör som hon säger.

-Kom igen, Donna. -Vi har regler.

-Kom igen, Ellis. -Okej.

Varför gör ni så här? Vi tänker inte göra nåt. Snälla.

-Mamma... -Ingen fara, gumman.

-Är de borta? -Svårt att veta.

Mår du bra? Är du med oss, Jim?

Ja.

Du sa...att de inte är människor.

-Det stämmer. -Vad är de då?

Vi vet inte.

Talismanerna skyddar husen i stan. Jag vet inte varför de fungerar.

Har man en sån och håller dörrar och fönster stängda så kommer de inte in.

-Det här är ofattbart. -Ja, det är det.

-Har han fått anfall tidigare? -Nej, aldrig.

-Vad innebär det? -Ingenting än.

Det kan vara trauma från olyckan. Vi måste fokusera på benet nu.

-Pappa? -Hej.

Jag vet. Jag är här.

-Det kommer att sticka till. -Vad är det?

Det håller honom lugn.

Se på mig. Du behöver inte titta.

Så där, ja. Det är färdigt.

Ingen fara. Så där, ja.

-Kom han med husbilen? -Nej, den andra bilen i krocken.

Så det var två bilar? Det har jag aldrig varit med om.

Inte jag heller.

-Tjusig klocka. -Låt bli den.

-Han har ingen nytta av den här. -Det har inte du heller.

Men den är snygg. Det är han också.

Trots allt blod så är han väldigt stilig.

Rör inget, okej?

Visst. Jag tänker bara stanna och titta på honom en stund.

-Var är min dotter? -Hon mår bra.

Ledsen, men det här är nödvändigt. Det förstår du snart.

-Jag vill träffa Julie! -Hon mår bra. Du ska få lite vatten.

Här.

-Stanna! -Julie!

Sluta! Sätt dig!

Vakta.

Okej. Hör här.

Du förstår inte att det här är försiktighetsåtgärder som krävs.

Alla reagerar olika första natten.

Jag lovar att ingen här vill dig eller din dotter illa.

Alla i huset och alla i stan har varit med om det ni är med om.

-Jag måste få träffa min dotter. -Det ska du få göra.

Först måste vi prata.

Du måste få veta saker om platsen och om hur allt fungerar nu.

Det kommer tyvärr att bli det värsta samtalet i ditt liv.

Tror du på monster?

Hejsan.

Jag tänker ta lite persikor. Gör det nåt?

Jag får egentligen inte ta dem.

Men Donna ser mellan fingrarna ibland-

-och alla kommer undan med saker då och då.

Jag tänkte öppna den på rummet men du kan få smaka.

Kom du med en av bilarna? Det var längesen nåt sånt hände.

Det är speciellt.

-Vad kan det betyda? -Låt bli.

-Vad gör du? Lämna henne i fred. -Vi bara pratar.

Du skrämmer henne. Du vet reglerna. Ta persikorna och gå.

Ledsen. Han är läskig men ofarlig. Han har varit här jättelänge.

Jag heter Fatima och är din mellanhand.

Min vad?

Jag ska bara hålla dig sällskap.

Ledsen för... Ibland får folk panik den första natten.

Det är otäckt och kan bli för mycket. Vi vill inte att nån blir skadad.

Jaså? Var det därför de riktade gevären mot oss?

Det borde de inte ha gjort. Alla här gör så gott de kan.

Man måste fokusera på det positiva.

Om jag knyter loss dig så gör du väl inget galet?

Jag vill visa dig en sak.

-Okej. -Okej.

-Vem har gjort dem? -Ellis. Han har talang.

-Han vill säkert teckna av dig. -Varför?

-För att du är vacker. -Du är inte rolig.

Jag försöker inte vara rolig.

Kom. Vi måste ha fönstren täckta om nätterna.

Då är det svårare för dem att lura en.

-Vilka? -Varelserna där ute.

De försöker kapa ens tankar. En sa väl ditt namn?

Ibland övertalar de folk att släppa in dem och...

Kom hit. Titta inte ner.

Titta bara ut.

Varför tog du med mig hit?

För om man klättrar tillräckligt högt så kan en mardröm likna en dröm.

Pulsen är stark och han andas bra. Vi kan sätta i gång.

Ni borde låta oss hjälpa er.

Vad händer om de tar sig in? Vad händer då?

-Du har en pistol. Använd den. -Den gör ingen nytta.

-Du måste lita på mig. -Jag känner inte dig.

Det måste finnas nåt vi kan göra.

Jim! Vi behöver bara vänta.

Med talismanen i fönstret kan de bara komma in om vi öppnar.

Så... Kom igen.

-Är dörren låst? -Den går inte upp.

-Tänker om talismanen faller ner. -Kristi!

Den faller inte ner. De tar sig in i ens skalle.

De får en att göra nåt dumt. Det vet du, väl?

De är ovanför oss.

Lyssna på mig. Andas med mig.

Okej. Glöm vad som finns där ute. Tänk bara på vad vi har här inne.

Fokusera på honom. Okej?

Du klarar det här. Du klarar det.

Vi fokuserar på Ethan och är lugna. Säg vad vi behöver göra.

-Kenny! -De borde inte bli bundna som djur.

-De är säkert livrädda. -De har sina procedurer.

Är det inte jävligt stört?

Ett rum på tredje våningen är redo. Säg till när ni går och lägger er.

Tänker ni inte binda oss först?

Tack, Ellis.

-Mannen vi bar in... -Han är medvetslös.

Jag vet inte vad han har tagit men han får ett ruskigt uppvaknande.

Jag vet att Donna kan vara lite...

Men de öppnade ändå dörren.

Tids nog.

Kvällen kunde ha slutat mycket värre. Utan den där spikmattan...

Driver du med mig?!

Nu räcker det.

Det har varit en lång kväll.

-Om ni behöver nåt för nerverna. -Vilken fin gest.

Strunt samma. Ta den om ni vill. Vi ses i morgon.

Sätt dig.

Jag är inte så bra på schack ändå.

Du är duktig. Jag är bättre.

Du är rätt bra.

När jag kom till Amerika pratade jag inte engelska.

Men jag spelade.

Det här pratar alla lika.

Som ett universellt språk. Och du lärde Kenny. Det var fint.

Fu-Hen. Han heter Fu-Hen.

Han vill vara Amerika och ville ha amerikanskt namn.

Jag förstår inte.

Jag vill ha min son!

Han gick hem för kvällen men kommer i morgon. Kom.

Försök minnas var du är.

Vi drar ut den lugnt och fint. Det kommer att göra väldigt ont.

Men han måste ligga still. Boyd tar benen och du tar nacken.