Separation

Hon kommer tillbaka.

Det vet jag.

Men hon stannar inte länge, så vi måste vara redo.

Tysta!

Lyssna.

Hör ni?

Där uppe.

Hon försöker meddela oss nåt.

Följer du med mig, Scarlet?

Men vi måste vara tysta, annars skrämmer vi bort henne.

Jag lovar, det är folk som pratar med mig om det.

Skämtar du? Det är ju sjukt.

Jag älskar de här karaktärerna. De är så detaljerade.

Inspirationen kommer från de mest underliga ställen.

Ibland är det en dikt av Chaucer.

Ibland är det dr Seuss.

-Allvarligt. -Nej.

Det ligger uppenbarligen väldigt mycket arbete bakom.

Jag skulle aldrig kunna skapa nåt sånt här.

Jag har väl inte den fantasi som krävs.

Jag minns inte ens att jag har ritat hälften.

-Jag måste ha varit hög. -Det är sjukt.

-Jag tror att det duger. -Ja, absolut. Det är grymt.

Vart tog hon vägen? - Var är hon, Scarlet?

Jen?

-Det är nog ingen fara. -Annars skulle hon gråta.

Ja. Om nåt har hänt skriker hon.

Vilken mardröm.

Kontrakten var rena rappakaljan.

Vi var på kontoret fram tills nu.

Jag vet.

Ursäkta. Vänta.

Varför står det "sista påminnelsen" på elräkningen, Jeff?

Skulle inte du ta hand om det?

Juristerna får ta hand om det. Ja, jag kom precis hem.

-Mamma! -Jenny!

Herregud.

Hon borde gå och lägga sig.

Vad fan gjorde hon på vinden?

Hon trivs där uppe. - Kan du hämta en...?

Irrelevant. Jag ska försöka stoppa blödningen i vår dotters huvud.

-Jag hämtar... -Ta en blöt, så tar jag...

-Här. -Vill du? Jag ska...

-Här är förbandslådan. -Tack, Samantha.

-Duktig, duktig, duktig. -Jag gör det.

-Maggie, jag är ledsen. Det är mitt fel. -Ja, faktiskt.

Jeff ska ju jobba.

Men jag betalar dig för att passa Jenny.

Nu tar vi det lugnt. Snälla. Tack.

Varför finns det inga plåster?

Vad är det du gör hela dagarna?

-Inte nu igen, Maggie. -Jo, jag vill veta.

För jag vet att du ska jobba, men jag ser inte arbetet.

-Schyst. -Ritar du ens längre?

Vad gör jag?

-Jag umgås med vår dotter. -Jaså?

Som är uppe sent varje kväll i hopp om

att hennes mamma ska komma hem före kl. 22.00,

och prata med henne.

Tror du inte att det svider att vara tvungen att jobba för pappa?

Jag skulle hemskt gärna vara hemma med er.

Hitta på historier, men jag kan inte.

Det är en uppoffring jag gör varje dag. Men vet du vad?

Det gör inget. Jag har accepterat det.

Du är inte speciell, okej?

Du är bara arbetslös.

Jag ska nog gå hem.

Vi ses i morgon, om ni inte vill att jag stannar.

Nej, vi åker till sjukhuset. - Kom.

Maggie!

Du glömde nästan den här.

Du ska inte följa med.

Vad pratar du om? Vi ska ju ta Jenny till sjukhuset.

Jeff, jag tar henne.

-Vad menar du? -Hej då, Jeff.

Skilsmässopappren lämnades in utan att bestridas av nån av parterna.

Maggie, alla tillgångar står i ditt namn.

Du begär inte underhåll,

men du ansöker om ensam vårdnad.

Varför är det nödvändigt?

För att han inte kan vara vuxen.

Nu håller vi en vänskaplig ton. Vi är alla här av samma anledning.

Vi vill barnets bästa.

Vilket, med alla tänkbara åtgärder,

är att ta henne så långt bort från honom som möjligt.

Borde du inte protestera?

Det här är ingen rättssal, mr Vahn. Det är ett samtal.

Då vill jag bara säga att det inte är rättvist

att hon får en bra förhandlare bara för att det är hennes pappa.

Och det är inte rättvist

att jag oroar mig för att mitt barnbarn

får huvudet krossat varje gång hennes mamma är på jobbet.

Mrs Vahn tror

att hennes exmake försätter deras barns fysiska välbefinnande

i fara.

Vårdslöshet, tydligt och klart.

Det var en olycka.

Jag riskerar inte vår dotters säkerhet. - Maggie, kom igen.

Maggie hävdar att du inte har varit anställd

sen du jobbade på en dockteater för nästan tre år sen.

Inte en dockteater. Det var nåt stort.

Det var stort. Du suger på gammalt godis, Jeffrey.

Sen två år tillbaka.

Det var en framgångsrik serie.

Som han skapade med min dotter när han bodde i hennes hus.

Och vi gjorde en pilot av den.

-Vi skulle ha leksaker. -Ja, och han sabbade det.

För att de ville ta vår värld

och datoranimera den.

Det gick jag inte med på, så vi hade kreativa meningsskiljaktigheter.

Han kan inte betala sitt huslån.

För att inte tala om att skapa ett riktigt hem åt ett barn.

Varför gör du det här? Varför försöker du förstöra mitt liv?

Jag förstör inte ditt liv.

Jeff, jag är...

Fan.

Jag vet att du älskar Jenny. Det handlar inte om det.

Det är bara praktiskt.

Jag har råd att ta hand om henne. Det kan inte du. Punkt slut.

Vad är det för nåt?

Ditt "slippa ut ur fängelset"-kort.

Du kan börja ett nytt liv med det. Det är ju det du vill.

Det är inte vad jag vill.

Det är en galen dag.

-Vilken av dem? -Precis.

Uppgörelsen är mer än rättvis.

Jag förstår det, men vad har jag för chanser?

Hur orättvis var deras beskrivning av dig?

Jag kan inte jobba på kontor.

-Jag har försökt. -Då kanske det är bäst så här.

-Pappa! -Vad gör du, lilla monster?

Kom hit.

Har du kul med morfar i hans stora hus,

och alla idioter i Westchester?

Det finns inga lekplatser, bara golf.

Vem behöver golf när man har dockor?

-Är det över snart? -Kom nu, gumman.

Ja, självklart. Det är lugnt.

Så där.

Kom nu.

-Vill du ses i helgen? -Du har ett besök inbokat i morgon.

Det är onsdag då.

Det är två dagar närmare än helgen, så det är bra.

Vi kan väl åka hem och laga middag?

Så kan du och jag lösa hela vårdnadstvisten själva.

Det är inte vårt hus.

Det är mitt hus som du bor i så länge.

Jag måste få till vinkeln,

så att du kan se din vackra mamma,

och din något mindre vackra pappa,

och en sovande bebis.

Bebis som har sovit...

-Sovit i många timmar. -Sovit i många timmar.

-I följd. -Ja.

Det är fantastiskt.

Ja. Vilken duktig flicka.

Åh...

Vad gör hon nu?

Titta.

Vi ska göra ett socialt experiment.

Jenny!

Ha, ha, ha!

Det här är Gud.

Lägg dig i spjälsängen igen.

Titta, hon gör det.

Bra.

Nu är vi utanför Jennys rum.

Dörren öppnas och vad är det där?!

Kan du läsa det? Det står "Grisly Kin".

Hon är ute!

Du fick ut jonglören. Hon har den.

Titta på hennes skor.

-Hon har coola skor. -Ja.

-Älskar baby Scarlet? -Ja.

-Älskar baby mamma? -Ja.

-Ja. Älskar baby pappa? -Ja.

-Ja. -Baby älskar pappa.

Baby älskar mamma.

Baby älskar Scarlet.

I bästa fall blir det en lång och dyr rättstvist.

Varm choklad till prinsessan Rumpsparkare.

Smärtsam för dig, smärtsam för din dotter.

Prinsessan Rumpsparkare?

Prinsessan Rumpsparkare?

-Ursäkta. - Jen, vad säger man? -Tack.

-Lyssna på mig. -Ja.

Hon får nästan säkert ensam vårdnad.

Men om du bestrider det kan du förlora allt.

Till och med umgängesrätten med din dotter.

Skriv på kontraktet och ingå förlikningen.

Ja, jag fattar. Okej.

Ring om du behöver prata.

-Jag ritar en fågel. -Okej?

Marion, Jenny ritar en fågel. Jag måste sluta.

Jag ritar prinsessan Rumpsparkare.

Varför slutade du?

Du vet när man ritar en teckning,

och man ser framför sig hur den ska bli,

och ibland gör man ett fel, fast det spelar ingen roll?

Man åtgärdar det bara.