Peninsula (반도)

Var är ni, kapten?

Jag är på väg med min systers familj. Vi är snart där, vänta på oss.

- Är det här rätt väg? - Jag har kört dit dussintals gånger.

Alla andra vägar är säkert blockerade.

Snälla... Plocka upp oss.

Jag har en liten flicka.

Snälla, ta oss till hamnen...

Jag ber er... Jag blev inte biten. Det är inget bitmärke.

Ta åtminstone flickan om vi ser farliga ut.

Sir?

Jag ber er!

Snälla...

Jung-seok...

Säg inget förrän vi är på fartyget.

Kan du berätta varför det här hemska viruset spreds, Paul?

Vi har tyvärr inte så mycket information. Det startade i ett biolabb i Sydkorea.

Det är oklart hur det här oidentifierade viruset började spridas.

Det blev självklart kaos i Sydkorea

och ett rykte på nätet började få fäste om ett säkert område längre söderut.

- Busan? Uttalas det så? - Ja, och folk evakuerades dit.

Men till syvende och sist finns det ingen säker plats.

Det finns väl ett helt fredat område på koreanska halvön?

Det stämmer. Du menar Nordkorea.

- Tur att det skedde innan enandet. - Det verkar så.

När miste koreanska regeringen kontrollen?

Efter en dag.

Spring inte.

Morbror.

- Mår du bra? - Ja.

- Chul-min? - Han skulle hämta lite mat.

- Vi borde väl vara framme vid Japan nu? - Vi är säkert nästan där, oroa dig inte.

Kapten!

- Vad är det? - Vi omdirigeras till Hongkong.

- Varför så plötsligt? - De berättar inget för mig.

Jag måste kolla upp en sak.

Ursäkta.

- Jag ska höra vad som pågår. - Ja, sir.

Ursäkta.

Sir!

Är det sant att vi omdirigeras till Hongkong?

- Återvänd till er plats. - Vi behöver veta vad som pågår, sir.

- Alla börjar bli nervösa. - Återgå till er plats och vänta på order.

Sir! Vi har ett problem. Vi hittade en smittad på nedre däck.

Får vi nudlar också?

- Nästa. - Det ser bra ut.

Nästa.

Det blir bra, jag är här. Andas, älskling. Jag ska ingenstans.

Det ordnar sig. Titta på mamma.

Jag stannar här hos dig, älskling.

Min pojke... Vad ska vi göra?

Älskling, morbror är här...

- Syster... - Vad ska vi göra med honom?

Vi måste gå nu! Kom igen!

Din morbror...

Kom igen!

- Syster! - Släpp mig!

Syster!

Syster! Syster!

Älskling!

Nej!

Det fanns en infekterad värd på det sista räddningsfartyget mot Hongkong.

Efter det beslöt grannländerna att inte ta emot fler flyktingar.

- Och Korea blev de facto helt isolerat. - Ja, det var fyra år sen dess.

Ja, fyra år.

PENINSULA

Väck honom.

Hallå! Vakna!

Det räcker!

Vi är inte här för att slåss. Bossen vill träffa dig.

- Vad gör du här? Nu går vi. - Släpp mig.

- Hyung! - "Hyung?"

Det betyder väl "bror"? Eller hur? Är ni bröder?

Nej, nej. Han är min döda frus bror. Inte min bror.

Låter som en tragisk historia.

- Slå dig ner. - Vad fan är det med er från halvön?

Det är nåt med er. Det är en massa sorgliga berättelser.

Låt oss tala affärer. Ska jag säga "ert land" eller "halvön"?

Jo, jag har hört ett rykte om vissa som har åkt tillbaka

till halvön för att skapa sig en framtid.

Zombierna struntar i guld och pengar, som bara ligger där och väntar.

- Jag tycker det är sinnrikt. - Oj... Vill du att vi återvänder?

- Har du blivit helt knäpp? - Min bror...

- Det är inget fel på mitt sinne. - Okej.

Så...

Grannländerna runt halvön kontrollerar allt som korsar gränsen.

Hur ska vi ta oss in och ut?

Det har gjorts. Bekymra dig inte om kustbevakningen.

Så länge de får betalt får skeppen åka in och ut.

Faktum är att vi hade redan pengarna och lastbilen. 20 miljoner dollar.

- Tills vi förlorade kontakten med dem... - Vid Omok-bron.

- Mokdong-området? - Det borde inte vara så komplicerat...

Ni åker in nattetid, hämtar lastbilen och åker hem med pengarna.

Oroa er inte för zombierna. De är så gott som blinda nattetid.

Så... Hur mycket pengar får vi?

Ja, det är ju frågan.

Hälften. Det vill säga, om ni kommer tillbaka levande.

Det blir 2,5 miljoner dollar per person.

Lyssna noga. Ni vet inte när eller om regeringen över huvud taget

nånsin ger er flyktingstatus. Ni kan lika gärna skapa er egen framtid.

Tänk efter.

Vi ska bara hoppa på ett fartyg och köra tillbaka en lastbil.

Det blir enkelt. Det tar bara en halv dag.

Är du galen? Åka tillbaka dit?

Trivs du att bli behandlad som en kackerlacka?

Du borde ha låtit mig dö med min son och fru. Varför gjorde du inte det?

Om jag gjort det hade alla på fartyget dött.

Det var det enda logiska.

Sluta snacka om logik.

Försökte du ens?

Jung-seok...

Du hemsöks av det också.

Du gav bara upp.

Ja, ja, vi glömmer väl det. Okej.

Jag tänker göra det. Du får göra vad som känns logiskt.

Vi får hålla oss borta från varandra. Det är för smärtsamt.

Hej då, hej då.

- Är det inte skitstövlarna från halvön? - Va?

Där viruset kom ifrån! Ska de få äta på vår restaurang?

Bryr du dig ens om dina andra gäster?

Är han infekterad?

Jag vill inte ha era pengar. Stick!

Gå i förväg.

Ni åker in i halvöns vatten. Vänd om.

- Ni åker in i halvöns vatten. Vänd om. - Det här är Z055 Chungpyung.

- Kom... - Hallå?

Om de inte svarar är det grönt.

Vi är nästan framme.

Ni behöver inte vara så allvarliga. Snart är ni rika.

Ta vad ni behöver.

Kom ihåg att zombierna ser inte på natten och är ljudkänsliga.

Och nu till det viktiga.

Vi släpper av er och väntar till havs i närheten i tre dagar.

Ta de här.

En till dig. - Och den andra.

Ring när ni når hamnen med lastbilen så hämtar vi upp er.

Och en sista grej. Ni klarade er levande därifrån så ni bör veta det.

- Riskera inget för att rädda varandra. - Oroa dig inte. Vi vet.

Bra. Svik inte oss nu.

Det gör mig lite nervös att ni känner varandra.

Verkligen. Vi måste klara av det här till varje pris.

- Blanda inte in några känslor i det här. - Vi är som främlingar när det är över.

Jaså? Om du säger det.

GUD HAR ÖVERGIVIT OSS

Det här är ingen utflykt. Vi sätter fart så vi kan åka innan soluppgången.

- Okej. Låt oss få det överstökat. - Ja.

Testa nu.

Grymt!

Det är oigenkännligt. Staden är i spillror efter fyra år.

- Bodde du i närheten? - Jag körde taxi...

...så jag hade koll på alla vägar. - Ja.

Skitstövlarna satte ihop ett bra team i alla fall.

ETT FRISKT OCH BEKYMMERSLÖST LAND

- Kan det vara den? - Var?

- Nummerplåten var väl 6431? - Snart vet vi.

- Du stannar. Jag går ensam. - Va? Hallå! Vänta!

Kom igen. Vad är det med dig? Var det den?

Nej.

Den borde vara i närheten. Åk runt lite.

Där har vi en till.

- Vi kollar upp den. - Okej.

Jag ser efter, vänta i bilen som tidigare.

Lägg av! Är jag här för skojs skull? Vi går tillsammans.

- Kom igen. - Då tar vi oss en titt.

Är de Enhet 631?

Nej, det är de inte.

Jackpott. Vi har hittat den.

Det stämde...

De ljög inte. Det är amerikanska dollar.

- Vi har bekräftat det. Sätt fart. - Okej, okej.

Hallå! Kom hit!

Han måste ha skickat sista meddelandet.

Vilken olycksalig jäkel. Han kunde ha varit miljonär nu.

Ja, men det är tur för oss. Dra ut honom därifrån.

Åh jösses...

Han stinker.

Flytta på benet, är du snäll.

Idioter...

- Gick det bra? - Ja, jag blev inte biten.

Varför dröjer de?

Stick till bilen!

Backa!

Snabba dig! Du är nästan där! Bra!

- Kör! - Åk!

Vi kom undan. Tack och lov.

- Så pengarna var där? - Du är miljonär!

- Ja! Underbart! - Vad ska du göra med pengarna?

- Jag? Kanske anställa en chaufför. - Passande för en miljonär.

Vi behöver bara ta oss till hamnen och ringa.

Det här var jätteenkelt.

- Ge mig satellittelefonen. - Visst, vänta.

Här.

Vad är det?

- Åk bara! - Kör!

Hoppa in om du vill leva.

Ledsen!

Var du rädd?

Jag har sagt åt dig att inte vara snäll mot främlingar, Yu-jin.

Sitt ordentligt.

- Fan, han svimmade. - Bad du inte honom sätta på sig bältet?

Kan du köra över dem, Jooni?