From - First Season

-Detta har hänt... -Kommer pappa hem?

När som helst. Gå in och be dina kvällsböner.

-Vad gör du, Meagan? -Får jag komma in?

Nej, Meagan!

Vill du supa?!

En man skyddar sin familj, Frank! Titta vad du har gjort! Titta på dem!

-Hälsa att jag sa farväl. -Mamma! Julie dödade Norman.

-Monstren dödade honom. -Monster finns inte.

-Varför ligger trädet över vägen? -Det kan ha blåst ner i en storm.

Det kan inte vara samma stad.

Ursäkta? Vi försöker nå huvudvägen.

Vi är på samma, jävla väg!

-Han blöder och har nåt i benet! -Jag har pluggat läkarprogrammet.

Sluta! Det gör ont!

Spring till kolonihuset. Stanna inte, oavsett vad ni ser eller hör!

-Jag behöver hjälp! -Öppna dörren!

Var du i en av de två bilarna? Det var längesen vi såg nåt sånt.

-Vad kan det betyda? -Det finns saker du måste få veta.

Det här blir det jobbigaste samtalet i hela ditt liv. Tror du på monster?

-Varför tog du med mig hit? -Du ska få se.

Om man klättrar högt kan en mardröm likna en dröm.

-Det här är inte ditt fel. -Vad menar du?

Rösterna sa att det är enda sättet för oss att komma hem.

-Berätta vad du gjorde. -Jag öppnade dörren.

De går, men springer aldrig. Vi har bara ett fåtal platser att ta vägen.

Jag håller på att gå sönder. Jag orkar inte hitta fler kroppar.

-Vad tittar du på? -Inget.

-Var det en mardröm? -Ja.

Ingen fara.

Tobey!

Ta loss mig härifrån! Tobey! Var är du?!

-Håll käften! Folk försöker sova! -Vem fan är du?

Ursäkta. Jag brukar vara hjärtligare när jag gör det här.

-Vilken jävla tid att vakna. -Jag fattar ingenting.

-Släpp loss mig, annars jävlar! -Vadå?

-Vet du vem jag är? -Fan, du är en sån.

Okej... Vi tar det från början.

Är du hungrig, Frank? Vill du ha nåt?

Det är viktigt att du förstår att det som händer i kväll...

...inte är personligt.

Jag vet.

Hon tyckte om dig.

Lauren. Hon tyckte om dig från början.

Hon sa att du är sträng mot oss för att du måste.

Du fattar beslut inga andra fattar.

Det är du som ska hjälpa oss hem.

Jag har inte varit så här jämt.

Inga av oss är det.

Om det är nåt du behöver eller nån du kanske vill träffa...

Få saker avslutade.

Det finns en sak jag vill göra.

Så du menar att jag är i en stad jag inte kan lämna-

-och att när solen går ner så kommer monster från skogen för att jaga oss?

Monster som dödade min vän häromkvällen?

Ja.

Ja.

Lägg av.

-Imponerande. Var hittade han er? -Vem?

Tobey. Är ni en kringresande grupp? Du spelar din roll riktigt bra.

Jag köper det. Men jag tycker att han anstränger dig för mycket.

Bravo! Väl värt pengarna. Vad händer nu, då?

Finns det nån gåta jag ska lösa?

-Strunt samma. Avslöja inget. -Vart är du på väg?

Jag löser inte gåtan här. Jag går och kollar in stan.

Jävla Tobey. Det här är nog svindyrt.

-Ska jag hålla ett öga på honom? -Nej.

Låt honom gå omkring. Vi har nog mycket att göra här.

Okej. Inte precis som min Giacometti men den får duga.

-Perfekt! Är den till mig? -Ursäkta?

-Har ni nåt motordrivet? Nån moped? -Nej.

-Den här får duga. Tack. -Den är min!

-Hej, gubben. -Får jag gå ut i dag?

-Du får stanna i sängen lite till. -Jag är less på sängen.

Jag gillar inte pyjamasen. Den kliar och passar inte.

Pappa hämtar sakerna i husbilen. I kväll sover du i din pyjamas.

-Det var bäst att pappa gick ensam. -Ingen får rota bland mina grejer.

-Hur länge stannar vi? -Vi ska ta reda på det.

Är du hungrig? De har ägg. Vill du ha?

-Äggmacka? -Nej, men de har havregryn.

-Är du hungrig? -Nej, jag tänker ta en promenad.

Håll dig i närheten.

Jag tänker koka lite gröt. Stanna här.

Lyssna på mig, mamma. Du behöver inte vara här i dag.

-Du behöver vila. -Det går inte. Vi öppnar snart.

Se så många saker. Jösses.

Nu fick du mig att slå sönder nåt.

-Nu skar jag mig. -Jösses.

Får jag se?

Det viktigaste är att du får vila. Du behöver vila.

-Om jag hade varit där i går... -Så hade inget förändrats.

Du kunde ändå inte ha hjälpt honom.

Hur är det?

Jag tar hand om det.

En...

Tre...fyra...fem...

-Bär? -Det är bra.

Det finns ett äppelträd på baksidan.

-Så ni odlar egen mat? -Butikerna i stan är så hemska.

Jaså, du skojar?

Ellis och din pappa kommer snart. Det känns bättre med dina saker här.

Du... Mår du bra?

-Nej, inte direkt. -Kom hit.

Få se vad vi har här. Jag hörde att den kliar.

-Tack, pappa. -Varsågod.

Hur gick det?

Det gick...bra.

Har du mina böcker?

Böckerna! Hur kunde jag glömma dem?

Det kanske finns en. Jag kanske hittar nåt.

Här har vi...böcker.

Vad vill du ha? "Äventyr med den stora gooligogen"?

"Kromenockelns flygtur"? -Kromenockeln är min favorit.

-Gör ljudet. -Ljudet? Jag vet inte vad du...

-Hon låter inte så. -Låter hon så här...

Sluta! Sluta! Okej.

Nu är det två kromenocklar.

Två kromenocklar från grottan. Två kromenocklar till dig!

-Försiktig med benet. -Titta, Julie! Vi har våra saker.

-Jag ser det. -Kom hit.

Vi läser om kromenocklarna. Julie!

Jätteroligt.

Ursäkta att jag stör. Fader Khatri vill prata om beslutsceremonin.

-Vad är beslutsceremonin? -Han får berätta.

Alla nykomlingar får besluta om de vill bo i kolonihuset eller i staden.

Det är så vi gör. Jag vill ge er en rundvisning.

Ni ska få se huset ni kan bo i.

Jag vill följa med. Det rör oss alla. Jag vill se.

-Du måste stanna med Ethan. -Donna kan passa Ethan.

Okej då. Ni kan gå.

Du... Vi är inte borta länge.

-Jag borde inte lämna henne ensam. -Det är viktigt att båda får se det.

Ingen fara. Hon är tålig. Hon brås på sin mamma.

Följ med.

God morgon, allihop! Vad finns på menyn?

Finns nästa ledtråd här? Är det här monstren hoppar fram ur skuggorna?

Vad kommer att visa sig på det här pittoreska fiket-

när jag släpper garden?

Jag har spelat teater i mina dagar. Tack, jag är utsvulten. Vad har vi?

-Ställ dig i kön. -Jag gillar att det känns äkta.

Men eftersom ni typ jobbar för mig får jag göra så här.

Ta det lugnt. Ni tar det på väldigt stort allvar.

Vad gör du här? Du skulle stanna hemma.

Då hade de undrat varför. Jag klarar mig och vill hjälpa.

Jag behöver hjälpa.

Gå tillbaka till ladan. Allt ordnar sig.

Lova mig.

Talismanen håller dem borta. Det finns fler försiktighetsåtgärder.

Spika igen fönstren. Har man barn är det ett måste.

Vissa nätter kan varelserna försöka övertala en att öppna.

Barn är lättare att manipulera.

Hur kan folk gå omkring som om det här vore normalt?

-De som överlever anpassar sig. -Hur lyckas de göra det?

Som människor som bor i förkastningszoner.

De anpassar sig till att marken kan sluka dem när som helst.

De lever som vanligt eftersom det hör till världen de lever i.

Jag önskar att det fanns en förklaring som gjorde allt lättare.

Ni kommer att klara er. Kom bara ihåg...

Placera talismanen vid dörren, täck för och spika igen fönstren.

Om ni gör det så kommer familjen att klara sig.

Vad är det där?

Vi kallar den för "lådan".

Den enda bestraffningen vi har.

Reglerna vi följer ser till att vi skyddar varandra.

När nåns agerande eller vårdslöshet leder till en invånares död-

-så är det enda straffet en natt i lådan.

-Herregud. -Det finns väl en talisman i den?

Nej.

Hur många gånger har den använts?

I kväll blir första gången.

Följ med. Ert hus ligger här borta.

Inte mycket för världen, men ni bor bekvämt om ni väljer staden.

Det ser ut som att nån redan bor här.

Det skedde en incident.

Kvällen innan ni dök upp. Den första på flera månader.

-Vadå för incident? -Sånt som händer vid vårdslöshet.

-Var det ett barn? -Herrejävlar!

Meagan och hennes mamma Lauren.

Pappan söp sig full på andra sidan stan när det hände.

Sånt här händer när man bryter mot reglerna.

-Vänta, Tabitha. -Nej, jag kan inte.

-Vi har inget val. -Det här är helt jävla sjukt!

Kvinnan och barnet slets i bitar och nu ska pappan offras.

Prästen sa att om han hade följt reglerna så skulle de vara vid liv.

Jim... Varför vill du så gärna tro på allt de säger?

Jag hörde dem viska utanför husbilen. Jag hör dem fortfarande knacka på.

Det de säger är på riktigt och vi är fast här.

Vi måste göra det bästa av det. Vi vill inte att det slutar som...

Det här var Meagans favoritplats.

Jag satte upp gungan åt henne.

Hon ville att jag skulle gunga henne högre och högre.

Lauren var rädd att det var farligt.

-Du begraver väl mig med dem? -Ja.

Självklart.

Jag vill bara stanna några minuter.

Okej. Ta den tid du behöver.