From - First Season

-Detta har hänt... -Hon vill inte att du plågar dig.

Jag önskar att du fick sörja men alla här behöver dig.

Ni tänkte berätta om skilsmässan efter den här resan.

Thomas är död! Du har två andra barn. Varför räcker inte vi?

Hallå? Är det nån där?

-Varför stirrar du i boken? -Två sidor sitter ihop.

Det är ju Victor.

Herrejävlar.

Sara är bunden i kyrkans källare. Hon visade det här.

-Nånting såg mig den dagen. -Så du tror att nåt vill hjälpa oss?

Nåt som genomsyrar den här platsen.

De är i huset! De är här!

Följ utrymningsplanen! In i skåpbilen!

Vi måste tillbaka in i huset. Jag har en idé.

Snälla...

-Vi måste gå. -Vart ska vi ta vägen?

Du först. Jag följer efter.

-Vi måste in till stan. -Nej, vi måste till träden.

Du måste krypa in. Du är säker där.

Berätta allt för din bror. Jag följer efter dig.

Nej!

Håll ut!

-Sheriffen? -Ja? Ett ögonblick.

De flesta från kolonihuset har nya boenden.

Mångas källare står tomma och rymmer två eller tre.

Några är på kliniken och de sista tre bor hos mig och mamma.

-Och Jade, antar jag. -Okej.

Det börjar bli rätt spänd stämning. Folk spikar igen fönstren.

Nu när alla bor tillsammans kanske vi borde samla dem.

-Och kanske säga nåt? -Bra idé. Du får göra det.

Det vore bättre om du gör det.

Precis.

Mår du bra?

Han räddade livet på mig. Fader Khatri. Kvällen vi anlände.

Han riskerade livet för att...

Hälsa alla från mig. Jag har nåt viktigt för mig.

Viktigare än det här? Invånarna behöver dig just nu.

Vad behöver de höra? Att allt ordnar sig och att det är Guds plan?

Vill du vara sheriff så får du säga såna saker själv-

-och låta någorlunda övertygande. Du klarar det.

Vi går en sväng.

Kom igen. Lyssna på texten. Hör du hur fridfullt det låter?

Han rider på en ponny på havet.

Vet du varför? För han har en båt.

Att du lyssnar på den gör inte att du har råd med en båt.

-Om vi sköter avbetalningarna... -Så vi ska sköta dem?

Är att inte betala ett alternativ? För det är så det kommer att sluta.

-Långivare gillar inte sånt. -Ingen pratar med dig.

-Vet ni vad de kallade mig i armén? -Mirakelmannen.

Vart jag än skickades och oavsett tillgångar så fick jag det att funka.

-Jajamän. Mirakelmannen. -Kallades inte mamma Järn-Abby?

-Det gjorde det. Glöm inte bort det. -Visst, jag fattar.

Problemet med järn är att det är oböjligt.

Ibland vill det inte ge med sig. Älskling...

Jag menar bara att en båt vore ingen dålig pensionspresent.

Om ni behöver uppslag på hur ni hjälper mig med övergången-

-från en lång och dekorerad militärkarriär-

-till det märkliga livet som civilperson.

-Vad letar du efter? -Ceratet. Jag hittar inget i väskan.

Kan du hålla i den här?

Det ser ut som en båtnyckel. Varför håller jag i en båtnyckel?

Har du köpt en båt?

Självklart har vi köpt en båt. Bara för att slippa höra låten.

-Grattis till pensionen, pappa! -Du har köpt en båt! Tack.

Pappa!

Snälla... Kan du berätta vart vi ska?

Var är fader Khatri?

De brukade skrika. Vet du det?

De skrek hela nätterna och drev folk till vansinne.

De slutade när vi fick talismanerna. Då började de viska.

-Har rösterna sagt nåt om det? -Nej.

Så klart inte. De skulle aldrig berätta nåt värt att veta. Fortsätt.

-Inte förrän du förklarar. -Ställer du krav efter det du gjorde?

-Var är fader Khatri? -Han är död!

Varelserna intog kolonihuset. Fader Khatri försökte hjälpa och dog.

-Precis som många andra. -Är Ellis oskadd?

Han mår bra. Han är blåslagen och är på kliniken med de andra.

Så nu passar det att gråta? Grät du för Bing Qian?

-Du ser mig som ett monster. -Jag skiter i vad du är.

Du lever för att fader Khatri trodde att du kan hjälpa oss hem.

Bevisar du att han hade fel så skjuter jag dig.

Fortsätt gå.

-Vart ska vi? -Fortsätt gå!

Jag fixar sängar i källaren. Badrummet är längst in.

Använd köket men respektera ransonerna.

Det blir inte bekvämt, men kolonihuset har snart reparerats.

-Vad fan nu då? -Fler kommer att bo hos oss ett tag.

Och hur länge är ett tag?

Trodde inte du att det här var ett rollspel? Går det bra?

Dra åt helvete. De valde blomman och hör inte hemma här.

Känner ni Victor? Vet ni var han är? Jag måste hitta honom.

Han sprang mot skogen med Matthews dotter i går kväll.

Titta vad lite samarbete ger. Kumba-jävla-ya!

Stig på. Han är hemsk.

Jag förstår inte. Ena stunden hade alla så trevligt.

-Hur tog du dig ut ur huset? -Jag var i Victors rum.

Nej, det var inget sånt.

Han packade och verkade redo att ge sig av.

När vi hörde skriken klättrade vi ut genom fönstret.

Vi sprang mot skogen och sen knuffade han in mig i ett träd.

-Han sa att det har inletts. -Vad har inletts?

Jag vet inte.

Jag kröp in i trädet men hamnade i ett stort skåp i en jordkällare.

-Hur är det möjligt? -Det var ett fjärranträd.

Victor sa att man kan hamna var som helst.

Ibland hamnar folk på olika platser. Han kan ha hamnat nån annanstans.

-Vi måste hitta honom. -En sak i taget. Julie...

Jules... Julie.

-Vad händer med oss? Vad händer? -Gumman.

Vi gräver en grop i källaren för att ta reda på var elen kommer ifrån.

Nej, Jules. Vi kommer att klara oss. Andas. Allt kommer att bli bra.

Hur kan du säga det? Hur kan det här vara bra?

Bra, ni är här. Har ni sett till Victor?

Jag fick höra att du sprang till skogs med honom i går.

-Jag behöver prata med henne! -Vad är det med dig?!

-Fattar du vad hon har varit med om? -Jag vet, men jag hittade nåt i går.

Jag har sett en symbol och den dyker upp i den här boken.

Jag skiter i dina frågor, din symbol och dina böcker!

Håll dig borta från min dotter. Är det förstått?

Okej, du är överbeskyddande pappa. Jag respekterar det.

Du släpade med mig ut i skogen och lät mig klättra upp i ett träd-

-men sprang din väg innan vi hann testa nåt.

Jag är ledsen för det.

Det fungerade

-Fungerade det? -Jag fick bara brus, men det funkade.

Över träden och med nog mycket kraft kan vi skicka en signal.

Hur tar vi oss över träden?

Vi söker oss till högre mark.

Det där är deppigt.

RÄDDA OSS

Var är alla?

-Stanna! -Herregud!

Hallå! Flytta på dig! Backa!

-Vill du ta livet av dig? -Ni måste lyssna på mig.

Vi har ont om tid och det kommer att låta som vansinne.

Jag skulle inte tro det heller och jag önskar att jag hann förklara.

Om ni inte följer med så dör ni.

-Mamma. Vad fan gör du? -Du har en pistol. Det är bra.

Sikta på mig om du vill, men jag ber er... Följ med mig.

-Kör härifrån. Kör. -Nej, snälla...

Vad fan var det?

Det var döden. Och den kommer nu.

Snälla.

Kom.

Du kan lägga bort den. De enda som vill er illa är där ute.

Och den gör ingen jävla nytta om de hittar oss.

Jag vet att ni har många frågor.

Jag lovar att vi ska prata när solen går upp.

Nu är det dags. Lugnt och fint. Det kommer att göra ont.

Bra. Så där.

Andas och slappna av. Bra.

Så gott som ny. Okej. Jag sätter på mitellan.

-Kan jag hjälpa till? -Låt honom inte lämna sängen.

Du går ingenstans förrän jag har fått undersöka dig.

-Bra så? Jag kommer om en stund. -Tack.

-Fullt upp i dag? -Ja, vi är lite underbemannade.

Du får gärna säkra byggnaden. Vi kommer att vara fullbelagda.

Självklart. Jo...

Jag har läst kapitel sex. Det börjar bli intressant.

Jag kommer inte att läsa nåt i natt men jag ska ta en titt.

Tack, sheriffbiträdet.

Donna.

Har du tid en stund?

-Hur mår Julie? -Hon klarar sig.

Det är inte därför jag kommer. Vi behöver din hjälp.

Med vad?

Vi vill bygga en mast och sätta den på taket.

Tillräckligt högt upp kan vi skicka en signal som andra i området hör.

Och vilket område är det?

Vad det än är för plats och var vi än befinner oss-

-så är radiosignaler inte som vi. Allt tyder på att det kan fungera.

Vi fick in lite brus.

Kolonihuset är den högsta byggnaden på den högsta kullen.

Med en mast på taket kan vi skicka en signal som inte störs av skogen.

Visst.

-Går du med på det? -Vet du hur många som dog här i går?

Fjorton. Varelserna dödade fjorton av mina vänner.

Bitar av dem ligger över hela kullen.

Jag tror inte att de andra kommer tillbaka på ett tag.

Lika bra att få användning av huset.

Fortsätt.

Vänta där.

Kom.

Du får vänta här. Jag kommer tillbaka före kvällen.

Jag har saker att göra i stan innan vi ger oss av.

-Vart ska vi? -Vi ska hitta vägen hem.

Du behöver inte de där. Jag går ingenstans.

Jag vill hjälpa. Det enda jag nånsin har velat göra är att hjälpa.

Det finns inget att kedja dig vid. Om du smiter...

Jag förstår.

Kommer snart.

Herregud...

Boyd.

Välkomna till er värsta mardröm.

Det är mycket att smälta.

Ta det långsamt. Jag förklarar mer på fiket.

-Var då? -På fiket.

Vi ses där.

Du... Mår du bra?

Inte direkt.