Afterburn

Före världens slut kunde jag hitta allt och alla överallt.

Förlåt skrytet, men vissa kallade mig världens bästa skattjägare.

Det fanns inget jag inte hittade.

Jag dök mycket och hittade saker som hade varit försvunna i sekler.

Jag jobbade själv, researchade och gav mig ut på mina uppdrag.

Men jag trivdes så. Jag rådde över mitt eget öde och hade ingen chef.

Men allt det förändrades när solstormen kom.

Världen slungades in i mörker och kaos.

All modern elektronik grillades.

Det mesta funkade inte längre.

Folk trodde att statsmakterna skulle ta kommandot och fixa allt.

Önsketänkande.

Krigsherrar tog makten lokalt och härskade i stora delar av Europa.

6 ÅR SENARE

De trodde allt skulle ordna sig. Jag visste bättre såklart.

Svältande städer blev kyrkogårdar. Pengarna var värdelösa.

Inga mediciner, inga bränslen och sjukdomar som spreds.

Jag var väl bättre rustad för det. Jag var en överlevare.

Och jag gjorde snart det jag alltid hade gjort: hittade saker.

Fast nu var världen en mycket farligare plats.

För lätt.

O...

G, I, D...

Okej, Jake.

A, G, O...

D, A, G, I, O.

Adagio.

Jättefin.

Där är han.

Okej.

- Killarna i blått är tillbaka. - Hej. Vad gör du här uppe?

Vänta nu. Ni är inte riktiga poliser, va?

- Skojar du? - Vad är det i fodralet?

Fiol, violin. Jag vet inte skillnaden. Hurså, spelar ni?

- Ge hit den. - Nej, ni vill inte ha den här.

Men jag ska ge er det som finns i den här.

Och skölja ur era käftar med hagel.

Du kan inte ta oss alla.

Nej, det är sant. Bara dig. Sen dig.

Och dig. Jag tar nog dig.

Men definitivt dig.

Ta honom, killar!

Åh, jäklar.

RSV-laddning.

Öppna!

Varför måste jag komma ända upp hit?

- Hej. - Hittade du den?

Ja, precis där den skulle vara.

Några killar kom tillbaka tomhänta. Andra kom inte tillbaka alls.

Stradivarius, ryska perioden, 1690-1700.

- Jättefin. - Okej.

- Kung August har nytt jobb åt dig. - Är han kung nu?

Han ser monarkin som rätt väg till normalitet.

- Han vill träffa dig. - Jag dog nästan för Ers höghets fiol.

- Nej tack. Jag måste jobba på båten. - Han är redo att betala dig.

Rikligt. Tillräckligt för din drömbåt.

Var är jobbet?

- På andra sidan Kanalen. - Hejdå.

Fundera bara på det, Jake. Det kan bli en nystart.

- Jag vill inte dö för en nystart. - Vi får dit dig helskinnad.

Där finns bara sjukdomar, krigsherrar och EDM.

Nej tack. Fast det var kul att ses.

- Jake! - Du är skitsnygg. Fin kostym.

- Han tackade nej. - Han jobbar hellre på sin båt.

Tror du på det?

Det är en jäkla tragedi.

Vi ger Jake ett erbjudande som han inte kan motstå.

Hej, kompis.

Hej. Där är du.

Du ska få mangoteriyaki, din favorit.

Duktig kille. Duktig kille.

Vad gillar du det, killen? Ja.

Perfekt olja. Ja.

- Skjut inte! - Vad gör du här?

- Kungen skickade mig. - Hälsa honom att jag inte tar jobbet.

Säg det själv till honom. Han väntar på dig på skroten.

Hej! Kan du hjälpa mig ner?

Jake! Kom in, slå dig ner.

Sätt dig, så pratar vi.

Låt höra då.

- Hur går det för dig? - Med vad?

Jag avlönar många som gör ditt jobb

men du är den enda som kan hitta saker som andra inte hittar.

Är det en unik kompetens eller gåva?

Apropå gåva. Stradivariusen är helt makalös. Den är så gudomlig.

Musiken. Den får vuxna män att gråta.

Fixa käk och rent vatten innan du bygger en symfoni.

Tror du inte vi jobbar på matbristen?

- Säger han med käften full av kött. - Jag är pescetarian.

Tror du det är lätt att fixa skiten?

Det krävs mer än att knäppa med fingrarna för att tända lyset.

Hela infrastrukturen pajade.

Vi jobbar häcken av oss varje dag för att bygga upp allt från noll

trots att såna som general Volkov försöker stoppa oss.

Mannen som är helt jävla kulturlös.

Han skapar kaos. Hans mål är att se världen brinna och härska över askan.

Och du ser dig själv annorlunda.

Cynism.

Tro mig när jag säger det, Jake. Det här är inte jobbet jag ville ha.

Solstormen gjorde oss omänskliga. Du såg vad folk gjorde i mörkret.

Ingen trodde att världen skulle brinna så fort som den gjorde.

Folk fick panik. Vissa blev barbarer.

Som du. Men elfenbenstornen du bygger stoppar barbarerna och ni går säkra.

Alla är inte lika rådiga som du, Jake.

De saknar kompetens och mod för att överleva i vår nya värld.

De behöver skydd.

Utan dessa murar hade många fler slaktats.

Släpper du in de som gömmer sig?

Alla är välkomna, Jake. Till och med du.

Minister Fuentes sa att du ogärna korsar kanalen.

Inte ogärna. Jag är helt emot det.

Kanske för att du inte har sett helheten.

Jag vill inte se helheten. Helheten är otäck och grym.

Inte hela.

Vi ägnar mycket tid åt att göra henne lika vacker som hon var förut.

Du blir en fri man, Jake.

Obunden. Ansvarig inför ingen.

Jag behöver bara vinden. Segla iväg och lämna skiten bakom mig.

Folket och jag vill ha tillbaka vår värld.

Och vad ska jag hitta åt dig den här gången?

Mona.

- Mona Lisa? - I all hennes jävla prakt.

Förlåt, kungen, men Paris var en av de första städerna som brann ner.

Jovisst, jovisst. Men här är nåt du kanske inte vet.

Franska staten förde alla national- skatter till ett hemligt förråd.

Allt från stor konst till presidentens porslinstron.

Hur ska jag komma dit?

Med kungens plan fluget av kungens pilot.

- Och jag får båten? - Plus mat och allt annat du behöver.

Fan, jag ger dig en titel också.

Okej. Om Fuentes är försvarsminister

och du är kung, vad skulle du göra mig till?

Kulturstöldsjäveln.

Hej, kompis.

Det dröjer inte länge. Jag är snart hemma igen.

- Hur är det med dig? - Bra. Hur är det själv?

- Det här är en jättedålig idé. - Du verkar alltid lyckas bäst.

Om jag gör det, varför är jag då på väg till planetens värsta ställe?

Jag har lämnat gott om mat och vatten till Smoke.

Tar du hand om honom om jag inte kommer tillbaka?

Jag har ingen annan att fråga.

Jag tror inte att Smoke gillar mig nåt vidare.

Jag vet inte om han litar på dig.

Försök att inte dö.

- Du ser till att jag kommer hem? - Alltid.

THAMES HUB- FLYGPLATSEN LONDON

Okej.

Visst får hon en att tappa andan?

Ja, hon är en jättefin kärra.

- Flyger vi i den? - Va? Ja.

Är det säkert? Det är skotthål i den.

Nej, de är från förra veckan. En liten träff med killarna.

Kungen väntar. Kom inte försent.

Du hoppar i skydd av mörkret. Du landar här, utanför den lilla byn.

Enligt uppgift har rebellerna godkänt det.

Du går lite norrut till Saint-Quentin.

Det är en stad under ockupation. Så du måste gå in tyst.

Som en viskning. Som en jävla musunge.

Ta dig in till stadskärnan.

Så möter vår rebellkontakt dig där.

Stadskärnan? Det är ett stort jävla område.

- Hur ska jag hitta dem? - De hittar dig.

Allt är hysch-hysch och hemligt. Och på behovsbasis.

Ja, jag behöver veta.

- Du behöver veta vad? - Hur fan jag kommer ut därifrån.

Rebellerna kontaktar mig när du har Mona. Okej?

Jag släpper ner utrustningen för en evakuering 3 timmar senare.

- 3 timmar. - Är du okej?

- Planet har hål i sig. - Det har jag aldrig sett.

Planet lyfter kl. 22.

Rätt man för det.

Nu så.

Okej. Allt klart för start.

Det här bältet är kasst.

Skit samma. Nylonremmorna hjälper inte om hon kraschar, va?

Okej. Då kör vi.

Fan. Vad är det?

Nej, nej.

Jävlar. Okej.

- Är allt bra? - Ja då. Jag bara räknar lite.

Jag vet inte om den mätaren funkar. Annars tar bränslet slut halvvägs.

Så det är nog bäst att du tar på fallskärmen bara utifall.

Jag drar i den här så öppnas skärmen, va?

- Har du aldrig gjort det förut? - Nej.

En jävla amatör... ja, det där är linan du ska dra i.

- När drar jag i den? - Helst innan du slår i marken.

Koppla av. Ta en tupplur eller nåt. Jag tar den natursköna vägen, okej?

Koppla av.

En träff med Volkovs killar igen. Välkommen till Frankrike, kompis!

Jag flyger oss igenom det här, så gör dig klar.

- Jag får nog släppa dig lite tidigt. - Uppfattat.

5 minuter. Nu tjänar vi lite stålar.

Jag går ner till 4 000 fot och då måste du hoppa. Okej?

Du kan hoppa.

Utlösningslinan, va? Dra i den så fort jag är ute?

Jag visste att det här var en dålig idé.

Fy fan!

Du måste hoppa!

Ja. Det här var definitivt en dålig idé.

Stanna där!