Steve Jobs: The Man in the Machine

Efter att ha försökt få det här rätt i timmar...

Herregud, titta! Jag är på tv.

- Otroligt, eller hur? - Ja, det är det.

- Du är på tv i New York, också. - Ursäkta?

- Nej, nej. - Jo, det är du.

- På riktigt? Menar du allvar? - Ja, de får se dig i New York.

Herregud.

Jag låter dig sätta den i ditt eget öra.

- Jaså? - Det är så du hör dem.

- De kommer att prata med dig. - Det här är väl inte på riktigt?

Ni vill väl bara ha bild av mig nu?

- Ja, du får sitta här först. - Herregud.

Ni måste berätta var toaletten finns också-

för jag är dödssjuk-

- och kommer att spy när som helst, så...

- På andra sidan korridoren. - Bra.

Jag skämtar inte alls!

Vi är klara att börja, mina herrar. New York väntar på bild av honom.

OKTOBER 2011

Om ni ser på mina ögon... Jag har gråtit lite grann, bara.

Det verkar urlöjligt, för jag har ju aldrig mött honom.

Jag vet att livet är flyktigt, men jag...

Jag hade väntat mig att han skulle finnas till lite längre.

Det tror jag nog att alla gjorde, men...

Det jag använder just nu, en Imac, skapade han.

Han skapade Imac. Han skapade Macbook.

Han skapade Macbook Pro. Han skapade Macbook Air.

Han skapade Iphone. Han skapade Ipod.

Ja, han skapade Ipod Touch. Han skapade allt.

VILA I FRID

FORTSÄTT TÄNKA ANNORLUNDA

Det är inte ofta hela planeten verkar känna en förlust tillsammans-

men efter Steve Jobs-

- Apples medgrundare och visionärs död-

- har vi hela dagen sett på medan en sorts global vaka hölls.

På Facebook ändrade miljontals sina profilbilder till Apples logotyp-

- som en sorts sorgband eller tacksamhetsgest.

Vi har bevakat hashtaggen "thankyousteve".

Mitt favorittweet i går kväll-

var fyra enkla bokstäver: "Isad."

Hej.

När Steve Jobs dog förbryllades jag.

Vad orsakade sorgen hos de miljoner människor som inte känt honom?

Jag såg detsamma med John Lennon och Martin Luther King-

- men Steve Jobs var ingen sångare eller medborgarrättsaktivist.

Många kommentatorer förvånades-

- av innerligheten och kraften i denna känslovåg.

Vad var det? Och jag tror att det var sann kärlek.

Jobs visade sig vara den ende i världen-

- som kan skapa tekniska produkter som folk älskar.

Wall-E.

Jag älskar "Wall-E," en film som Jobs Pixar producerade, och min Iphone-

- men sorgen för Jobs verkade gå bortom de produkter han efterlämnade.

Vi sörjde honom själv, men varför?

Bakom kulisserna kunde Jobs vara hänsynslös, bedräglig och grym.

Ändå lyckades han övertyga oss om att Apple stod för högre ideal.

Det var inte som andra företag. Det var annorlunda.

God morgon och välkomna till Apples årsstämma 1984.

Jag vill öppna stämman med en dikt.

Dikten skrevs av Dylan - Bob Dylan.

"Ni som skriver och kritiserar som med pennor styr spådomen"-

- "håll ögonen öppna - chansen kommer inte igen."

"Och säg inget i förtid för hjulet snurrar än"-

- "och det går inte att säga vem det väljer sen."

"För den som nu förlorar, är den som vinner sen, för tiden är i förändring."

Jobs älskade Dylan, kanske för att han inte bara var en sak.

Han var en berättare som kunde vara vem vi än ville.

Jag vet inte ens vad "All Along The Watchtower" betyder-

- men den är bland den vackraste, oförglömligaste-

- och strålande poesin nånsin. För mig är den som Steve.

"Det måste finnas nån väg ut, sade..." Hur går den?

"Sade Gycklaren till Tjuven."

Han är båda två.

Det är nåt som pågår i livet-

bortom bara jobb, familj och karriär.

Myntet har en annan sida.

Det är samma sak-

- som får folk att vilja bli poeter i stället för bankirer.

Och jag tror att samma anda kan sättas in i produkter.

Och de produkterna kan tillverkas och ges till folk-

och de kan känna den andan.

En dator är en enkel, vardaglig maskin.

Ett enkelt sätt att studera principen bakom-

är att en dator är helt död.

Den kan inget göra utan att nån ger den instruktioner.

När jag växte upp var datorer inget man skulle älska.

De var nåt att frukta.

De var stora och opersonliga, tillverkade av ansiktslösa företag.

Men för Jobs var det annorlunda.

Jag såg min första dator när jag var tolv år, hos Nasa.

Det fanns ett Nasa-center i närheten. Det var en terminal-

- som var kopplad till nån stor dator nånstans.

En sån här konsol kanske man använder i framtiden.

Det ser ut som en vanlig skrivmaskin.

Alltför ofta har dåtidens verktyg-

utformats efter andra maskiner.

De är inte ämnade åt människor.

Min andra dator såg jag några år senare. Det var en Hewlett-Packard 9100.

Modell 9100, en beräknande räknemaskin.

Den var väldigt stor. Den hade ett katodrör som display.

Jag fick chansen att leka med en sån runt 1968.

Jag började gå-

- till Hewlett-Packards forskningslabb i Palo Alto varje tisdagskväll-

- och lade varje ögonblick jag kunde på att försöka skriva program åt den.

Jag fascinerades av det.

Vi har ett pekdon som kallas "mus".

Jag vet inte varför vi kallar den "mus".

1968 ställde Doug Engelbart från Stanford, som uppfann musen-

nya frågor.

- Om den grundläggande arten av vårt föränderliga förhållande med datorer.

Om du, som intellektuell arbetare, i ditt kontor-

gavs en datorskärm-

- uppbackad av en dator som vari drift åt dig hela dagen-

- och hade blixtsnabb respekt... respons!

Blixtsnabb respons på varje handling du utförde-

hur mycket värde skulle du få av det?

Vi behövde en guide för att navigera i detta nya förhållande.

Hela mitt vuxenliv har jag lagt på att bygga persondatorer.

Så mitt kalls historia, mina hobbyers historia-

och min uppväxt är en och samma.

Det är svårt att skilja dem åt.

Jag kommer från Silicon Valley, Kalifornien-

- och det finns massor av elektronikkit där ute.

Min elektroniklärare insåg att jag hade datorförmågor-

- som gick bortom allt han kunde lära mig i skolan.

Han visste att så länge jag var där skulle jag bara sitta-

och busa med de andra eleverna-

- som att vira tunna kopplingar runt vissa kretsar-

- så att när de kopplade in radion sprängdes den.

STEVE WOZNIAK APPLES MEDGRUNDARE

Jag tänker efter-

- men tror inte jag hade en enda vän som inte var en av teknikungarna.

Jag träffade Woz när jag var 12-13 år gammal.

Han var den förste jag träffade som kunde elektronik bättre än jag.

En av de första sakerna Woz och jag gjorde var att bygga "blue boxes".

DEN LILLA BLÅ LÅDANS HEMLIGHETER

En dag tog jag en tidning-

- och började läsa om "phone phreaks" och "blue boxes".

PHONE PHREAK-GRUPP SÄTTER l GÅNG

När "phone phreaks" har konvent-

- som de nyligen hade i ett sjaskigt New York-hotells balsal-

- delas masker ut vid dörren. Man lämnar inte ut sina rätta namn.

En "blue box" sände särskilda toner in i vilken telefon som helst-

- och de tonerna gjorde att man anslöts vart man än ville.

Halvvägs genom artikeln ringde jag Steve Jobs-

- och började läsa artikeln för honom över telefonen.

Man kunde lura hela telefonsystemet-

att tro att man var en telefondator-

- och att öppna sig och låta en ringa vart som helst i världen gratis.

Man kunde ringa från en betaltelefon, via White Plains, New York-

ta en satellit till Europa.

Man kunde runda världen tre gånger och nå betaltelefonen bredvid.

Ropa i telefonen, och 30 sekunder senare-

kom det ut ur den andra telefonen.

Han bara "Hallå". Man får vänta, sen "Hallå, hur mår du?"

"Bara bra." Fattar du?

Man kan fråga sig varför nån skulle vilja göra så.

För att blåsa telefonbolaget.

De var olagliga, måste jag tillägga.

Jag hade en egen blue box i college. Det var viktigt-

- för fjärrsamtal var väldigt dyra på den tiden.

Det var också ett sätt att agera rebell.

Det skulle också bli ett viktigt säljargument för Jobs-

- även när han lät andra göra teknikarbetet.

Jag hade en blue box-design.

Där gjorde jag ett trick som jag aldrig har slagit-

i nån design jag nånsin gjort.

Och Steve Jobs sa: "Du, vi kan väl sälja dem?"

Man får snabbt slut på folk man vill ringa-

men magin att två tonåringar-

- kunde bygga en box av komponenter för hundra dollar-

- och kontrollera infrastruktur värd hundratals miljarder dollar-

i hela världens telefonnätverk.

Vi kunde så att säga påverka världen.

Kontrollera den, med blue boxes-

men nåt mäktigare än att kontrollera.

Påverka, i Apples fall. Och de står mycket nära varandra.

Jag tror faktiskt än i dag-

- att om vi inte hade haft blue box-erfarenheterna-

hade det aldrig funnits en Apple-dator.

Jobs alltid var en berättare.

Man kände alltid att han skapade en roll.

Första gången jag satte mig med honom för att skriva nåt-

frågade han genast om jag hade läst-

Thomas Kuhns "De vetenskapliga revolutionernas struktur".

Jag tror att han assimilerade sig in i den personlighet-

och den idé han hade funnit i Kuhn.

Det slumpmässiga resultat som så småningom skapar-

- ett paradigmskifte där alla en morgon vaknar-

och tänker på det nya sättet.

Jag tror att han trodde att han var en paradigmskiftare.

Det var en del av hans berättelse. Han ville stå i båda världar.

Han ville vara upprorsmakaren, men också legitim.

Detta är Steven P Jobs videovittnesmål.

Utfrågningen börjar klockan 9.22.

Kan vi kortfattat gå igenom er anställningshistorik sedan 1973?

Jag var anställd på Atari, en tv-spelstillverkare.

- Under vilken tidsperiod? - Jag vet inte. Tidigt sjuttiotal.

PONG

Kreativitet handlar mycket om anarki.