Margin Call

Är det de?

Herregud, tänker de göra det här ute?!

- Har ni varit med om det här förut? - Nej.

Det bästa är att inte låtsas om det och bara jobba på. Sätt igång!

Titta inte på!

- Timothy Singh? - Ja.

Jag är rädd för att vi måste prata med dig.

- Eric Dale? - Förlåt?

- Eric Dale? - Nej.

- Förlåt? - Jag är inte Eric Dale.

- Ursäkta. - Han är min chef.

- Han sitter längre bort i korridoren. - Tack.

Ursäkta... Mr Dale?

Den här vägen.

Okej...

Jag beklagar givetvis att vi är här i dag.

Men det är extremt tuffa tider, som ni säkert vet.

Jag är chef för riskavdelningen.

Det är knappast rätt plats att börja skära ner...

Det är inte personligt. De flesta här får gå i dag.

Miss Bratberg ska nu gå igenom vad firman erbjuder er.

Mr Dale, i avgångsvederlag erbjuds ni halva er grundlön i sex månader.

Ni får behålla samtliga oinlösta optioner i er ägo.

Sjukvård kvarstår under perioden.

Om ni inte har accepterat senast 16.47 i morgon återkallas erbjudandet.

- Har ni förstått? - Ja.

Vi beklagar att firman på grund av ert arbetes känsliga art-

- i säkerhetssyfte tvingas vidta åtgärder-

som kan framstå som bestraffningar.

Jag hoppas att ni, eftersom ni har jobbat här i över 19 år, ska förstå-

- att detta inte ger uttryck för företagets syn-

på er arbetsinsats eller personlighet.

Nu förstår jag inte.

Hon ber om ursäkt för det som kommer att ske.

Er jobbmejl, åtkomst till servern-

- passerkort och tjänstemobilabonnemang-

upphör att gälla efter detta möte.

Herrn här följer med till ert rum så ni kan avlägsna era personliga ägodelar.

Men det jag jobbar med nu då? Jag är mitt uppe i nåt som...

Firman har sin övergångsplan klar och är redo att gå vidare.

Men vi uppskattar er omtanke.

Vi förstår att det känns svårt. Här är mitt kort.

Kontakta mig de närmaste veckorna om ni behöver hjälp med att gå vidare.

BLICKA FRAMÅT

Sir...

Okej.

Jag är ledsen.

- Lever du fortfarande? - Än så länge.

Grattis.

- Det var ett blodbad. - Jag hörde det.

Du, Eric...

- Jag önskar att jag kunde ha gjort nåt. - Jag vet.

- Jag vet. - Okej.

Säg mig bara... vem var det?

- Kom igen, Eric... - Kom igen, Will!

- Rogers? - Jag säger inget, det vet du.

Robertson?

Den fittan! Jag borde inte ha gått till henne förra året.

Det var ingen speciell. Det var bara otur.

Japp.

- Lycka till. - Will...

Kom hit.

Jag höll på med en grej som nån borde ta en titt på.

Eric, hör på.

De säger att alla måste härifrån och bara ska släppa allt.

Vi uppskattar din omtanke.

Men det är inte ditt problem längre.

Lycka till!

Jag är hemskt ledsen, Eric.

- Sa de hur det blir med oss? - Herregud, Seth!

Det blir tufft här ett tag.

Men ni kommer att klara er.

Lycka till, Eric.

- Vi ses. - Tack.

Eric! Jag... ville bara tacka dig.

- Det behövs inte. - Jo.

- Du var den enda här som jag... - Jag vet.

Du... Jag jobbade med nåt de inte lät mig avsluta.

Ta en titt på det.

Passa dig.

Vi beklagar. Abonnemanget för telefonen du ringer från har upphört.

Robertson! Sarah Robertson!

Sarah!

- Har du stängt av min mobil? - Jag har inte gjort nåt, Eric.

Ta dig i röven!

Det där var för jävligt.

- Och värre lär det bli. - Tror du?

Mycket.

Har du några Nicorette?

Mina är slut.

Så om ungefär tio minuter kommer jag att mörda nån.

- Hur är det fatt, Sam? - Min hund är döende.

Det var tråkigt.

Jag snackade just med veterinären. En jävla levertumör...

Jag betalar tusen dollar per dag för vård.

Vad fan ska jag ta mig till?

Alla har gått nu.

Så...

- Hur många har vi kvar? - Runt 33 pers.

Kolla att alla är där. Jag lär ju säga nåt.

Ja, de är redo för dig.

Få höra!

Ni är kvar här av en anledning.

80 % av avdelningen har skickats hem för alltid.

Nu har vi sagt adjö till dem.

Det var bra folk som var bra på sina jobb - men ni var bättre.

Nu är de borta, så tänk inte mer på dem.

Det här är ert tillfälle.

På varje avdelning på alla kontor från Hongkong till London sker samma sak.

När vi är klara kommer tre av sju personer-

- som har stått mellan er och er chefs jobb, att vara borta.

Det är ert tillfälle.

Jag har jobbat här i 34 år.

Det blir inte sista gången ni går igenom nåt sånt här. Men ni är överlevare.

Och det är så firman i 107 års tid har växt sig allt starkare.

Så upp med hakan och jobba vidare. Få höra!

- Alla ska ut. Häng med. - Nej, det är bra. Tack.

- Okej. Ring om du ändrar dig. - Det ska jag göra.

Kom!

- Vart ska ni? - The Grand.

Jag ringer när jag är klar.

Var glad att du lever.

Det är jag.

- Ha det så bra. - Du med.

Kom igen...!

- Numret har upphört. - Fan!

- Ja, hallå? - Tjena.

Du hörs inte. Kan du gå ut? Det låter för mycket.

Vänta lite.

- Läget? - Var är du? Är Will där?

Will Emerson? Jag tror att han är kvar. Hurså?

Hämta Will. Ni måste komma hit.

- Vart då? - Jobbet. Jag menar allvar.

Ska jag släpa vår chefs chef från krogen till jobbet tio en torsdagskväll?

Vår chef har fått foten, så Will är vår chef nu. Och ja, gör det.

Varför det?

- Lita på mig bara. Ni måste komma hit. - Okej, vi kommer.

Har jag sagt att jag älskar din väska?

Har du en matchande klänning? Du kunde knalla runt som en brudjävel...

Kolla vem som jobbar och sliter!

Varför hängde du inte med ut? Inga fler ska bort, så du behöver inte slicka röv.

- Jag vet inte ens vad ni jobbar med. - Will, jag beklagar det här, men...

- Ingen fara. - Vad är det om?

Titta på det här. Eric gav mig en fil innan han gick.

- Eric...? - Dale. Han sa att han inte hade löst det.

Det sista han sa innan hissdörren stängdes var: "Passa dig."

Så jag blev nyfiken och tittade på det. Och det enda han har missat...

- Det här är inte bra, Will! - Vad har vi här?

Nej, titta på modell fyra. Den säger mer.

Vad är det här?

Det är alla värdepapper vi sitter på vid en viss tidpunkt.

Men vad Eric försökte göra var att leta efter volatilitet-

- som faller utanför VaR-modellens ramar.

- Det är rätt komplicerat. - Förenkla.

Volatiliteten beräknas utifrån historiska data-

- och sen vidgar vi måttet med 10-15 procent.

- Och? - Vi har börjat testa historiken.

- När då? - I dag.

- Tisdag. - Måndag.

- Fredag och onsdag förra veckan. - Fredag för två veckor sen.

Okej, jag fattar.

Helvete! När det här börjar gå i fel riktning...

- Det är helt jävla enormt! - Hur enormt?

- Förlusterna är större än vårt börsvärde. - De eventuella förlusterna, Will!

- Bara för vår avdelning? - Ja.

- Var fan är Eric Dale? - Vet inte. Hans mobil är avstängd.

Alla som sparkades fick mobilen avstängd.

- Han privata mobil då? - Den är inte påslagen.

- Ring hemnumret. - Så här sent?

- Ja! Vet vi om han har rätt? - Det ser jävligt rätt ut.

Mrs Dale, det är Will Emerson. Tack, bra. Kan jag få prata med Eric?

Nej, hans mobil är avstängd.

Kan ni be honom ringa så fort han kommer hem?

Så fort han kliver över tröskeln. Tack så mycket. Hej då.

- Var fan är han? - Har inte han tre barn?

Skulle du ha åkt hem då?

Jag vet var han är. Ni två får åka och hämta honom.

Jag beställer fram en bil.

- Nu direkt? - Ja, nu direkt.

- Vad tänker du göra? - Ringa Sam.

Helvete...

- Ja? - Det är Will.

- Klockan är elva på kvällen. - Jag vet, jag är ledsen.

- Vad är det om? - Det är bäst att du kommer hit.

Va...? Klockan är elva på kvällen!

Det vet jag väl, för fan! Du måste se det här.

- Se vad då? - Det är...

- Mejla över det. - Jag tror inte att det vore så lämpligt.

Jag kommer.

Titta på dem.

De har ingen aning om vad som är på väg att hända.

- Eller hur? - Jag brukar koppla bort jobbet.

Jag har märkt det.

Kom igen, vi är 23 år.

- Jag är 28. - 28, skit samma.

Jag tjänade nästan 750000 dollar förra året.

För vad då? Jag flyttar siffror på en bildskärm.

Folk som går igång på sånt låtsas förstå den informationen-

och bettar mot nån annan lirare-

- som om han inte sysslade med sånt hade satsat rubbet på häst nummer 7.